Gustav Frenssen

Gustav Frenssen

Gustav Frenssen föddes i Barlt den 19 oktober 1863 som son till snickaren Hermann Frenssen hans maka Amalie, förutom Gustav fick paret tre andra barn. Platsen där Frenssen föddes var staden Barlt i Dithmarschen. Området tillhörde Danmark men blev 1867 en del av Preussen och senare tyska riket. Ung Gustav gick i skola, men studierna gav dåligt med resultat och han avskydde såväl skolan som lärarna. Hela livet närde Frenssen en misstänksamhet mot formella utbildningar. Kanske påminner han lite om Adolf Hitler som inte heller han var speciellt förtjust i skolan? Nåväl, efter mödor och bedrövelser lyckades studierna och Frenssen läste teologi vid Tübingens universitet senare blev det studier på andra orter. Frenssen blev protestantisk präst och började arbeta som sådan i Hennstedt 1890 samma år gifte han sig med Anna Walter. De fick inga barn men adopterade en son och sedan en flicka. 1919 flyttade Frenssen tillbaks till födelseorten Barlt.

Frenssen började skriva böcker och första romanen kom 1896 med titeln Sandgrevinnan. Ytterligare tre romaner utkom mellan åren 1898 – 1901 innan den stora framgången kom med det mäktiga släktdramat Jörn Uhl. Den trycktes i stora upplagor och återtrycktes flertal gånger. Jörn Uhl är en hembygdsens roman. Frenssen var Ditmarschens besjungare och mycket av hans böcker utspelar sig här vid den karga kusten vid Nordsjön. Frenssen var en av de viktigaste författare inom den litterära genren som på tyska kallas ”heimatkunst”, på svenska hembygdskonst Man kan kort säga att anhängarna av heimatkunst hyllade nationalism, ofta då en folklig sådan där man lovordade landsbygden och småstädernas liv och folk men också visade kritik mot storstadslivet och dess dekadens. Storstäder var ingenting Frenssen gillade.  Alla hembygdskonstens författare var nationalister och några av dem anslöt sig senare till nationalsocialismen.

Framgångarna med Jörn Uhl gjorde att Frenssen året efter succén slutade som präst för att på heltid ägna sig åt sitt författarskap. 1905 utkom Hilligenlei som delvis tar upp Jesus liv. Men Frenssen hade en annan syn på kristendomen än kyrkan och allt mer började han söka sig till en annan gudssyn. Frenssen var positiv till att Tyskland skaffade sig kolonier i Afrika och hyllade detta i romanen Peter Moor’s Fahrt nach Süd-West översatt till Peter Moors färd till Sydvästafrika: berättelse om ett fälttåg. Fler böcker utkom och et talades om att Frenssen skulle få nobelpriset i litteratur. Endast en biografi om Otto von Bismarck fick ett ljumt mottagande.

Första världskriget slutade som alla vet med förlust för Tyskland. Frenssen var nationalist men inte av den konservativa sorten. Monarkins fall sörjde han inte och han hade delvis en positiv syn på införandet av republiken. Han blev som så många andra besviken. Frenssens syn på religionen fortsatte.  Den tidigare prästen som blivit hedersdoktor i teologi började allt mer vända sig bort från kristendomen och sökte sig till en ny tro. En del passager i Matteus, Markus och Lukasevangeliet samt en del ur psaltaren i gammalt testamentet var väl acceptabelt men resten gav Frenssen inte mycket för. Tvivlet ledde till mer tvivel. Varför ska över en tysk överhuvudtaget behöva bry sig om vad judarna gjorde för flera tusen år sedan? Frenssen förkunnande en ny gudstro fri från dogmer men också allt tal om synd och försoning. Hans nya syn på religionen sattes på pränt och utkom med titeln Der Glaube der Nordmark eller som titeln blev då den svenska nationalsocialisten Annie Åkerhielm översatte skriften, Den nordiska tron. Redan under sin tid som präst hade Frenssen varit i vissa moralfrågor frisinnad. Relationer innan äktenskapet var accepterat och inte ett krav. Vidare visade han sympatier för eutanasi.

Frenssen började sympatisera med nationalsocialismen. Tidigt hade han blivit misstänksamma mot judarna och menade på att han aversion mot dessa gjorde att han aldrig fick nobelpriset. 1932 i presidentvalet stödde Frenssen öppet Adolf Hitler och maktövertagandet i januari 1933 gladde honom. Men Frenssen var också kritisk mot Hitler. Han menade att inte gick fram hårt nog. Han skrev bland annat till Tysklands nye ledare. I oktober 1933 sändes en lista med namnet på 88 tyska författare som med denne gest ville visa sin trohet till det nya Tysklands ledare Adolf Hitler. En del har menat på att den forne prästen var en mycket radikal nationalsocialist. Det stämmer nog. Frenssen var med i olika författarföreningar och fick 1938 utmärkelsen Goethe-Medaille für Kunst und Wissenschaft av Adolf Hitler. Frenssen fortsatte att verka som författare och blev anhängare av det religiösa samfundet Deutsche Glaubensbewegung, tyska trosrörelsen. Hans sista verk Der Landvogt von Sylt utkom 1943.

Många av Frenssen verk översattes till svenska. Frenssen hade många kontakter med förfatate i Sverige och särskilt verkar Verner von Heidenstam ha varit i flitig kontakt med Frenssen. Även med sin norske kollega Knut Hamsun hade Frenssen flitig kontakt med.

Under kriget gjorde Gustav Frenssen en insats för sitt land. Han försvarade nationalsocialismen och menade på att judarna låg bakom konflikten och var knuten till den tyska radiotjänsten som Reichspressekammer, rikspresskammaren. Den 11 april 1945 avled Gustav Frenssen 81 år gammal. Han begravdes på den nationalsocialistiska begravningspaten Wotansberg, Odensberget. Han slapp uppleva nederlaget.

Efter kriget blev Frenssen en icke-person. I början av 2000-talet ändrades namn på platser som uppkallats efter honom och hans romanfigurer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s