Svenska dikter del LII: Ve kusten
1930 avled Gustaf Ahlm i Västerås. Han dog nästan två veckor innan sin 68 årsdag. Denne herre som även hette Adolf i mellannamn föddes i 29 oktober 1862 i Gladhammar i Småland, blev lärare efter att ha gjort ett försök inom tidningsbranschen. Men hembygden stod honom om hjärtat, det brukar det alltid göra för de som flyttar därifrån. Ahlm nedtecknade berättelser om hembygden Tjustbygden nere i Småland men diktade också om sin hembygd. Han diktade en del annat också men kanske har dikterna på på ”tjustmål” störst chans att leva vidare? Författare som förknippas med en viss bygd eller landskap har ofta chans att göra detta. Fröding förknippas med Värmland och Birger Sjöberg med Vänersborg.
Här kommer Gustaf Ahlms dikt Ve kusten. Vill man läsa mer av Ahlm så sa sägas att en diktsamling utkom 1912 och en bok som hans vänner lät publicera efter hans död med titeln ”Min hembygd i Tjust, minnen och sägner, hembygdspoesi, skrock, folktro och sedvänjor i gången tid”.
Ve kusten
Gack opp å si från berga hur allt däromkring
vill ordne sa å sluter i ring utom ring!
Den innerste välver sa vacker å grön
me åker å äng opp mot sidder å krön.
Den millerste ä grågrön å videre sträckt å tycks som me dimme å dunst va i släkt.
Den ytterste ä blå å söker te slå e bro dit en hoppas få gå.
