Fanatiker inte fundamentalister!

Den 18 december när högtiden saturnalia firas är denna dag helgad åt Epona och dagens högtid heter därmed eponalia. Epona är enligt religionskunskapen ursprungligen en keltisk gudinna. Hon förknippas med hästar och åsnor. Asatron har ingen egentlig hästgudinna det närmaste man kommer är Gnå. Denna gudinna är Friggs budbärerska och hon har till sin hjälp hästen Hovvarpner. Denne springare är en förträfflig sådan då han kan springa genom luften men också över vatten. Religionshistorikern Jacob Grimm känd mest idag för att tillsmans med sin bror skrivit bröderna Grimms sagor menade på att Gnå är en slags nordisk variant av gudinnan Fama som är ryktets gudinna. Men det är nog inte för djärvt att hellre se likhet mellan Gnå och Epona?

Fanatiker är ett ord som har dålig klang och förknippas med intolerans och besinningslöshet. Gap och skrik, bomber som kastas och munnar som tuggar fradga. Usch ja men då har man inte förstått ordets betydelse. En fanatiker är inte någon som gått över gränsen. Fanatikern är en som vill flytta gränsen även om priset för detta blir mycket högt. De flesta religiösa och politiska inriktningar har börjat som fanatism hos fanatiker. Vinner de sedan ja då räknas de inte som fanatiker utan som norm.

Här är vi kämpande hedningar av idag fanatiska. Vi vill flytta den monoteistiska normen. Vi vill inte längre att kristendomen med sina trätobröder judendom och islam ska vara norm, än mindre ideal för vad som är religion. Även ateism hamnar hedningen i konflikt med.

Men fundamentalister är vi inte. En rysk chavunistisk hedning menade på att slavernas Perun inte hade någonting med andra åskgudar som Varuna eller Tor. Detta är fundamentalism av inskänkt slag. Fundamentalism är ofta förknippat med abrahmitiska religioner där man slåss inbördes, katoliker, mot prostestanter, sunni mot shia för att ta några exempel. Denna fundamentalism leder förstås till en form av inskänkt fanatism.

Romarna var hedningar men inte drevs de av fundamentalism de kunde ta till sig gudinnan Epona och dyrka henne. De insåg att andra folk har olika spårk, ser olia ut och har lika seder men att man ändå kunde ha mycket gemensat. Man kunde dyrka Tiwas och Mars. Det var samma gud i lite olika skepnader. Man kunde se likheter med germanernas Wotan och deras egen Merkurius som grekerna kallade Hermes.

Som de goda hedningar vi är trot vi att de flesta hedniska religioner har ett gemensamt ursprung vi är inte inskränkta fundamentalister men vi vill flytta bort monoteismen till historiens bakgård, vi är fanatiker inte fundamentalister! Må Epona och Gnå vara med er!