Alf Hambe till minne

För många av oss som lärt oss uppskatta Alf Hambes visor är det med vemod vi meddelas att den store mästaren har gått bort. Med samma vemod som präglade många av hans visor. Moloms skapare och kan man säga härskare är inte mer. Inspirerad av medeltidaballader, folkton men också kryddad med vemod men också försiktig tro på det mänskliga utmärkte Hambes produktion.

Hambe föddes i Halland i Rävlinge närmare bestämt 24 januari 1931. Fadern var lärare, senare rektor och fick dikter tryckta lokala tidningar. Modern spelade fiol. I sådan miljö är det inte förvånande att sonen började skriva och spela även om det nu blev gitarren som främsta instrument. Ut i världen for den unge Hambe, Resor gjordes där han var ombord på flera fartyg eller helt enkelt liftade runt. Sedan blev det utbildning till lärare och som sådan fick han anställning. Som vissångare kom debuten 1959 i Göteborgs Sjömanshem. 1962 släppte Hambe såväl dikt som skivsamlingen med namnet ”Astronaut till häst”. Nu började han uppmärksammas på allvar. En av anledningarna vara att den kända sångerskan och skådespelerskan Alice Babs uppskattade Hambes visor. Hon sjöng även in några inspelningar av Hambes material.

Alf Hambe var en flitig musiker och diktare. 27 skivor blev det och det blev nästan lika många böcker och diktsamlingar, de sista gavs ut 2019 då Hambe sa sig gå i pension. Alf Hambe var också den viktigaste initiativtagaren till visfesten i Steninge.

Molom måste förstås nämnas när man skriver om Alf Hambe. Eller molom som det först stavades var ett själsligt tillstånd, senare blev det Molom. Ett fantasirike, en diktvärld befolkad av bland annat Gröne greven. Själv kommenterade Hambe Molom: ”En ande svävar över Molom och är alla vemodsglada tokars godgalna klokande och jag är hans profet.”

Molom som geografiskt påminner om Halland, landskapet Hambe växte upp i har förstås påverkat synen på Hambe som en landskapets diktare. Även om han tyckte mycket om Halland så ville Hambe inte ses som en hembygdsförfattare. Han sa själv en gång i en intervju: ”De artister eller författare som inte är bosatta i Stockholm är ofta satta att representera sina landskap. Människor har också en tendens att plantera gestalter och platser, som inte har ett dugg med Halland att göra, här i Steninge.”

Alf träffade sin Ulla och de var gifta i 64 år. Äktenskapet ledde till två barn. Hambe som belönats med såväl Evert Taube-stipendiet och fått medaljen Litteris et Artibus. Har nu tystnat. Vi säger varmt och innerligt tack till alf Hambe ocj hans konstnärsgärning och avsluta med att återge hans kanske mest kända men också vackraste visa som skrevs 1965, Visa i Molom.

Visa i Molom

Nu hoppar haren, kråka på ängens vita gräs
Nu glider gladan slint i snögan snår
I långa lopp och längslar min kropp i molom går
Ty slokar sol på nattosamma näs

Stjärnor i skelom
Dudom, delom
Vind går i felom
Spelom

Nu duggar dag från dejlom i mörkomånan sjö
Och stjärnor stinga hål i himmelen
Min lyckas glada glejom
När kommer du igen?
Ty kommer du skall vissomliga dö

Stjärnor i skelom
Dudom, delom
Vind går i felom
Spelom

Så lutar somt sig stilla på vitan väntomvall
När smältan sol förrinner med min dag
Den röda sorg sig hällnar
Vid klittrand bjälromslag
Från Molom flyr min själ i svollna svall

Stjärnor i skelom
Dudom, delom
Vind går i felom
Spelom