Elias Lönnrot

I det svenska rikets östra del Finland föddes i landskapet Nyland 1802 den nionde april en gosse som fick förnamnet Elias. Av paret Lönnrots sju barn var han det fjärde. Man kan tro att svenska var modersmålet i familjen Lönnrot men det var finskan. Fattigt var det och inte blev det väl bättre av att det utbröt krig när den lille var sex år gammal. Det krig som förde Finland från Sverige. Men lille Elias hade läshuvud och lyckades i femårsåldern lära sig läsa. Föräldrarna var förståndiga och insåg att hur fattiga de än var så skulle de försöka ge sonen en utbildning. Utbildningen blev det fart på först när sonen var 12 år gammal då han började studera först i Ekenäs men senare också vid Åbo. Studierna fick ställas in i perioder på grund av dålig ekonomi. 1820 lyckades då unge Lönnrot ta sin gymnasieexamen i staden Borgå. Två år senare blev det studier vid universitetet i Åbo.

Bland de som studerade var bland annat Johan Ludvig Runeberg och Johan Vilhelm Snellman också de viktiga för den finländska litteraturen. Främst studerades det filosofi men även medicin. Sistnämnda skedde i Helsingfors. Studierna var avklarade 1832 då Lönnrot fyllt trettio år. Under sina ferier brukade Lönnrot försörja sig som informator. Året innan hade han som läkarelev fått vara med och bekämpa en koleraepidemi som drabbat Finland. Lönnrot flyttade till östra delen av storfurstendömet närmare bestämt Kajaani 1833eller som man sa på svenska Kajana. Även läkare kan bli sjuka och Lönnrot insjuknade i tyfus. Rykten uppkom att han avlidit. I juli 1849 gifte sig Lönnrot med Maria Piponius i juli, Av alla de fem barn som föddes i äktenskapet dog de med undantag unga. Endast mellandottern Ida Karolina blev vuxen. Fru Lönnrot avled i tuberkulos 1868.

Men det är inte som läkare Lönnrot gjort sig ett namn. Som ung student fick han en dikt publicerad. I tidningen Åbo underrättelser. Lönnrot hade börjat intressera sig för den folkdiktningen och dess sagor och sägner. Hans examens arbete hette De Väinämöine, priscorum Fennorum numine. När han valde medicinarens bana blev hans doktorsarbete med titeln om finnarnas magiska medicin. Resorna i östra delen av Finland för att uppteckna sånger och sägner började Lönnrot med redan som student. Resor gjordes när han var läkare och i perioder då han var tjänstledig. Sångerna eller runorna sammanställdes och utgavs 1835. Ett arbete som kallats systern till Kalevala kom fem år senare och fick namnet Kanteletar.

Ett annat arbete viktig också på sitt sätt var Finskt-svenskt lexikon som slutfördes 1880 efter tretton års arbete. Omkring 200 000 ord upptar detta lexikon och blev i nästan hundra år ett standardverk inom språkforskningen. Vidare var Lönnrot med och grundade Finska litteratursällskapet redan 1831. Lönnrots arbeten räknas bland de viktigaste verken för den finska identiteten och dess språk. Lönnrots verk uppmärksammades och ärades. Han fick flytta till huvudstaden blev professor och kansliråd. Från svensk sida hedrades han med Nordstjärneorden. Elias Lönnrot avled nittonde mars 1884.