Dikt: Vintersol

Vintersol

Dagar orörliga av köld
då ingen vågar frånga, inte se åt sidan
och varje önskan ligger stel i luftens isblå glans.

Kall själva solen:
en bärnsten kyligt hård
i rimfrostgrenars fattning

vid horisonten står
och stramar våra sinnen
och kallar ingenting till liv
men håller livet kvar

Morgon oerhörda
då äntligt himlen föder solen
vältrar sin gyllenbörda
ur rimfrostdis och täta rökars moln-
att detta förmår rymmas inom ett fruset hölje
att inte allting spränger sig utom för ett större
men låter väldig svängning ske
helt innanför sin form.

Röd lyser solen i köldens isblå luft
drar i oss som en längtan
inom vårt motsånds skal.

(Ingrid Nyström)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s