2005 närmare bestämt 9 juli höll författaren Lena Andersson ett program ”Sommar” i Sveriges radio som handlade om Jesus. Anderssons program väckte uppmärksamhet. Såväl ris som ros kom många kristna var arga och förbannade. Nu har det passerat 15 år sedan programmet sändes. Det kan därför vara av intresse att låta det i textform publiceras hår på Ideell Kulturkamp. Observera att vi är kritiska till kristendomen men vi stöder inte heller den sekulära människosyn Lena Andersson har.

Lena Anderssons sommarprogram om Jesus

Musik: J.S. Bach (Toccata & Fuga) vinjett 1

”Ingen kunde svara honom, och efter den dagen vågade heller ingen längre ställa frågor till honom.”

Musik: Bach vinjett 2

”När Jesus såg deras tro, sade han till den lame: mitt barn, dina synder är förlåtna. Stig upp, ta din bädd och gå hem.”

Men mannen svarade (så tyst att evangelisten som skrev ner det inte hörde): Jag har inte syndat mer än nån annan. Jag är lam ändå.

Musik: Bach vinjett 3

”Och några sade: han är Messias. Men andra sade: Inte kommer väl Messias från Galileen!” ”är det inte snickaren, Marias son.” Och han kunde inte göra så många underverk i sin hemstad.

Musik: Bach vinjett 4

Jag heter Lena Andersson och jag ska tala om mitt förhållande till Jesus Kristus. Jag ska berätta på vilket sätt han är en föregångare till många av dagens och historiens ledargestalter. Och jag ska berätta om den egentliga orsaken till Judas Iskariots svek.

Musik: J.S. Bach (Toccata & Fuga) spår 1 fortsätter.

På sjuttiotalet såg man ofta religiöst klotter på bergväggarna vid motorvägen. Vi brukade åka förbi en text som löd: Gud hör bön. För säkerhets skull bad jag om att få alla rätt på proven och vinna tävlingar. Han hörde.

Min farmor var religiös och gick i kyrkan varje söndag. Som barn frågade jag henne om gud ibland, var fanns han? Farmor svarade inte som Jesus att han fanns i himlen utan att han fanns överallt. Han fanns i hennes hjärta, sa hon. Det var ett fint svar, tyckte jag. Hennes hjärta var gott. Hon var en hederlig och strävsam människa. Farmor berättade om hur hon en gång gått vilse när hon var barn på Öland. Det kom dimma och dom såg inget. Hon grät och trodde att dom aldrig skulle komma hem. Då bad hon för allt hon var värd. Dimman lättade och dom hittade hem. Den händelsen var hennes bekräftelse. Jag brukade be henne berätta den på nytt och på nytt och det gjorde hon.

Hela hennes skoltid som varade i sex år handlade om att lära sig att bli ett fromt och ödmjukt får i Jesu flock. Den handlade om hur god, empatisk och kärleksfull Jesus Kristus var, ett föredöme för alla men ett föredöme man aldrig kunde efterlikna eftersom man var förtappad. Det var också vad jag lärde mig i småskolan. Jesus var snäll och god. Jesus älskade alla barnen. Farmor kunde allt som stod i bibeln och om budskapet inte hängde ihop var det hon som var förstockad och svag i tron, det visste hon. Det sa Jesus.

Musik: Kudsi Erguner. Passion sources

För att inte göra farmor ledsen konfirmerade jag mig, men trodde inte på ett ord som sas. Vi fick varsin Bibel i present av Svenska Kyrkan. Boken stod orörd i flera år tills jag började märka att det var något konstigt med Jesusbilden i vår sekulariserade kultur. I filmer och böcker, även dom som är skapade av ateister och agnostiker förutsätts nästan alltid att kristendomen i sin rena form är kärlek och att denna kärlek förkroppsligas i Jesus Kristus. Sen är det kyrkan och dom syndfulla människorna som inte har förvaltat det vackra budskapet rätt. Men hur vackert är budskapet egentligen?

Musik: Wojciech Kilar. Grande Valse

När jag var sjutton arton år sa farmor oväntat en dag att jag borde bli präst. Inget förslag kunde ha förvånat mig mer. Långt senare förstod jag att det var hennes sätt att formulera något annat, om studier och läshuvud. Präst var det enda akademiska yrke som var greppbart för henne. Men då måste man tro, sa jag till farmor. Hon såg oförstående ut, som om det var självklart att man trodde på det kristna budskapet på något sätt. Ah, det… det går väl att ordna, sa hon.

Musik: H. Mancini. Törnfåglarna

Vid samma tidpunkt gick tv-serien Törnfåglarna. Jag blev besatt och tittade tills videobandet gick sönder. Där var den ärelystna katolska prästen Ralph, för stilig för sitt eget bästa, och den unga kvinnan Meggie som älskade Ralph lika mycket som han älskade henne men han var präst och fick bara tillhöra gud. När han äntligen kastade av sig kardinalskappan, kom till Matlock Island och la ner Meggie på stranden – då stannade nästan hjärtat. Åh! det var underbart. Äntligen struntar han i prästeriet, tänkte man. Ty störst av allt är kärleken. Men Gud var större, och starkare, och för det kunde varken Meggie eller jag förlåta honom.

Musik:Törnfåglarna fortsätter

Kanske har ingen haft ett lika omfattande moraliskt inflytande över den västerländska kulturen som Jesus. Ett långvarigt, oproblematiserat inflytande. Även i sekulariserade samhällen finns han överallt. Han finns som sanden på kroppen en sommardag på stranden. Somliga väter sig och rullar runt för att bli helt täckta. Andra, som jag, försöker borsta bort den men då blir handflatan sandig. Ytterligare andra – dom som Ingemar Hedenius kallade dom religiöst oskyldiga – går obekymrat omkring med sand i knäveck, ljumskar och näsborrar och dom frågar mig: varför bryr du dig så mycket om det där, låt dom hållas. Livet är hårt, människor behöver sina sandslott. Men jag kan inte låta dom hållas. Jag måste se vad sandkornen består av.

Människan är fantastisk som har skapat alla dessa religiösa system för att förklara det obegripliga, systematisera ondskan och hålla ångesten inför döden i schack. Skapelseberättelserna som människan har hittat på är fantasieggande och vackra. Människan är oerhörd, hur hon kan vara det vet ingen. Att skapa Gud och Jesus till sin avbild är i sanning kreativt. Ateismen är okreativ till sin natur. Den river ner. Ateismen betraktas av en del som religiöst tänkande, att ateismen skulle vara en tro den också. Men det är en missuppfattning. Ateismen är en motståndshandling. Den är reaktiv. En religion måste vara aktiv. Tror gör man aktivt. Man skapar förklaringar och modeller åt sig, ledargestalter och ord att ty sig till. Ateismen har inget sånt. Den reagerar på förklaringarna, modellerna, ledargestalterna och orden att ty sig till, men erbjuder inga egna. En motståndshandling upphör när den inte längre behövs. Så ateismen kommer alltid att finnas.

Det jag frågar mig är, vad är det Jesus gör som är så moraliskt och kärleksfullt? Jag tar fram bibeln jag fick av Svenska Kyrkan vid konfirmationen, tack kyrka, och börjar läsa.

Musik: G.F.Händel. Messiah: Halleluja

Eftersom Jesus så flitigt används för att vägleda mänskor moralfilosofiskt, en del anser till och med att Jesus är den förste socialisten, är liknelsen om talenterna intressant. Det måste vara den som har gett upphov till ordspråket att förvalta sitt pund, att ta vara på sin talang, talent på engelska. Talent var ett viktmått och en myntenhet på Jesu tid.

Jesus berättar följande historia folket till uppbyggelse:
”Det blir nämligen som när en man skulle resa bort och kallade till sig sina tjänare och lät dem ta hand om hans egendom. Den ene gav han fem talenter, den andre två, den tredje en, åt var och en efter hans förmåga. Sedan reste han därifrån. Den som hade fått fem talenter gav sig genast iväg och gjorde affärer med dem så att han tjänade fem till. Den som hade fått två talenter tjänade på samma sätt två till. Men den som hade fått en talent gick och grävde en grop och gömde sin herres pengar. Efter lång tid kom tjänarnas herre tillbaka och krävde redovisning av dem. Den som hade fått fem talenter kom och lämnade fram fem till och sade: herre, du gav mig fem talenter. Här är fem till som jag har tjänat.”
Herren lovade att han skulle komma till himmelriket. Den som hade fått två talenter lämnade på samma sätt fram fyra talenter och hans herre lovade att han skulle komma till himmelriket.
Så steg den som hade fått en enda liten talent fram och sa: Herre, jag visste att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Jag var rädd och gick och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.” Och så fick herren tillbaka samma summa som han gett. Då svarar herren, och Jesus står bakom detta svar: ”Du är en slö och dålig tjänare, du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in där jag inte har strött ut. Då skulle du ha lämnat mina pengar till banken så att jag hade kunnat få igen dem med ränta när jag kom. Ta nu ifrån honom talenten och ge den åt mannen med de tio talenterna. Var och en som har, han skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall också tas det han har. Kasta ut den oduglige tjänaren i mörkret där ute.”

Det här var alltså inte en historia från Wall Street utan från Bibeln. Den tjänare som är rädd för sin herres hårdhet och vrede, och som fått minst för att hans förmåga är sämst, han bestraffas hårt. Och det han har ges till den rike.

Den som har tänkt att Jesu moral är den sociala utjämningens måste nog tänka om.

Musik: Wojciech Kilar. Tango

Jag föreställer mig att folkmassan som följer Jesus och dyrkar honom känner förvirring över en viktig fråga, familjen. Vad säger egentligen den här nya läran som Jesus från Nasaret kommer med om förhållandet till föräldrar och släkt? Hur ska man bete sig för att följa hans ord och göra rätt? Kristna i vår tid talar mycket om familjen. I USA kallas det family values och brukar avgöra presidentvalen. Låt oss se vad Jesus säger och gör.

Vid ett tillfälle kommer Maria och Jesus bröder till platsen där Jesus är. Någon meddelar Jesus som sitter bland lärjungarna: ”din mor och dina bröder står där ute och vill tala med dig”.

Jesus svarar: ”Vem är min mor, vilka är mina bröder?” Och han visade med handen på lärjungarna och sade: ”det här är min mor och mina bröder. Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor”.

Maria och bröderna måste gå därifrån utan att ha fått tala med Jesus. Kanske ville dom bara säga ”vi saknar dig nu när du aldrig är hemma”. Man får hoppas att dom inte hade nåt viktigare på hjärtat. Man får hoppas att dom inte hade gått långt i stekhet sol och fått skavsår på fötterna.

Ett par sidor tidigare har Jesus förkunnat att den som förnekar honom ska gå under. Varför tillåter sig Jesus då att förneka sin mor och sina bröder? Därför att han är en självcentrerad, ärenlysten man som har fått makt över folks sinnen och då gör man som man har lust.

Musik: A. Brahem. Astrakan cafe

Vid ett annat tillfälle säger en man som vill följa Jesus, ”Låt mig först gå och begrava min far. ” Jesus svarar: ”Följ mig och lät de döda begrava sina döda.” Vad som händer sen står inte. Antagligen blir mannen rädd och låter sin far ruttna för att visa Jesus att han är viktigare. Det fascinerande är Jesus brist på respekt för mannens önskemål och omsorg om sin far. En annan man sade: ”Jag skall följa dig herre, men låt mig först ta farväl av dom där hemma”. Honom svarar Jesus: ”Den som ser sig om, när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för guds rike.”

Sedan folket hört och sett förnekelsen av modern och proselyterna som inte fick begrava sin far och inte säga farväl till familjen måste dom tänka att i den här nya läran ska man offra familjen för att vara from. Dom ber säkert om kraft att rensa bort orena känslor för mor och far, syster och bror.

Men så hör dom Jesus förmana några fariséer. Han säger: ”Visa aktning för din far och din mor. Den som smädar sin far eller mor skall dö.”

Men folkmassan förstår att det är den som fattar långsamt. För Jesus är kärleken och godheten och kan inte vara lika sladdrig i tanken som vem som helst som säger en sak ena dagen och motsatt sak nästa dag och hånar och förbannar den som inte följer båda uppmaningarna.

Musik: C. Gounod. Ave Maria

Det senaste vi hör är alltså att man ska dö om man smädar far eller mor. Det är den inställningen som har blivit kvar i kristendomens huvudfåra medan sekterna har valt den andra uppfattningen i frågan, att man lämnar familjen för sekten, för ledaren. Och för den finns det bättre stöd i texten. Ty Jesus säger också detta, vilket för folkmassan som följer honom troligen avgör frågan. Tydligare än så här kan inställningen till familjen inte stadfästas:
”Den som förnekar mig inför människorna, honom ska jag förneka inför min fader i himlen. Tro inte att jag har kommit med fred till jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd. Ty jag har kommit för att ställa en man mot hans far, en dotter mot hennes mor, en sonhustru mot hennes svärmor och mannens husfolk ska bli hans fiender. Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig. Och den som älskar son eller dotter mer än mig han är inte värd att tillhöra mig. Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig. Den som finner sitt liv ska mista det och den som mister sitt liv för min skull han skall finna det.”

1900-talets diktatorer ler i sina urnor. Det här känner dom igen. Du och jag Jesus, tänker dom. Du och jag.

Men han kan ju ha haft en dålig dag eller blivit felciterad av Matteus, för det verkar konstigt att en så snäll människa som Jesus skulle yttra något sådant. Vi vänder blad till Lukas:
”Stora skaror gick tillsammans med honom och han vände sig om och sade till dem: Om någon kommer till mig utan att hata sin far och sin mor och sin hustru och sina barn och sina syskon och därtill sitt eget liv, kan han inte vara min lärjunge.”

Vi har lärt oss att Jesus säger att man ska älska sina fiender och be för dem som förföljer en. Men den här uppmaningen till hat lyfts av någon anledning inte fram lika ofta i predikstolarna och i skolan. Nu säger någon att ordet hata betyder något annat på hebreiska och är det inte fel översatt så betydde det i alla fall något annat på Jesu tid. Men vi kan ju inte lita på orden bara när dom talar i Jesus favör, när han säger att man ska älska sin fiende och vända andra kinden till. Det har kyrkan och det kollektiva medvetandet inte haft några problem att läsa bokstavligt och sätta som en glödande gloria på Jesu hjässa.

Musik: Wojciech Kilar. Galope a Cheval

”Sannerligen”, säger Jesus när dom drar fram genom Galileen, ”var och en som för Guds rikes skull har lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn skall få mångdubbelt igen redan här i tiden och sedan evigt liv i den kommande världen.”

Vari ligger kärleksbudskapet i att lämna sitt barn? Godheten i att lämna sin hustru, sin bror, sina föräldrar? Och hur blir det med äktenskapsbrottet som Jesus tidigare har proklamerat är synd. Här uppmanas man begå äktenskapsbrott för att följa Jesus. Det kan vara svårt för en enkel syndare att begripa. Och det är meningen. En enkel syndare ska alltid känna sig lite dum inför Kristi makt. Jesus använder gärna sådana tekniker i umgänget med folk som ska få dem att känna sig dumma. Han blir ofta arg inför frågor och byter antingen ämne eller svarar föraktfullt: ”Varför sätter du mig på prov? Om du tror tillräckligt vet du svaret.” Men han själv får sätta vem som helst när som helst på prov med ständiga kuggfrågor. Kuggfrågor som denna till exempel:
”Vad säger ni om det här, säger Jesus. En man hade två söner. Han vände sig till den ena och sade, min son gå ut och arbeta i vingården idag. Sonen svarade ”nej, det vill jag inte”. Men sen ångrade han sig och gick för att arbeta. Mannen vände sig till den andre sonen och sa samma sak. Sonen svarade, ”Jag skall gå, herre”. Men han gick inte. Vilken av de två gjorde som fadern ville?” Så frågar Jesus.
Och folket svarar att den förste sonen gjorde som fadern ville, för han gick ut och arbetade. Men det är tydligen fel svar för Jesus blir arg, utan förklaring. ”Sannerligen” ropar han, ”tullindrivare och horor skall komma före er till guds rike”.

Musik: A.A. El-Sayed Magdalene’s House

Varför omfattas inte tullindrivare och horor av Jesus berömda omsorg om syndare, sjuka och svaga. Jesus älskar alla barnen. Jesus säger till lärjungarna att om dom på sina vandringar inte tas emot eller folket inte lyssnar till deras ord ska det bli lindrigare på domens dag för Sodoms och Gomorras land än för den stad där man är skeptisk mot dem och deras tro.

Hur var det nu, skulle man inte be för dem som förföljer en och vända andra kinden till?

Och hur var det nu med vårt samhälle och vår skola, var det inte kritiskt tänkande vi skulle öva oss i? Men Jesus som vi lär oss är godheten, empatin och kärleken, han straffar alla som tänker kritiskt.

Musik: C. Franck. Panis Angelicus

”Och Jesus sade: den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig han skingrar.”

Musik: W. Kilar spår 10 Le Grand Cerf + ljudklipp George Bush.

Every nation and every region now has a decision to make. Either you’re with us or you’re with the terrorists.

Det var när George W Bush funnit Jesus Kristus som han förstod att han kunde bli president. Jesus hjälpte honom att sluta dricka och rumla. Sen den dagen låter George tron på Jesus genomströmma allt han gör och tänker. Det märks. I presidentvalskampanjen fick George Bush frågan vem som var hans favorit bland politiska filosofer. Han svarade Jesus Christ. Mer konkret och samtidigt symboliskt kunde Jesus inflytande över västerlandets gemensamma medvetande knappast manifesteras.

Dom som tror att Bibelns Jesus är godheten, finner det stötande att krigshetsaren Bush lutar sig mot Jesus – han som står för kärleken, toleransen, icke-våldet och omsorgen om dom svaga. Men Bush har läst evangelierna och sett att Jesus ägnar sig åt helt andra saker. Den som inte förvaltar sitt pund ska kastas ut i mörkret. Den som arbetar i en timme på vingården ska få lika mycket betalt som den som arbetar i tolv, om arbetsgivaren känner för det. Den som inte tror ska dömas. Det är Jesus.

Musik: C. de Morales. Officium Defunctorum

”En dag kom en man fram och föll på knä inför Jesus. Herre, förbarma dig över min son.” Pojken har epilepsi. Han får kramper, faller till marken och tuggar fradga. I texten kallas det fallandesjuka. Pojkens far har först bett Jesus lärjungar att bota sonen men dom klarade inte det. Pojken blev inte frisk.

När Jesus hör det skriker han: ”Detta fördärvade släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara kvar hos er och stå ut med er? Kom hit med din son.”

Stackars Jesus. Martyr långt före korsfästelsen. Det är påfrestande för en utvald att vara bland tjockskallar. Hans reaktion berättar en del om hans självbild. Omnipotent och grandios; så överlägsen och uppfylld av sin egen betydelse att han inte ens behöver försöka behärska sin frustration. För känsliga själar som försöker handla rätt och gott är det förödande att ha en sån person i sin omgivning, särskilt i överordnad ställning. Och Jesus utfall riktar sig mot dom som älskar honom, som är känslomässigt beroende av honom och som har försökt att göra en god handling men misslyckats.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att Paulus i första Korinthierbrevet skriver: ”Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont.”

Men inte heller Paulus drar några slutsatser av att han räknar upp precis det som Jesus hela tiden bryter mot. Här börjar lögnen vi lever i.

Om Jesus handlade i enlighet med sitt rykte skulle han i stället för att gorma ”hur länge måste jag stå ut med er”! känna medlidande med lärjungarnas förlägenhet över att ha misslyckats med att bota pojken. I stället underblåser han den.
Ledare som beter sig så kväser all initiativkraft hos sina underordnade. Kvar blir rädda, fogliga ögontjänare som hellre gör inget alls än gör fel och får en utskällning.

Nu invänder någon att godheten ligger i att bota pojken som har epilepsi. Det är han som är svag och behöver hjälp, inte lärjungarna. Men om Jesus vore så kärleksfull som det påstås skulle han inte behöva ställa pojken och lärjungarna mot varandra. Hans mildhet och osjälviskhet skulle räcka för båda. Och han skulle inte blåsa i basun med att han själv är så duglig och världen så oduglig. Och det är inte enda gången han reagerar så här.
Det var dom här härskarteknikerna som fick mig att se att Jesus agerar på ett sätt som bryter ner människor i stället för att hela dom. Sektledarna har inte missförstått Jesus. Dom har förstått honom mycket bra och lever som Jesus lär och handlar.

Musik: L.V. Mc Cullom. Jesus hits like the atom bomb

I ett radiosamtal om Dag Hammarskjöld nyligen hörde jag Martin Lönnebo säga att det tydde på mognad hos Hammarsköljd att han mot slutet av sitt liv inte fick ihop sin gudstro med sin övertygelse om vetenskapens välsignelser. I ungdomen hade han kämpat med att få ihop det och då stympat sig själv andligt. Men jag tycker inte precis att det är kännetecknande för kristendomens representanter att avstå från att försöka få ihop det. Dom har skapat ett jättesystem åt sig med heltäckande förklaringar till människan, världsordningen, synden, döden och ödet. Många kristna lägger stor möda vid att förklara tillvaron och ordna skeendena i prydliga cirkelresonemang där det som ska bevisas förutsätts.

Vid en passage i Törnfåglarna hade en stor skogsbrand dödat Meggies bror och far. Allt utom en ros hade härjats av elden innan skyfallet kom och släckte den. Rosen var frisk och rosa. Meggie stod och höll i den när fader Ralph uppenbarade sig med sitt bekymrade ansikte där en evig kamp mellan egenkärleken och den riktiga kärleken avtecknades. Hon stod där mitt i förödelsen med blicken på rosen, och anklagade gud för att vara hänsynslös och grym som tog ifrån henne alla hon älskade, en efter en. Och mest av allt tog han ifrån henne Ralph, den största kärleken. Ralph bad henne se guds barmhärtighet. Han sa:

”He IS merciful. I know you can’t see that now, but he is. He spared the rose. He sent the rain.”

Han skonade rosen. Han sände regnet.

Och Meggie svarade: ”Oh Ralph. Who sent the fire?” Vem sände elden?

Nej, försöken att få ihop tillvaron är inte den rationella, ateistiska människans omogna påfund. Religionen har uppstått för att förklara tillvaron, för att lindra ångesten över att vi inte kan begripa hur så stora saker kan vara så meningslösa. Sen beror det på graden av tvivel hos dom troende hur väl dom får ihop det hela inom det förklaringssystem dom anslutit sig till. Dom enda kristna som inte bryr sig ett dugg om att få något att gå ihop är Jesus och hans far. Dom två har helt andra idéer om meningen med sitt liv.

I kung Lear står det så här: ”Vi är för gudarna vad flugor är för ystra pojkar. Dom slår ihjäl oss för sitt nöjes skull.”

Musik: E. Morricone. Filmmusik, Gabriels Oboe

Men vem som helst, inte bara Jesus, skulle korrumperas i själen av ett så stort övertag som han ger sig själv och förlänas av den osäkra folkmassan. Och han blir snart nonchalant och vårdslös med sin makt. Som så många i överläge växlar han mellan att utnyttja det efter eget godtycke och att avsäga sig makten när han blir trängd eller ogillar en persons sätt att närma sig honom. överläget ger ju vissa förpliktelser, det kräver ett visst ansvar, som han inte alltid vill kännas vid. Då slår Jesus ner på en detalj i frågan som inte har med saken att göra men som avleder från ämnet och förvirrar den andre och får honom känna sig liten och obetydlig som en sandalrem. En man som fruktar döden faller på knä inför Jesus och frågar: ”Gode mästare, vad ska jag göra för att vinna evigt liv.”
Jesus svarar: ”Varför kallar du mig god. Ingen är god utom Gud.” Med sin petiga tillrättavisning får han den andre att känna sig klumpig och trög och slipper svara på frågan. Så agerar bara den som är likgiltig för hur andra plattas till. Bara den som speglar sig i andra i stället för att leva sig inte in i dom. Han är Narcissus mer än Empatissus.

Människosonens paradgren är att skapa ambivalens hos dom som dyrkar honom. Ett mycket vanligt drag hos dom som har och vill ha makt. Han drar människor till sig med ena handen och trycker bort dom med den andra. Kommer man innanför en sån persons trollkrets ska man bryta sig loss, lägga benen på ryggen och springa för allt vad hjärtat håller.

Musik: Peter Gabriel – Of this hope

Ett fantastiskt bisarrt avsnitt i evangelierna är när Jesus personligen blir kränkt av att ett fikonträd inte har någon frukt just när han är hungrig. Jesus hittar bara blad på trädet. Det är fel årstid för fikon. Han säger till trädet: ”Aldrig någonsin skall du bära frukt”, och trädet vissnar omedelbart.

Lärjungarna är nu hjärntvättade och osäkra. Dom vet att dom gör säkrast i att beundra allt Jesus gör annars får dom en utskällning, så dom säger inte: ”Stackars träd, varför får inte trädet leva?” För man bör inte ifrågasätta ledarens handlingar. Deras uppgift är att häpna över Jesu kraft. ”Hur kunde fikonträdet vissna så tvärt?”, säger dom som om det var en god sak. Jesus är belåten med sig själv och med deras beundran. Eftersom han sällan missar en möjlighet att påminna sina undersåtar om deras brister och sina egna förtjänster svarar han att om dom bara hade tron kunde dom också få träd att vissna.

Antagligen var någon fattig odlare helt beroende av att det där fikonträdet levde. Men Jesus ser ingen anledning att kväva sin vredes impuls. Sånt behöver inte den främste göra. På dom vilar inga anständighetskrav. Dom kan döda träd för ros skull och för att utöva makt och sen trumpeta ut hur duktiga dom är.

Så var är då det här omtalade kärleksbudskapet nånstans?

I bergspredikan kan man hitta det. Bergspredikan brukar även religiöst likgiltiga framhålla som kvintessensen av godhet. Det är där han säger: älska era fiender. Han säger: Om någon slår dig på högra kinden så vänd också den andra mot honom. Om någon vill processa mot dig för att få din skjorta så ge honom din mantel också. Om någon vill tvinga dig att följa med en mil i hans tjänst, så gå två mil med honom.

Det här är inte alldeles tokiga principer. Synd bara att Jesus motsäger sig själv sen hela tiden och inte handlar enligt sina regler. Det är den här bergspredikan som kristendomen skryter med och som vissa anser gör kristendomen till en bättre och kärleksfullare religion än andra.

Men det finns problem också med Jesus attityd i Bergspredikan. Där finns ett drag av övermänniskotanke. En obehaglig doft av självklar överlägsenhet. Om någon slår dig och du inte protesterar är du antingen rädd eller överseende som inför ett försvarslöst offer. Överseendet kan vara mycket förnedrande. Av en jämlike kräver man att inte bli slagen, man godtar det inte genom att be om mer. När man ber om mer markerar man överläge och oövervinnerlighet; så där som slagskämpar och mafiosos gör för att visa hur löjlig och svag motståndaren är. Det brukar kallas psykning.

Och vilka är det som går två mil med en när man bett dom gå en? Jo, dom som trycker ner sina aggressioner bakom ett överdrivet behagande. Sen sitter dom där och klagar och skär tänder. Alltid är det jag som måste gå en extra mil med folk, varför går aldrig nån en mil med mig!

Musik: W. A. Mozart Requiem 626

Jesus säger också en del bra saker. Det är oundvikligt när man talar så mycket. Han säger, när du ger allmosor, låt inte stöta i basun för dig som hycklarna gör i synagogorna och på gatorna för att människorna ska prisa dem. Och det följer han faktiskt ibland. När han gör underverk ber han människorna att inte berätta om det. Här är Jesus som mest Jesus-lik. Likaså när han fördelar två bröd och två fiskar på fem tusen personer i stället för att stoppa i sig allt själv. Inför fariséerna försvarar han sina hungriga lärjungar för att dom dragit ax från stråna på sabbaten. Det som dom mäktiga får göra på sabbaten får också lärjungarna göra. Det är bra. Nu predikar Jesus jämlikhet och lika rättigheter mellan hög och låg. Problemet är att han gör det bara när det passar hans syften och stöder något helt annat när det passar andra syften.

Han säger också: döm inte så blir ni inte dömda. Sen dömer han så att det står härliga till.

Nu hör jag någon säga att visst kan man rycka citat ur bibeln och visa vad som helst med det. Så använder alltid kättare och fundamentalister skriften. Fast varenda predikan i världen görs ju just så för att visa på Jesu kärleksbudskap. För att få det att genomsyra världens medvetande i två tusen år och utan slut i sikte måste man plocka sina citat bra mycket selektivare än jag har behövt göra för denna predikan. För att bli varse Jesu maktfullkomlighet och självcentrering däremot, kan man gå in var som helst i dom fyra berättelserna och finna den.

Musik: Z. Preisner. Holocaust

Slutligen några ord om Judas Iskariot, den bespottade. Varje moralitet måste ha sin Judas. Utan Judas ingen Jesus.

Strax innan Jesus ska korsfästas ligger han och lärjungarna till bords hemma hos Simon den spetälske i Betania. Då kommer en kvinna med en flaska nardusbalsam och stryker den dyrbara vätskan över Jesus hår. Lärjungarna blir förargade och Judas Iskariot säger till kvinnan: ”Vilket slöseri med balsam. För den oljan hade man kunnat få mycket pengar att ge åt de fattiga.” Jesus svarar: ”Varför gör ni kvinnan ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er. Men mig har ni inte alltid.”

De fattiga har ni alltid hos er. Men mig har ni inte alltid.

Som om det var det det handlade om! Lärjungarna har hört sägas att Jesus bryr sig särskilt mycket om dom fattiga och Judas vill nu visa att han införlivat budskapet. Vill göra gott. Vill gå den extra milen, ge den extra manteln, visa sin stora välvilja. Han vill följa Jesu budskap såsom Jesus påstår att det ska följas. Men som vanligt blir han och dom andra lärjungarna tillrättavisade och förödmjukade. Visst är det fint av Jesus att inte genera kvinnan genom att hålla med Judas när hon nu redan hällt den dyra vätskan i hans hår. Men när Jesus tar henne i försvar generar han i stället Judas och lärjungarna, ännu en gång.
Men Jesus är ju sektledare och sektledare har en omvittnad förmåga att få kvinnor att falla för dom. Det är därför man blir sektledare, oavsett sekten är religiös eller världslig. För att attrahera kvinnor. Kvinnor vill in bakom den där ogenomträngliga rustningen för att få vara den enda som vet att under är det tomt. Ja, man måste nog anta att Jesus åtrår kvinnan med balsamet. Och hon honom. Förspelet har hon redan inlett med hårmassage, i ett annat evangelium fotmassage. Självklart vill inte Jesus att hon ska skrämmas iväg av grabbgängets beskäftiga kommentarer om dom fattiga. När kättjan sätter in kan Jesus ändå inte tänka på dom fattiga. Och som sagt dom finns ju kvar. Dom två går in i ett angränsande rum och lärjungarna ligger kvar till bords och känner sig avsnoppade.
Än en gång har han fått dom att känna att dom sagt fel sak, tänkt fel tanke, föreslagit fel handling. Och som vanligt bara för att något annat råkade passa Jesus syften bättre. Men inte bara därför utan för att manipulering av folks psyken är Jesus andra natur. Det är så han utövar och behåller sin makt. Det är så dom flesta ledare utövar och behåller sin makt. Och lärjungarna märker att med den här mannen kan man aldrig göra rätt hur man än försöker. Och varför är det alltid han som får kvinnorna bara för att han är ledare. Lärjungarna har väl ett kött dom också. Judas Iskariots knogar vitnar och en pelare av vrede, uppdämd och hård, reser sig längs hans stora kroppspulsåder.

Jag är säker på det. Det är här Judas Iskariot känner att han fått nog. Det är här Judas Iskariot bestämmer att nu räcker det med kryperi för den här förbannade frälsaren som alltid vet bäst. Vill översteprästerna ha honom till förhör ska dom få honom, för nu vill jag inte se det där skenheliga leendet en gång till när han rättar oss så fort vi föreslår något.

Inte långt senare är dom uppe på ett berg för Jesus vill be. Kvinnan med balsamflaskan är förbrukad och glömd, en i raden. Jesus grälar som vanligt på lärjungarna, den här gången för att dom inte kan hålla sig vakna medan Jesus ber. Men hans förmaningar blir avbrutna mitt i för han ser något och säger: ”Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer. Här kommer han som skall förråda mig.”

Och inför den beväpnade folkhopen, utsänd av översteprästerna och dom skriftlärda, kysser Judas Jesus på kinden. Det är tecknet. Den han kysser är den dom ska gripa.

Musik: Trad. fr. Ethiopien. Passion sources.

Är man hela tiden otrevlig och överlägsen mot sina närmaste får man räkna med att dom förr eller senare vänder sig emot en. Högmod går före fall.

Den här predikan är också ganska högmodig, och kättersk, men bara om man ansluter sig till tron. Det som inte är heligt går inte att profanera. Farmor skulle ha tyckt att jag profanerade men hade inte använt ett så främmande ord. Hon skulle ha sagt: du skall icke häda, barn lilla. Med självdistans, humor och tolerans skulle hon ha sagt det. För hon kom inte med svärd som Jesus utan med fred och kärlek. Att jag inte blev präst skulle troligen ha varit en lättnad för henne. Det hade nog inte gått så bra.

Musik: J.S. Bach. Konsert för orgel nr. 2

Kära Jesus, du har genom århundradena haft en kolossal propagandamaskin till ditt förfogande. Den har förvänt synen på människorna så att ingen skulle se hur du manipulerar och härskar. Översteprästerna och dom skriftlärda har hjälpt dig och använt dina egna metoder mot flocken.

Du brukar av någon anledning avbildas som blond och senig med en tunn, tunn liten näsa. Judas Iskariot är, av samma anledning, svartlockig och kroknäst.

Vila i frid.

Musik: J.S. Bach. Konsert för orgel nr. 2