Snart går vi in i den härligaste av vårens månader maj. Den lite kärva mars som följs av den lynniga april kommer snart bli den sköna månaden maj som vi alla skalder och vanliga dödliga älskar. Men elände har vi och mer elände kommer. Pessimistiskt ja men också realistiskt. Vi vet att livet är hårt och svårt och miljöproblem och krig gör inte saken bättre. Det är lätt att bli helt bedövad av allt elände men då får vi ta hjälp av religionen.
Våra fäders gudar klagar och suckar, ja de gråter ibland likaså. Men de försöker lösa problemen. När Frejas make försvann grät hon, men hon letade också efter honom. inte bara sitta och sucka där inte. När Tors hammare stals så satt man inte bara och gnällde man tog tillbaka den. Gudarna kunde inte förhindra att Balder skulle dö, men de gjorde vad de kunde och det var inte lite. Frej satt och suckade av olycklig kärlek men tack vare sin skosven lyckades ju han bli ihop med Gärd. Livet är hårt men det blir sämre om man inte kämpar på. Det är de som kämpar som hamnar i Valhall!
Maj månad är ju inte för inte Frejas, och bakom Valborg anar vi Vanadisblotet
Tack för kommentaren!