Skirner och Staffan

Skirner och Staffan

Seden med hästar och kappridningar vid jul går av allt att döma tillbaka i förkristen tid. Hästen är och var en viktig varelse i indoeuropeisk religion och den förknippas med fruktbarhet. Intressant nog finns två personer som är ganska lika. Den ene är Skirner Frejs skosven och Staffan eller Stefan. Ett annat helgon ska med samma namn lidit martyrdöden cirka 35 vt men det verkar som de båda martyrerna sammanblandas. Vi kallar den kristne för Staffan och det är han som är Staffan Stalledräng.

Gudomligt uppdrag

Skriner reser till jättinnan Gerd för att fira till henne på uppdrag av Frej.

Staffan reser till kung Herodes och meddelar att en ny kung är född.

Ljussken

Skirners husbonde Frej liknar Gerds skönhet vid ljussken. Sången om Skirner vers 6:

armarne lyste,
och återsken
gåvo både himlen och havet.

Staffan ser en ny stjärna på himlavalvet.

Hästar

Skirner får ta med sig Frejs häst på resan.

Staffan är stalledräng och har hand om hästar och rider till Herodes.

Vapen och jakt

Skirner får låna Frejs mäktiga svärd för att försvara sig under resan. I en annan berättelse så sänder Oden Skirner för att hämta Glepiner, kedjan som ska fjättra Fenrisulven.

I en del varianter av sången om Staffan dödar han en del odjur som vargar och björnar under färden.

Möts med ogillande

Skirner välkomnas inte hos jättarna.

Staffan misstros av Herodes.

Övernaturliga krafter används för att lyckas

Skirner hotar Gerd med trolldom vilket gör att hon ger med sig.

Staffans blir trodd då en död tupp får liv och börjar gala.

Delvis lyckat uppdrag

Frej suckar och klagar när han vän kommer tillbaka.

Staffan stenas på kungens order, men blir den förste martyren och vördas som helgon.

Skirner ”friar” till Gerd.
Staffan Stalledräng, målning från 1200-talet.

2 kommentarer på “Skirner och Staffan

  1. Je skriver:

    Intressant om Skirner och Staffan. Kan nog finnas någon koppling/ appropriering ( eller vad man ska kalla det) längre tillbaks. Läste häromdagen om den viktiga annandagsritten där man skulle rida och komma först till en källa för att vattna hästen. Då skulle hästen få kraft och styrka under nästkommande år. Traditionen verkar varit lite olika, på vissa platser skulle källan vara norrgående och på andra platser (där norrgående källa inte fanns?) skulle man istället rida över tre vattendrag för att dricka ur det tredje. I Dalarna finns ett norrgående vatten som heter frostbrunnsdalen, det är en gammal kultplats och anses ha hetat frösbrunnsdalen längre tillbaka. Vattnet är mycket gott och friskt och folk går allmänt dit och njuter av platsen samt dricker källans vatten. Har nog varit många kappritter dit genom århundradena på annandagen.

Lämna ett svar till Je Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s