Nog borde den mystiske hjälten Sigurd hedras på sin namnsdag. Sigurd vi tänker på är förstås Sigurd Fafnersbane, huvudpersonen i den äldre eddans hjältesånger.

”Det är bara något vackert med att gå på snö som ingen annan har gått på. Det får dig att tro att du är speciell.”

Carol Rifka Brunt, amerikansk författarinna

Vädret blir man inte klok på, Putin blir man inte klok på, prins Harry blir man inte klok på, svenska integrationspolitiken blir man inte klok på. Ja man blir inte klok alls därför åkallar vi Oden som är klok!

Vintersol

Dagar orörliga av köld
då ingen vågar frånga, inte se åt sidan
och varje önskan ligger stel i luftens isblå glans.

Kall själva solen:
en bärnsten kyligt hård
i rimfrostgrenars fattning

vid horisonten står
och stramar våra sinnen
och kallar ingenting till liv
men håller livet kvar

Morgon oerhörda
då äntligt himlen föder solen
vältrar sin gyllenbörda
ur rimfrostdis och täta rökars moln-
att detta förmår rymmas inom ett fruset hölje
att inte allting spränger sig utom för ett större
men låter väldig svängning ske
helt innanför sin form.

Röd lyser solen i köldens isblå luft
drar i oss som en längtan
inom vårt motsånds skal.

(Ingrid Nyström)

Vi svenskar har världens längsta julfirande. Vi slutar inte förrän den 13 januari. Det är några dagar kvar så fira jul god vänner oh hedningar. Jolners högtid pågår fortfarande!

Lördagen är ju som alla vet den enda dagen i veckan som inte är helgad åt någon gudamakt. Men då kan man ju gott passa på och sända en tanke till alla gudamakter och det finns gott om sådana som alla hedningar vet. Vidare så kan man eftersom det är en dag som förknippas med döda förfäder sända en tanke till alla döda hedningar. I år hyllar vi Vidar extra mycket så en tanke till den tyste asen passar vi på att göra. Hell alla gudamakter! Hell alla döda hedningar! Hell Vidar!

Hell Vidar!

Lycklig resa ni döda som nu far hem efter att ha firat jul med era levande släktingar. Hälsa makterna!

Ja var tog de vägen den gamla tidens stjärngossar? De som kunde sjunga julsånger ena stunden och ta en stor sup i den andra. De som kunde festa, stoja, bråka och glamma. Inte var väl stjärngossarna så värt kristna av sig. De sjöng och tiggde mat och dryck för att fira en ganska hednisk jul. Men idag. Nej alla gamla goda seder tycks ta slut och det nya är bara blask. Stjärngossarna drack mycket men inte drack de blask!

I finska Nykarleby i Österbotten var och är svenskan språket och det kan vara av intresse att ta del av hur stjärngossarna uppträdde där för över hundra år sedan. Texten kommer från Gertrud Wichmann 1893-1994, känd gymnastiklärare men också författare av en bok som tog upp hennes barndomsminne från Nykarleby. Texten nedan kommer från boken som har titeln: ”Där forsen sjunger. Barndomsminnen 1893—1907”

En trevlig julsed var stjärngossarnas uppträdande och vandring från hus till hus under helgen. Pappa hade hämtat seden med sig från sin gamla skolstad Uleåborg, där den levat kvar sedan djäknetiden i de gamla trivialskolorna. Det var lärlingar från Hantverksskolan — där pappa också var lärare — unga pojkar som gick omkring med stjärnan. Stjärngossarna var klädda i vita skjortor och ett läderbälte kring midjan, vita toppmössor av papp något utsirade med silverstjärnor av papper. Det var efter en särskild ritual det hela utfördes.

Efter en knackning på dörren kom en gosse in och frågade: ”Får stjärnan lov att stiga in?”, och efter ett jakande svar trädde gossarna med stjärnan in. I gruppen fanns stjärnbäraren, Herodes med krona av guldpapper på huvudet och svärd vid sidan, hans knekt också med svärd vid sidan, de tre vise männen av vilka en var mörk sotad i ansiktet samt bar en enklare pappkrona — kungen av Moria land — och sist Judas med pungen iklädd skinnjacka och skinnmössa, en s.k. naapukka, han hade rött skägg. Efter det gossarna ställt upp sig hälsade de med sången ”Goder afton, goder afton båd herre och fru”. Så följde den vackra medeltida hymnen — ”Ängelns hälsning” (från Gotland i Sverige) ”Kommen I herdar från skogar och ängar” och härpå den latinska djäknesången ”Ecce novum gaudium”. Herodes vände sig till kungen av Moria land med frågan: ”Hvi äst du så svart?”, varpå denne svarade: ”Äst jag svart, så äst jag bekant en herre och konung från Moria land. Vi haver kommit för att tillbedja den nyfödde judakonungen. Vi hava sett hans stjärna i öster.”
— Herodes vänder sig nu till sin knekt. ”Min knekt”, säger han. Knektens svar: ”Ja, Ers Majestät”. — Herodes: ”Haver du hört något om de tre vise männen?” Knekten: ”De tre vise männen haver bedragit dig, tagit sig en annan väg, och farit till sitt land igen”. — Herodes: ”Detta förtryter mig storligen. Sadla du min gångare grå och låt oss till Betlehem rida. Eld och svärd vid min sida, mot turkar och tatarer vilja vi strida. Alla nyfödda barn måste döden oskyldigt lida”. — Herodes och hans knekt draga nu sina svärd och gå förbi varandra, vända varje gång korsande sina svärd under sången: ”Herodes drager nu ut i fält”. Efter sångens slut sticker de åter sina svärd i slidan.
Ibland sjöngs ännu en sång, den vackra ”I Österland den stjärnan uppgick”, varefter stjärnbäraren stiger fram och yttrar: ”Litet öl (?) och penningar anamma vi gärna samt ljus för vår lilla vackra stjärna. Om vi detta icke få, skall Judas med sitt röda skägg hänga mellan skåp och vägg. På det i mågen veta och förstå vad det heliga verket haver uppå. Akten alla häruppå”. — Judas går därefter fram med pungen men säger ingenting. Så sjunger gossarna slutsången: ”Haven tack, haven tack för eder skänk”, buga sig och gå ut.

Enda veckodagen som inte är uppkallad efter blot en gudamakt utan två. Ja kanske är det tre? Frigg. Freja och Frej välvilliga makter för oss människor. Kärlek och framgång kan man sägas de förknippas med. Ja de förknippas med en hel del annat också men kärlek och framgång önskar vi alla hedningar i Friggs, Frejas och Frejs namn. Hell Frigg! Hell Freja! Hell Frej!

Hell Frigg! Hell Frej! Hell Freja!