Lös problem, gråt inte över dem

Patrik Sjöberg den kände höjdhopparen ville hjälpa barn som utsatts för sexuella övergrepp genom att donera 10 000 kronor till stiftelsen ”Childhood”. Gott så en berömlig handling, men stiftelsen vill inte ha pengarna. Anledningen är att de kommer från 2forty2 en klädeskollektion där en del plagg har texten Kill your local pedohile, på svenska döda din lokal pedofil. Budskapet är för radikalt tycket de mjuniga personerna som har hand om Childhood.

Sjöberg visar att problem kan lösas, genom att dels donera pengar men också på sikt skjuta bort dem inte skjuta undan dem. Childhood tycks vara indränkta i gammal kristet unket tänkande som säger att man ska vända andra kinden till, samt förlåta. Detta budskap är för en hedning något vidrigt och omoraliskt. Sjöberg tänker och agerar som en riktig hedning, inte en mjäkig gråtmild kristen.

Det ska daltas med sexualbrottslingarna och Sjöberg kommenterar att snart går pedofilerna med i pridetåget. Childhood vill hjälpa till genom att ta hand om offren, men vill man lösa problemet med övergrepp på barn så får man vara så god att han hand om förvarna! Viktigare än att gråta är att hämnas! Vi har inom asatron ingen gråtgud, men väl ett antal hämndgudar och gudinnor! Ansr man att pedofiler ska ha en ny chans, ja då lever man efter kristendomens fåniga idé att vända andra kinden till. Lever man efter det idealet är porten till Valhall stängd.

Köp gärna kläder med texten ovan, men fråga er om det är värt att stödja Childhood. IKF uppmnar ingen att bryta mot lagen, men väl att folk försöker ändra lagarna. Ändra dem i en hednisk riktning.

Allan Edwall avled den sjunde februari 1997. Han var född den 24 augusti 1924 om det kan vara av intresse. Edwall som blev en av de mest folkkära artisterna i Sverige hade många strängar på sin lyra. Strängarna var något röda. Här kommer texten till sången Familjeporträtt.

Familjeporträtt

Har du sett min lilla mor
svabba golv på ett kontor?
Liten, flitig, svettig tant
Tjänar liten slant
 
Kalla händer, stela knän
Söker vård hos Stockholms län
Trippar sedan på sjukan in
Trillar snart av pinn
 
Ja, det är både synd och skam
huru livet dundrar fram
över små och svaga
De är att beklaga
 
Har du sett min lilla far?
Vilken skojig kropp han har
Sjukpension så fin och trygg
På grund av utnött rygg
 
Inte längre spika hus
Framtid framstår inte ljus
Men kan slöa som han vill
och även supa till
 
Ja, det är både synd och skam
huru livet dundrar fram
över små och svaga
De är att beklaga
 
Syster min är denna tös
Fyra barn och arbetslös
Inte längre ung och vild
Fyrtio bast och skiljd
 
Ganska vresig av sig nu
Denna före detta fru
Skönhet, lycka, älskogshopp
Det har hon givit upp
 
Ja, det är både synd och skam
huru livet dundrar fram
över små och svaga
De är att beklaga
 
Och den som ser så jävlig ut
är min äldre brorsa Knut
Klagar alltid när vi ses
på sin benprotes
 
Verkar slut med brorsan Knut
Tyckes mer och mer suput
Det var mycket mera krut
uti Knut förut
 
Ja, det är både synd och skam
huru livet dundrar fram
över små och svaga
De är att beklaga
 
Men titta nu på lilla jag
Skillnad som på natt och dag
Blanka skor och ledig stil
Tio meter bil
 
Röra pulver helt diskret
I små prydliga paket
vilka säljs i hemlighet
Gör mig glad och fet
 
Men, det är både synd och skam
huru livet dundrar fram
över små och svaga
De är att beklaga

 ”Riktiga arbetare knullar inte varandra i röven”.

Frank Baude, kommunist

Den samiska drottningen

Harald Hårfager hade många fruar och barn. En av de märkligare av dessa drottningar får Snöfrid anses vara. Snöfrid eller Snøfrid på norska och på fornnordiska Snæfríðr var dotter till en man vars namn var Svåse eller Svási. Vad som är sanning, saga eller sägen är svårt att utröna men troligen är det så att Harald när han enade Norge gifte sig med olika kvinnor från de olika landsändarna för att på något symboliskt vis även gifta sig inte bara med dem utan med det landområde de kom ifrån. Förhållandet med Snöfrid kan då tolkas att han inte bara gifte sig med Svåses dotter utan med det samiska folk som bodde i Gudbrandsdalen, för där vid gården Tofte vid Dovrefjäll ska hon ha bott.

Snöfrids liv och under vilka år hon levt är oklart, kanske dog hon efter bara några år. Fyra söner ska blivit resultat av äktenskapet. Kung Harald ska ha dött omkring år 933 vt. Rimligen borde Snöfrid dött på 910 talet.

Snöfrid framstår inte som någon bra kvinna i de berättelser som finns bevarade om henne. Trollkunnig som hon ska ha varit och lockat kungen att gifta sig med henne. Kanske var det så att en del ogillade samer eller fruktade dem? Fadern beskrivs som jätte, men samer är sällan storväxta. Han nämns som finnkonung, ty nordborna kallade samer för finnar. Var han konung eller hade en betydande ställning så blir äktenskapet en del av Haralds politiska stävan att ena Norge och dess folk, oavsett om de var norrmän eller samer. Det verkar inte som Snöfrid fick samma status som andra gemåler, kanske var hon inte gift med kungen? Kanske de hade en samisk ceremoni och den inte riktigt erkänndes?

Snorre skriver om Snöfrid och texten tar upp kapitlen 25 i Harald Hårfagers historiai Heimskringla:

Om jätten Svåse.

Konung Harald for en vinter på gästning i Upplanden och lät tillreda åt sig ett gästabud på Thoftin. På julaftonen kom jätten Svåse utanför dörren, och sände bud till konungen, att denne skulle komma ut till honom. Konung Harald blev vred över denna budsändning, och samme man som hade burit in budet bar ut konungens vrede; men Svåse bad honom icke desto mindre att framföra ärendet för andra gången och sade sig vara den finne, som konungen hade givit lov att sätta sin hydda på den andra sidan om backen där. Konungen gick då ut och samtyckte till att fara med honom hem och gick över backen; han gjorde detta på tillskyndan av några av sina män, medan andra avrådde. Där reste sig Svåses dotter Snöfrid, en mycket fager kvinna, och iskänkte åt konungen ett kärl fullt med mjöd. Han tog emot det och fattade på samma gång hennes hand, och genast var det, som om eld kom i hans kropp, och han ville genast ha umgänge med henne samma natt. Men Svåse sade, att det skulle icke ske med hans vilja, med mindre konungen trolovade sig med henne och tog henne till hustru efter lagen. Då fäste konungen Snöfrid och tog henne till hustru; han älskade henne med sådant raseri, att han försummade sitt rike och allt vad som ålåg honom. De fingo fyra söner: Sigurd »oäkting», Halvdan högben, Gudröd stråle och Ragnvald »likben».

Därefter dog Snöfrid, men hennes färg förändrades alls icke, hon var lika röd som då hon levde. Konungen satt ständigt över henne och trodde, att hon skulle vakna till liv igen. Så gick det i tre år; han sörjde över hennes död, men allt folket sörjde över hans vanvett. För att stilla detta vansinne kom Thorleiv den vise till hjälp, och han botade hans dårskap med stor klokhet genom att först tala honom till lags på detta sätt: »Icke är det underligt, att du minnes en så fager och storättad kvinna och ärar henne på dun och skarlakan, såsom hon bad dig. Men din och hennes heder är dock mindre än det anstår eder däri, att hon ligger för länge i samma kläder; det är mera passande, att man flyttar henne och skiftar kläderna under henne». Men så snart hon flyttades ur sängen, slog det ut ur kroppen en svår liklukt och allt slags ond stank. Man skyndade sig då att göra ett bål och bränna henne; men dessförinnan blånade hela kroppen, och ormar och ödlor, grodor och paddor och alla slags vidriga krypdjur krälade fram därur. Så sjönk hon till aska; men konungen återfick sitt förstånd och glömde sin dårskap, styrde sitt rike och styrktes och gladdes av sina män och de av honom och riket av bådadera.

Hur Snöfrid såg ut vet vi inte. Så här föreställer sig en nutida konstnär hur Harald och Snöfrid såg ut.

Folk dör, kända som mindre kända. Men vi kan inte skiva om alla. Må alla som avlidit i coronan vila i frid.

Må diserna vara med er under pandemin hedningar. Era liv är viktiga, ni får inte trampa vägen till Hel än. Ta hand om er och åkalla fädrens asynjor, gudinnor, diser, valkyrior, nornor, fylgior och haminjor.

Kvinnligt i februari

Det är knappast en tillfällighet att kvinnliga makter dyrkas i göjemånad eller som den numera kallas februari.

Diserna uppmärksammas hos de asatroende.

Imbolc är en keltisk sed och där äras Brigid. Det sker runt 1-2 i månaden.

Romarna hedrar Juno i hennes funktion av drottning Juno Sospita den femte februari.

Det är knappast förvånade att de kristna då råkade förlägga sin kyndelsmäss till tiden runt den 2 februari. Det är främst hon som kallas jungfru Maria som äras.

I dagens Sverige är det vinter i februari men under bronsåldern och äldre järnålder var klimatet något mildare och dessa fester kan ha med att göra att det blir ljusare. Inte riktig vår men snart börjar våren, nu är vi i slutet av vintern, en årstid som förknippas i Norden med asynjan Skade. Annars är vanadisen, Freja en gudinna som måste äras när disblot ska ske.