Även det svåra året 2021 uppmärksammade föreningen Gustav Adolfdagen i västgötska Skövde. Tre personer åt bakelser uppkallade efter den store regenten och drack kaffe.

”Kriget är icke en ström eller en sjö utan ett hav med allt ont.”

Gustav II Adolf den store, svensk konung.

Blev Gustav II Adolf mördad?

Kanske den äldsta av konspirationsteorier och troligen den första svenska är den som handlar om att Gustav II Adolf inte stupade i slaget vid Lützen utan mördades. Mördaren ska ha varit hertig Franz Albrecht von Sachsen-Lauenburg. Frans Albert eller Frans Albrekt har denne tyske furste fått heta ibland men hans får här behålla sin tyska namnversion.

Franz Albrecht föddes 1598 var son till det lilla hertigdömet Sachsen-Lauenburgs regent Franz II. Denne hertig var gift två gånger och hade flera barn varav sonen August tog över styret då fadern dog 1619. Franz Albrecht som var född i det andra äktenskapet hade inga större utsikter att ärva något rike blev soldat. Kriget som senare skulle hålla på i trettio år inleddes och Franz Albrecht var på den protestantiska sidan, han var själv liksom sin far lutheran. Han var med i slaget vid Vita bergen på förlorarnas, det vill säga protestanterna sida och gick senare i kejserlig tjänst. 1625 var han överste för ett kavalleriregemente han avancerade och steg i graderna men begärde avsked 1631.

Franz Albrecht hade tänkt sig en slags karriär som fredsmäklare mellan de stridande parterna. Han besökte de kejserligas store fältherre Wallenstein när denne var i Nürnberg och senare begav han sig till de svenska leden. I svensk tjänst fanns två av hans bröder och han beslöt sig för att värva sig på denna sida. Han kom snabbt att tillhöra kretsen runt kungen.

Slaget vid Lützen stod den sjätte november som alla kännare av den svenska historien vet. Hertigen var i kungen närhet när denne tog ledningen över Smålands och Östergötlands ryttare då de förstnämndas överste Fredrik Stenbock sårats och de senares befäl Lennart Nilsson Bååt stupat. Kungen och hans följeslagare kom dock ifrån smålänningarna och östgötarna och först träffades kungen i vänsterarmen av en muskötkula. Han släpper sin värja som han har i högerhanden och tog hästens tyglar i denna. Hästen hade också träffats om blev svår att hantera. Vidare gav order kungen order att han skulle tas ur striden. Kungen sällskap bestod av 6-8 män, de främsta tyskar.

De som var närmast kungen var hertig Franz Albrecht, stallmästare von der Schulenburg, pagen August von Leubelfing, kammarjunkaren Truchess och livknekten Anders Jönsson. De svenska ryttarna kommer nu i strid med fiendens tillhörande Götz och Piccolominis trupper. En kula träffade kungen i ryggen och gick in i lungan. Hertigen och stallmästaren som sköt mannen som skjutit kungen försökte hålla kungen uppe men fienden kom närmare. Kungen träffas sedan av ett hugg av någon av fiendens blankvapen. Kungen föll ur adeln men sporre fastnade i stigbygeln och han drogs med en bit innan han blev liggande. Anders Jönsson och pagen Leubelfing försökte få upp kungen på häst. Jönsson stupade och pagen sårades så svårt att han senare avled. Kungen fick troligen ytterligare några stick och det hela avslutades med ett skott i tinningen. Kungen skall ha fått ett sticksår, tre från hugg med blankvapen och fem sår från eldvapen.

Hertigen hade dock lämnat striden och flytt mot de svenska linjerna. Att hertigen flytt och lämnat kungen men också att han året därpå trädde i Sachsen och senare kejserlig tjänst igen är förklaringen till myten att han skjutit kungen. Hertigen stred fortsättningsvis mot svenskarna tillfångatogs efter ett slag och avled kort därpå 1642.

Hertigen påstådd aldrig själv att han skjutit kungen och Leubelfing som får sägas vara huvudvittne till Gustav II Adolfs död nämnde inte hertigens inblandning i något mord. Det hela är en skröna, sådan uppkommer ju även idag när framstående eller kända personer dör eller mördas.

Referenser

Brezezinski Richard Lützen 1632, sista striden för lejonet av Norden 2009.

Ericson Lars, Hårdstedt Martin, Iko Per, Sjöblom Ingvar & Åselius Gunnar Svenska slagfält 2003.

Eriksson Bo Lützen 1632, ett ödesdigert beslut 2006

Göransson Göte Gustav II Adolf och hans folk 1994.

Henriksson Svensk historia 1982.

Oredsson Sverker Gustav II Adolf 2007.

Silferstolpe Carl Historisk bibliotek sjätte delen 1879.

Franz Albrecht von Sachsen-Lauenburg.

När Sverige var katolskt var landet endast en avlägsen provins. När man senare under Gustav I och hans son Karl IX kastade ut påvens anhängare blev landet en stormakt. Från ha varit något avlägset blev svenskarna sig själva nog. Städer anlades bland annat Göteborg under Gustav II Adolfs tid vid makten och hovrätterna infördes. Landet fick en bättre och centraliserad ledning och styre. Krig tvingades utkämpas men det var i första hand försvarskrig. Hade inte Gustav II Adolf beslutat sig för att deltaga i den stora konflikten som senare blev känd som trettioåriga kriget hade risken varit stor att Europa och därmed även Sverige blivit åter under påvens välde. Katolska religionen med sina helgonreliker och förakt för naturvetenskapen hade åter fört världen in i det andliga mörker som väl alltjämt katoliker lider av. Offerdöden vid Lützen 1632 må alltid minnas.

Höstdag vid Schwedenstein.

Höstlig morgon grå och mulen
Gryr på Lützens hed,
Som då Lejonet af Norden
Sista gången stred.

Solen, blek, af dimman svepes
In i mantelns flik —
Segerhjälten, som ur slaget
Bäres bort som lik.

Träden omkring minnesstenen
Fälla vissna blad
Tätt som gula gardet täckte
Fältherrns lägerstad.

Invaliden, han som vaktar
Denna dyra jord,
Har i dag ej annat sällskap
Än en gäst från Nord;

Men för några veckor sedan
Var det annat slag,
Tysklands protestanter höllo
Här en högtidsdag.

Vittne bar kring hjältens kummel
Utländskt tungomål
Om hans underbara sändning
Och hans goda stål.

Vid koralens toner lades
Blommor ned till tack
Öfver mullen här på heden,
Som hans hjärtblod drack.

Nu har festens tal förklingat,
Fanors bjärta rad
Böljat bort från fält, där tufvor
Täcka gul brigad.

Ensam sysslar invaliden
Som det är hans sed.
Vissna kransar, svenska vimplar
Stilla tog han ned.

Hedersplatsen, tacksamt gifven
Nyss vid Lützens fest,
Tog du endast, gamla fana,
In som stundens gäst.

På de stores skådebana
Vardt en främling du.
Gustaf Adolfs härskartanke
Tänka andra nu.

Under tidens tunga fotspår
Intet synligt blef
Af den gräns, som bortom hafvet
Han med svärdet skref.

Mellan oss och dem härute
Östersjön går hvit,
Och vårt namn ur bruset tränger
Sällan öfver hit.

Segerns char, den senast körda,
Världens blickar har.
Järnets ålder döper ständigt
Nya fält och dar.

Ryktets sorl ej festligt mera
Fyller höstlig lund,
Förr’n en sekeldag ånyo
Rubbar minnets blund.

Men det svenska hjärtat älskar
Denna vemodsfrid,
Och hvad här det känner, mätes
Icke efter tid.

Bars ej nyss den bleka solen
Bort i töcknigt fång?
Hörde vi ej genom dimman
Luthers gamla sång?

Gustaf Adolfs ljusa klinga
Inför andlös värld
Korsas alltid här med Friedlands
Mörka runesvärd.

Smålands sadelfasta skara
Än i löddrigt traf
Spränger mellan fällda pikar
Öfver skyttegraf.

Manomfladdrad fåle kommer
Herrelös igen,
Hälsad af ett smärtans anskri,
Som ger eko än.

Alltid här i sanden glöda
Hjälteblodets spår,
Spåren af vår friska ära
Och vårt friska sår.

*

Svenska folk, o lär att minnet
Börda innebär,
Om det ej odödligt verkar
In i det som är!

Gustaf Adolf har ej fallit
Här i segerns famn
För att tynga svaga skuldror
Med ett världsstort namn.

Glöm ej bort för krigarsnillet,
Stort i kampens brus,
Att det mål, som striden gällde,
Ytterst dock var ljus.

Månget dimmigt slagfält bidar
Dig, närhelst du vill,
Annat mörker än det Friedland
Vigde svärdet till.

Fäkta inom egna gränser
Lützens slag till slut,
Dvalans, nödens tröga skuggor
Segerrikt drif ut!

När du blott i enig samdräkt
Griper målet an,
Får nog hvarje fruktbar tanke
Ock sin egen man.

En föryngrad storhetssaga
Världen åter lär
Om ett framtidsfolk därborta
Bakom Nordens skär.

Lützen-stenens vemodshölje
Brista skall itu —
Gustaf Adolf segrar härligt
I sitt folk ännu!

(Carl Snoilsky)

Några förslag till den gudamakt vi ska uppmärksamma extra mycket nästa år har inkommit. Skade, Ran, Forsete och Siv har nämnts. Men kom gärna med andra förslag.

I Västergötland hemma hos en medlem i föreningen har den fjärde november hållits ett blot. Alla makter åkallades men asynjan Hlin uppmärksammades främst. Må hon skydda föreningens medlemmar i den svåra tid vi nu lever i.

Friskolor förbjuder sina elever att lära om asatron, politikerna har gett oss ett samhälle med klaner och gäng och en pandemi raserar. Men vi ska med hjälp och kraft av våra fäders tro klara av dessa plågor. Man kan nästan tro att Loke sluppit lös från sina bojor.