Vi hyllar allfader Oden på farsdag 2022 ayps! Hell Oden!

Torka din tår…

Torka din tår, och låt snyftningarna vara!
Se dig i din spegel, och var åter glad!
Kvinnans små moln äro till att låta fara …
Luta dig blott trygg emot mitt skulderblad!

För övrigt har min älskling mig missförstått:
mina ord ej alls var menta.
Jag återtar allt, jag dig förebrått,
kan jag slippa blott
se ditt öga vått.

Torka, din tår, torka din tår,
barnslighet vid dina år!
Kärlek som vår
grumlas ej får:
du är Psyche, jag Amor.

(Nils Hasselskog/A:LFR-D V:STL-ND)

Två sångare har slutat sjunga

Föreningen har minskat artiklar och notiser om personer som avlidit, i en tid av pandemi och krig kan det bli lite för mycket av dödsnotiser. Men ibland måste man göra undantag.

Claes-Göran Hederström avled den åttonde november. I mångt och mycket var han en dagslända eller som det ju ofta kallas på engelska ”one- hit wonder”. Men hans mest kända framförande ”Det verkar vara kärlek banne mig” är får man säga schlagernas schlager. Hederström sjöng en hel del annat men detta är ju den låt vi minns. Claes-Göran Hederström var född 1945 den tjugonde oktober.

Sven-Bertil Taube, sångare, skådespelare, estradören och adelsmannen och mycket mer därtill var son till nationalmonumentet för så kan man nog kalla fadern Evert men lyckades med en karriär på egna ben och inte bara i faderns skugga. Med en karriär som började redan 1949 där han spelade sig själv till en karriär där han var sig själv påverkade han den svenska vistraditionen. Han sjöng faderns verk men också Bellman och Ferlin. Som skådespelare var han inte bara känd i Sverige utan hade en del framgångar internationellt. Taube avled den elfte november trettondagar innan sin åttioåtta årsdag.

Må de vila i frid och ha tack för sin insats.

14 281 medborgare lämnade svenska kyrkan i oktober 2022 ayps. Rekordstort avfall från samfundet som fortfarande tror sig vara en slags statskyrka.

Fira Mårten

Nu är sinnelaget ljust och glatt,
ty för oss frossare är gåsen en riktig skatt.
Soppan svart ska först beätas skall,
innan vi på köttet med besticken går till anfall.
Även om i Skåne du ej dig befinna,
kan du min vän låt den i halsen nedrinna.
Vi du vara i höstmörkret glad och belåten,
då broder ska du fira Mårten.

(Henrik Andersson)

De flesta insåg nog den 11 november 1918 att världskriget var över när vapenstilleståndet trädde i kraft denna dag.. Än fler insåg den 11 november 1945 att det andra världskriget var slut, Japan hade kapitulerat mer än två månader innan. Men har ett nytt världskrig redan börjat? Vad vet vi den 11 november 2022? Människan spår, nornorna rår.

Soppan må gärna vara svart men inte tillvaron.

”Inte utveckla, producera, testa eller på annat vis införskaffa kärnvapen, avsäga sig ägarskap av kärnvapen, ge myndigheter total insyn i deras okontrollerade kärnkraftsanläggningar som en viktig förtroendebyggande åtgärd bland alla stater i regionen och som ett steg för att främja fred och säkerhet”.

Citatet kommer från en resolution Förenta Nationerna antog den 28 oktober och tar upp Israels eventuella tillgång till kärnvapen. Redan på 1980-talet avslöjade Mordechai Vanunu att Israel har kapacitet att tillverka dessa dödsvapen.

Israel är en stat som bygger på en monoteistisk idé. Det finns bara en gud och israeliterna är det utvalda folket, ty den ende guden har inte för avsikt att alla ska vara lika. Judarna säger att de är guds utvalda. Föreningen anser att kärnvapen är det största hotet mot mänskligheten och anser att Israel måste avkrävas svar hur det befinner sig med deras kärnvapen. Ett land som styr av ett sådant totalt förakt för andra religioner, folk och nationer är en säkerhetsrisk.

November-rim

Nu kommer hösten på riktigt allvar
Och motar in både kor och kalfvar
Och gäss och grisar och andra djur,
Som ha »en mera subtil natur».
Det är ej godt just att springa naken,
När snön i massor vräks ner från taken,
När stormen ilar från topp till tå,
Så att man knappt kan på benen stå.
Och sticker solen ibland förstulet
Sin nästipp ut ur det gråa skjulet,
Der hon är bysatt till nästa vår,
Så hvimla vindar ur alla vrår –
De gny från nordan, de gny från sunnan,
Och ge sig hin på, att hon skall unnan.
De skära tänder med ilskna skri,
De vältra skyar med snöslask i.
Då bleknar sol’n, och med sura miner
Hon släpper ner sina sänggardiner.

Men olycksfoglarne skratta gällt
Och storma fram öfver skog och fält.
De sina renslar försigtigt lossa,
De släppa ut römatism och frossa
Och fluss och bröstverk och sådant mer,
Soni åt doktorerna vinning ger.
Uppriktigt sagdt – det ser ut på spiken,
Som hade doktorn »en vän i viken»
I väderleken: när vädret blås,
Då tycker doktorn det går i lås.
Det är väl derföre (oss emellan)
Som han i vädret ej pratar sällan.

Om blott John Ericssons solmaskin
Had’ något qvar i sitt magasin,
Så kunde han åt den frusna skaran
På halfbuteljer försälja varan
Med god förtjenst; ty naturligtvis,
När man kan drifva kommers med is,
Så bör man också i dessa tider,
När näsan blånar och skinnet svider,
Ha glupsk förtjenst på att sälja sol,
Direkte tappad på krus i fjol.
Ishandlarn tjenar med köld 100
Procent på varan, men jag må undra

Om icke sol-»bussiness» – ni förstår –
Är mycket varmare detta år.
Men som John Ericsson tydligen
Ej fått patent på maskinen än,
Så få vi ännu i höstens fasor
Oss hålla varma med åkarbrasor
(Och litet kolos emellanåt)
Och le åt vindarnes små försåt.

Men blifver Bore ibland för bister,
Så att du nästan kuraget mister,
Tag då galoscher och handskar på
Och utåt landet en morgon gå.
Det lifvar sinnet, det eldar kroppen,
Det käns från lilltån till hufvudknoppen;
Ty till och med i den kulna höst
Är djup och mäktig naturens röst.

Se der den väldiga, höga skogen!
Han är sig lik, han står tyst och trogen,
Och hviskar hemlighetsfulla ord
Om höst och vissning på denna jord.
Och mellan träden en fågel klagar
Allt öfver sommarens korta dagar,
Och på de isiga tufvor stå
Små frusna blommor och höra på.

Och myran knogar förskräckt till stacken
Med några granbarr tvärs öfver nacken.
Och ekorrn klär sig i grå karpus
Och reparerar sitt vinterhus.
Och humlan djupt sig i jorden borrar
Och öfver dåliga tider knorrar.
Och haren festar på frusna bär,
Som pryda tufvorna här och der.
Han är så stolt nu, så Gud bevare –
Vasserra! nu är han inte hare!
Se’n hösten färgat hans skinnpels hvit,
Törs jägarn ej sticka näsan dit.
Han skuttar gladt öfver kärr och kyttor
Och slår i glädjen små kullerbyttor,
Han sparkar qvistar, han gnager bark,
Han för ett väsen i skog och mark,
Så att den hyggliga ugglemamma
Blir väckt ur sömnen och i det samma
Begynner hålla ett lämpligt tal
Om »galna narrar» och »klen moral».
Och på en gärdesgård hörs en kråka
Om flydda tider förnumstigt språka:
»Hå hå, ja ja! D’ä’ på tok med verlden!
Snö i november på fält och gärden.
Ja, ja – hvad var det jag sa’ i fjol,
När skatan stassa’ i sidenkjol?

Gud straffar flärden, som mycket annat.
D’ä’ så ynkligt, så d’ä’ förbannadt!»
Men liten sparf flyger gladt omkring
Och gör små visor om alla ting.
Han klagar ej öfver köld och hunger,
Men skaparns ära med fröjd han sjunger.
Han krafsar muntert bland is och snö,
Och när han hittar ett fruset frö,
Då jublar han och på lätta vingar
Han öfver tufvorna lustigt svingar.
Han flyger hem till sin lilla vän
Och arrangerar en fest igen,
En fest, der kärleken dukar bordet
Och der förnöjsamhet förer ordet.
Och djupt i skuggornas dunkel då
Hör skogsfrun sällsamt på harpan slå.
Och månen stilla ur molnen träder
Och öfver kärlekens fröjd sig gläder.
Och tusen stjernor på himlen stråla,
Och trädens grenar i rimfrost pråla.
Och öfver träden der susar blid
En flägt af oskuld och fröjd och frid.

(Magnus Elmblad)

Stockholms blodbad ägde rum 8-9 november 1520. Men med tanke på alla dödskjutningar och elände så undrar man om saker och ting alls förändrats sedan Kristian tyranns dagar. nåväl ärade läsare, sänd en tanke till de som mördades 1520 men gängmedlemmar om skjuter ihjäl varandra de kan gott få det de förtjäna. ingen har tvingat dem att bli kriminella.