Dikt: En vårvisa

En vårvisa

Kom, sol, som en gud över åker och slog,
lys hjärtan som längta till ljus!
Blås, vind, och fall rägn i den spirande skog,
väx, gräs, över viddernas grus!

Väx, spirande säd, i den mörka mull,
skjut ax och gulna till bröd!
Av hunger och jämmer all världen är full,
som, sommar, att frälsa från nöd!

Kom, sommar, med bröd, tiofalt, om du vill,
nu blive din räddande gärd.
Dig sol, dig jord, vi bedja till,
och till plogar i stället för svärd.

(Dan Andersson)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s