Hedershedningen Viktor Rydberg

Hedershedningen Viktor Rydberg

Rydberg föddes 1828.  Platsen var Småländska Jönköping. Hans mor och syster avled när man var sex år gammal. Fadern bröt ihop och kunde ej ta hand om de övriga barnen. Unge Viktor var boende som fosterson hos en del familjer. Trots familj och pengabekymmer kunde Rydberg ändå studera och lyckades sedan vid nittonårs ålder bli journalist. Som sådan började Rydberg skriva det som kallas följetongsromaner som publicerades i tidningen innan de sedan sattes ihop till en volym och trycktes. Rydberg blev sedan redaktör och invald i riksdagens andrakammare perioden 1870-1872. Några år senare gjordes en längre utlandsresa. I kultur- och konsthistoria blev Rydberg professor 1884.

Rydberg skrev romaner, dikter men också mer lärda skrifter. Rydberg var mycket intresserad av andliga ting och den förkristna religionen i Norden intresserade honom mycket. Ett resultat av detta blev verken Undersökningar i germanisk mythologi i två band samt en avknoppning av detta verk Fädrens gudasaga. Det verk som i samtiden skapade debatt och gjorde förfatatren omstridd var Bibelns lära om Kristus. Rydberg menade i denna skrift att Jesus inte var guds son utan en vanlig människa utan gudomligt ursprung. Idag kan man kanske ha svårt att förstå vilket ramaskri boken fick.

I andra verk som Den siste atenaren och vapensmeden tar författaren upp ämnen som trosfrihet och intolerans.

Rydberg var för religionsfrihet samt för att staten skulle skiljas från kyrkan. Vidare så var Rydberg teosof. Teosofiska Samfundet bilades i Sverige 1889 men han själ valde att inte gå med som medlem.

Det svenska julfirandet har Rydberg påverkat. Han har kallats den svenske tomtens fader. Tomten med de kända stroferna ” midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma” handlar om en gårdstomte som funderar över livets mening. Senare skrev han boken Lille viggs äventyr på julafton och handlingen är att den lille pojken Vigg följer med julvätten som delar ut julklappar. I detta verk finns några intressanta strofer som är rent synkretistiska:

»men neka vill jag icke, att jag också tycker om gamle Tor i Trudvang.»

»Hvem är gamle Tor i Trudvang?» frågade Vigg.

»Å, en riktig hedersknyffel, litet släkt med mig på långt håll», sade vätten. »Svår mot de elake var han: dem slog han med sin hammar. Men de ärlige och de modige höll han af och de arbetsamme. Mest likade han bonden, som skötte sin jord väl och fostrade upp duktiga pojkar. När fara hotade landet, ropade Tor i Trudvang till bönderna: upp, gubbar! och då togo de svärd och sköld och samlade sig från berg och dal, och fienden stod icke emot deras dryga hugg. Du skall också varda en bra karl, Vigg.»

»Det förstås», sade Vigg.

»Men nu», sade vätten, »har Tor lagt sin hammar vid Jesusbarnets fot, ty bäst är att fara med lämpor, menar han.»

Kan detta tolkas på ett annat ätt än att Rydberg menade på att det fanns en andlig sanning i den förkristna religionen? Båda verken med tomtemotiv illustrerades av Jenny Nyström.

Rydberg gifte sig men inga barn kom till världen. 1895 avled Rydberg då kanske mest känd för sitt historiedrama Singolla. Han var även en god tecknare.

Viktor Rydberg tilldelas titeln hedershedning då han ökade förståelsen och kunskapen för den förkristna religionen för att han utmanade kyrkan samt verkade för religionsfrihet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s