Jag famnar dig

Jag famnar dig, du röda höst.
omfamnar dig som vore du
en tapper tös med stövlar på:
naturens marketenterska.
När allt det väna flytt sin kos,
och svanen flög, och svalan for,
och blott vi korpar stannat kvar:
då kom du med ditt pick och pack,
och bjärt och brokigt var ditt lass.
Bord duka dig! så sade du,
hej hitåt mannar! ropte du —
här bullas upp till fest.

Jag sitter vid ditt gästabud
i korpars lag, i uvars mitt,
och strävt och skrovligt är vårt tal
som väderbitna kinden din.
Och luften smakar brännvinsstark,
och skogen är ett rus i färg,
och stjärnan brinner isigt klar,
och myllans doft är vildsvinsfrän.

Jag famnar dig, du röda höst,
jag älskar dig, du bistra tid,
ej skapt för smek, men nappatag:
en käresta för mogna män.

(Elmer Diktonius)