Asatron är tillbaka. Den växer och frodas. Det byggs helgedomar lite varstans i världen. Hedniska samfund växer. Böcker och skrifter ges ut om de gamla gudamakterna. Internet är fullt av bilder som föreställer Frigg, Freja, Oden, Tor och Frej. allt är förstås utmärkt.
Men något som de asatroende missat är tal och diskussion om döden. De flesta hedningar är främst yngre människor. Få är äldre än sjuttio. Än så länge är döden för de flesta inte något bekymmer. Men redan har i alla fall en hednisk begravning hållits i Sverige av ett asatrosamfund.
Men hur ska vi förhålla oss till döden? mycket har hänt sedan äldre hednisk tid. De flesta människor av idag är inte troende hedningar. Kommer de som har ena foten i det sekulära och andra foten i kulturell kristendom på en hednisk begravning? Blir de rädda eller springer de sin väg när officianten nämner gudamakternas namn?
Vad gör vi när hedningar dör? Om exempelvis en man i femtioårsåldern dör. En man som såg sig själv som en tuff och hård man. En herre som svingat sejdel och ägnat fritiden åt jakt och motorcyklar. Kan vi säga att herr X kommer till Valhall? Ja varför inte. Man kan alltid hoppas.
Men vad gör vi om lilla Emma fem år gammal blir påkörd av ett rattfyllo? Lilla Emma åker till Valhall? Nja det blir nog lite fel. Vad gör vi om någon skör tonåring tar livet av sig?
Döden måste diskuteras och det måste talas mer om döden!
Dödsgudinnan Hel hur ska vi förhållas oss till henne? Är hon en slags moder som tar hand om de döda eller är hon någon kuslig skräckvarelse som ofta avbildas som blandning mellan ruttet lik eller skelettet och levande? Eller är hon en tjusig dam? den kända dikten där kung Dyggver gifter sig med henne visar på en annan aspekt av döden än den som framkommer i Snorres edda.
Här må lärda hedningar fundera och tänka. Döden tar oss alla och vi måste våga prata om döden. Vågar vi inte prata om döden, då är vi inte hedningar!
Hel. Inte ond men dödskallen hon håller i visar att det är döden det handlar om.
Kanske en mer traditionell bild av Hel. Det kärva och bistra framkommer tydligt.
Ja det här ser otäckt ut. Att hamna i Hel framstår som ett straff.
En väldigt abstrakt avbildning av Hel. I sin enkelhet ganska bra. Döden är här vare sig ond eller god.
Hel och sveakungen. En något barnförbjuden skildring av döden. Men det finns erotik i döden. Valkyrior som tar krigare till Valhall. Ran och hennes döttrar som bjuder på fest. Freja som tar hälften av de stupade. Men hälften av mänskligheten är kvinnor. Uppskattar de verkligen detta?