Nu ruttnar vi bort,
ja cancern tar oss alla,
ögonen kan ej se mer,
nej smärtan tar dess överhand.
Liklukten sprider sig och äcklar allt och alla,
tarmarna spricker och dess innehåll väller ut.
Snor och tårar, ja allt tar nu slut.
Kamrat, broder och syster,
livets gåva är väl hård att bära.

Nej hoppas hellre att hinsidan är godare beställd.
Nitlotten drogs, den lott som kallas livet,
förfasas ej ta skeden i vacker hand.
Inte vad du drömt om,
men kanske ej heller vad du trott?
Allt förgås kamrat i blod och snusk och äckel,
livet saft avdunstar i ådrorna dina.

Till världen kom du blodig och skrikande,
nu tar döden dig tillbaka på samma sätt.
Vad du än gjort nu ska du till graven,
förruttna i den kamrat, ja nu är allt förbi!