Dikt: Den siste stjärngossen

Den siste stjärngossen

Jag står här i vintermörkret och försöker värma mina händer,
i den månad som kommer efter december.
En stjärngosse i januari är lika sällsynt som en anka med tänder!
Jag tillhör de krympandes skara,
vid Lucia får jag bakom Lussebruden vara statist endast och bara.
Men så här ska det väl inte vara?

I äldre tider gick vi stjärngossar runt,
myndigheterna ogillade och tyckte vi höll på med strunt.
Läroverksadjunkter, präster och vakter tyckte inte våra fester var sunt!

I forna år gick vi gossar med stjärna och sjung Staffan stalledräng,
nu lyssnar ingen på vår sång och ger oss en peng.
Ingen numera är klädd som kung Herodes, eller Judas med penningpung!

Ack, den stackars trettonhelgsgossen snart borta är,
Lucia flyttad in i kyrkorna men vi ansågs bara vara till besvär.
Är det ingen längre som håller stjärngossetraditionen kär?

Henrik Andersson

 
Dikten publicerades i Falköpings tidning 2018-01-05
https://www.falkopingstidning.se/article/stjarngossar-lika-vanliga-som-ankor-med-tander/
 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s