Det lönar sig inte att försöka vara vän med skitstövlar!

I den dikt i Eddan som brukar till svenska översättas till Lokes träta eller Lokes smädelser är som alla vet fest hos Ägir. Men Loke kommer och förstör. Han är otrevlig och skyllder asar och asynjor för såväl det ena som det andra. Siv, Tors maka vill göra Loke på gott humör och räcker honom ett horn med mjöd samt försöker förmå honom att vara mindre argsint men det lyckas inte. Han förolämpar henne också. Allt slutar med att Tor kommer och då vågar bråkstaken inte stanna längre.

Har vi inte alla hamnat i samma situation som Ulls moder? Vi träffar eller har i vårt umgänge en sur och elak person som vi tror kan blidkas med vänlighet eller gåvor så denne åtminstone inte riktar sitt agg mot just oss? Men det är ogjort arbete, man kastar endast en dyr pärla till ett svin. För inte blir den arge och sure vänligare för det. Tvärtom denne tror man respekterar denne och att denne tar vänligheten som tecken på svaghet. Sistnämnda är ofta rätt i sådana fall.

Den elake kan vara skolans värste buse, det kan vara den sure släktingen som förstör familjesammankomster med sitt buttra ansikte och syrliga kommentarer. Det kan vara ett barn till den kvinna du uppvaktar, som förgäves att föräldrarna ska bli sams igen och därmed hatar att du finns till. Lika gärna kan det vara den där skrikige arbetskamraten med kontrolbehov som lägger sig i allt och alltid går till chefen då denne anser du gjort något fel.

Blir skolans buse snällare av att du lånar denne cigaretter eller en tändare på rasten?  Tvärtom busen kommer att kräva cigaretter efter ett tag. Sure släktingen är svårare. Trots att denne får bästa platsen vid bordet, trots att man bjuder på mat surkarten gillar och trots att man köper den finaste cognac till det handmalda kaffet så är det inte riktig bra. Snorvalpen eller valpinnan kan du köpa presenter, och ge pengar till men detta lila monster hatar dig ändå. Fast godispåsen äter det lilla odjuret ändå upp innan hatet kommer upp till ytan igen. Arbetskamraten som borde kallas arbetsokamraten tar plats och ska ha kaffe först, bästa plasten i fikarummet och pratar inte eländet med mat i mun också? Men trots att man flyttar på sig i kön till kaffekokaren så får man inte tack. Nej man förväntas göra dt annars tillkallas närmaste chef denne vågar heller inte ta upp kampen och ge den eländige motstånd.

Men motstånd krävs även om det är svårt. Skolans värsting som hamnar i fängelse förr eller senare är en våldsam person och dig denne bråkar med är inte det. Sure släktingen är också om inte en stor och stark en så en verbal typ utan hyfs. Motstånd kan leda till fula ord som till och med Loke kan rodna över. Arga barnet kan ljuga och barn som ljuger kan vara farliga. ”Mamma träffar andra karlar när du inte är här.” Eller värre som ”Han slog mig mamma”! Man får inte slå barn men om man säger till på skarpen räcker det alla gånger? De som förstör arbetet och därmed din möjlighet att försörja dig är kanske, med betoning kanske de värsta. En knytnäve under näsan och arbetslagets eller kontorets minidiktator skriker på chefen, polisen, facket och troligen också civilförsvaret och sjöräddningen! Men av två minst onda ting är just motstånd det minst dåliga. Att bjuda skitstöveln på mjöd, flerårigt gott mjöd dessutom är inge bra lösning.