Mer än någonsin behövs Syn, Hlin och Eir!

Nu när alla is-terrorister ska komma ”hem” till Sverige behövs asynjorna Syn, Hlin och Eir.

Syn ska neka terrorpacket inträdde i Sverige.

Hlin ska skydda oss mot terrordåd.

Eir ska läka skadorna som uppkommer.

Syn: Låt inte packet komma hit!

Hlin: Skydda oss mot terrorn!

Eir: Hela skadorna som muslimerna tillfogar oss!

 

Skicka IS till Hel!

Gudarna hade Loke som vän men han svek dem och gjorde obotlig skada. Gudarna kommer aldrig att förlåta honom. De hade överseende med en mycket men sedan blev situationen ohållbar. Gudarna lärde sig en hård läxa.

Men vi människor är förstås dummare. Men bland det dummaste är nu debatten hur man ska göra med hemvändande is-mördare. Storbritannien vägrar ta emot de som haft brittisk pass.

Men hur blir det i Sverige? Kommer ”världsförbättrarmaffian” snyfta och klaga och ta emot dem och fjäska? Tyvärr så ha Sverige styrts av välmenande men ack så imbecilla personer.

Vi hedningar är inte kristna, vi lever inte efter något ”vänd andra kinden till”, alla förtjänar inte en ny chans. Islamister förtjänar en enkel resa till Hel där kan göra vad hon vill med dem.

Ska vi som tror på Frigg och Freja verkligen ha med sådana här figurer att göra?

Islamister hör inte hemma på här, De är inte värdiga att trampa på asynjan Jord.

 

Döden måste diskuteras!

Asatron är tillbaka. Den växer och frodas. Det byggs helgedomar lite varstans i världen. Hedniska samfund växer. Böcker och skrifter ges ut om de gamla gudamakterna. Internet är fullt av bilder som föreställer Frigg, Freja, Oden, Tor och Frej.  allt är förstås utmärkt.

Men något som de asatroende missat är tal och  diskussion om döden. De flesta hedningar är främst yngre människor. Få är äldre än sjuttio. Än så länge är döden för de flesta inte något bekymmer. Men redan har i alla fall en hednisk begravning hållits i Sverige av ett asatrosamfund.

Men hur ska vi förhålla oss till döden? mycket har hänt sedan äldre hednisk tid. De flesta människor av idag är inte troende hedningar. Kommer de som har ena foten i det sekulära och andra foten i kulturell kristendom på en hednisk begravning? Blir de rädda eller springer de sin väg när officianten nämner gudamakternas namn?

Vad gör vi när hedningar dör? Om exempelvis en man i femtioårsåldern dör. En man som såg sig själv som en tuff och hård man. En herre som svingat sejdel och ägnat fritiden åt jakt och motorcyklar. Kan vi säga att herr X kommer till Valhall? Ja varför inte. Man kan alltid hoppas.

Men vad gör vi om lilla Emma fem år gammal blir påkörd av ett rattfyllo? Lilla Emma åker till Valhall? Nja det blir nog lite fel.  Vad gör vi om någon skör tonåring tar livet av sig?

Döden måste diskuteras och det måste talas mer om döden!

Dödsgudinnan Hel hur ska vi förhållas oss till henne? Är hon en slags moder som tar hand om de döda eller är hon någon kuslig skräckvarelse som ofta avbildas som blandning mellan ruttet lik eller skelettet och levande? Eller är hon en tjusig dam? den kända dikten där kung Dyggver gifter sig med henne visar på en annan aspekt av döden än den som framkommer i Snorres edda.

Här må lärda hedningar fundera och tänka. Döden tar oss alla och vi måste våga prata om döden. Vågar vi inte prata om döden, då är vi inte hedningar!

Hel. Inte ond men dödskallen hon håller i visar att det är döden det handlar om.

Kanske en mer traditionell bild av Hel. Det kärva och bistra framkommer tydligt.

Ja det här ser otäckt ut. Att hamna i Hel framstår som ett straff.

En väldigt abstrakt avbildning av Hel. I sin enkelhet ganska bra. Döden är här vare sig ond eller god.

Hel och sveakungen. En något barnförbjuden skildring av döden. Men det finns erotik i döden. Valkyrior som tar krigare till Valhall. Ran och hennes döttrar som bjuder på fest. Freja som tar hälften av de stupade. Men hälften av mänskligheten är kvinnor. Uppskattar de verkligen detta?

 

En insändare i SLA: Ett litet försynt påpekande

Ett litet försynt påpekande 

Jag vill bara i all enkelhet påpeka att om jag ska gå och rösta i något val så måste det vara på ett parti som vill lämna EU. Att lämna denna överstatliga institution är ett minimikrav jag har på politiker.

Nu vill inte SD lämna EU längre och V verkar ha släppt detta krav, så det ser ut som om lilla jag får problem med att hitta partier att rösta på i framtiden.

Inför det så kallade EU-valet blir det förstås bojkott från lilla mig. Men hur ska det gå i framtida riksdagsval, är jag dömd att för alltid rösta blankt?

Henrik Andersson

Insändaren publicerades i Skaraborgs Allehanda 2019-02-20 http://sla.se

Mord och offerkast i Värmland

Mord och offerkast i Värmland

Strax söder om Kristinehamn finns ett så kallat offerkast. Och som alla vet är ett offerkast eller varp eller våle som det också kallats en plats där det hänt en tragisk händelse. Det kan vara en trafikolycka om det ordet nu kan användas om äldre tiders vägfarande. Eller någon som dött en ond bråd död. För att skydda sig mot det onda som hänt på platsen offrar man. Mest är det pinnar men också mynt har använts. Och här strax bredvid ”26:an” har pinnar offrats sedan 1710. Och varför?

Jo här blev bonden Lars Månsson mördad av soldaterna Erik Hansson och Anders Persson den 10 september 1710. Månsson hade på uppdrag av brukspatron Skugge hämtat 500 daler silvermynt. Oturligt nog fick herrarna Hansson och Persson reda på detta.

De sistnämnda slog följe med Månsson på färden men sköt honom med ett gevär i ryggen! Månsson dog inte så de misshandlade honom med geväret. Den sårade försökte be för sitt liv men det var förgäves. Han bad då om att få be till Gud innan de dödade honom. Och det gick de med på. Efter att Månsson gjort detta stacks en kniv i Månssons hals. Men Lars var av segt virke. Han dog inte utan lyckades ta sig därifrån. Innan han dog så lyckades han peka ut sina mördare och den 16 november samma år avrättades de två i Visnum.

Det yngsta offerkastet i Sverige är från 1915 vid Nyhammar i Ludvika kommun, Dalarna. En piga blev våldtagen och mördad där. Så se till om ni ser ett offerkast att ni kastar pinnar!

Offerkastet i nutid. Det ändras lite då och då. Nya pinnar kasta och andra förmultnar.