Bulgarien under första världskriget

Bulgarien under första världskriget

Förhistoria

1879 blev Bulgarien självständigt, den tyske prinsen Alexander av Hessen blev landets regent. Landet hade dock en del kopplingar till osmanska riket som de försökte lösgöra sig ifrån. Efter några år ersattes Alexander som inte fick något gehör för sin politik av en ny regent Ferdinand Sachsen-Coburg och Gotha. Fredinand som själv kallade sig tsar men ofta brukar tituleras kung i svensk historieskrivning försökte utvidga sitt lands gränser. 1908 blev Bulgarien erkänd som suveränstat. Många av länderna på Balkan hade styrts från Konstantinopel och när osmanernas välde försvagades ingick Bulgarien, Grekland, Montenegro och Serbien en allians kallad Balkanförbundet som 1912 startade krig mot osmanerna, eller turkarna som man också kallade dem. Bulgarien och deras allierade vann kriget som slutade 1913, men segrarna började bråka om bytet. Men detta, det första balkankriget följdes av ett annat. Bulgarien kom i krig med Grekland, Serbien, Montenegro men också med Rumänien och osmanerna. Kriget som varade lite mer än en månad tvingade Bulgarien att vika och lämna ifrån sig en del av det man lyckats erövra.

Deltagandet i kriget

Året därpå, 1914 utbröt det första världskriget. Till en början var Bulgarien neutralt. Bitterheten levde dock kvar i Bulgarien. Förut hade osmanerna varit landets fiender, men den fiendskapen hade nu ersatts av hat mot serber och greker. Kontakter togs med företrädare för Tyskland och Österike-Ungern. Hösten 1915 när Österrikarna förberedde sig att invadera Serbien förklarade Bulgarien krig och inträdde i konflikten på centralmakternas sida den 11 oktober. Ententen svarade med att förklara Bulgarien krig. Centralmakterna lyckades nu ockupera Serbien. En förenad ententarmé som tagit kontroll över det neutrala Greklands område vid Saloniki försökte komma serberna till hjälp, men denna armé hindrades av bulgarerna och fransmän och britter tvingades retirera. Helt lugnt var det inte i Serbien efter att centralmakterna ockuperat landet. I februari 1917 utbröt ett serbiskt uppror i Toplica som slogs ner efter en månad av bulgarer och deras allierade från dubbelmonarkin.

Bulgariens inbladning i kriget gjorde att förbindelserna mellan tyskarna och deras allierade i öst, osmanerna kunde upprätthållas, järnvägar i Bulgarien utökades och understöddes. Kriget var inte populärt bland många bulgarer. Landet var traditionellt fientligt mot osmanerna men hade starka emotionella band till Ryssland. Radko Dimitrijev krigshjälte från balkankrigen gick i rysk tjänst och blev general. Även andra bulgarer ska ha slagits som frivilliga i ryska armén. Dimitrijev stupade under ryska inbördeskriget i kamp mot de röda.

Sista september 1916 lyckades ett franskt flygplan ta sig fram till Bulgariens huvudstad Sofia och släppte några bomber. Flygplanet sköts ner på tillbakavägen.

Rumänien förklarade krig mot centralmakterna 1916. Landet fick inget stöd av de andra inom ententen och landet anfölls av centralmakternas trupper där även bulgarerna var med. Rumänien tvingades dra sig ur kriget och fred slöts mellan rumäner och representanter för centralmakterna i maj 1918. Men en ny fiende hade kommit. I slutet av 1917 hade en ny regering tagit över i Grekland och landet anslöt sig till ententen. Sista dagarna av maj 1918 vann en grekisk styrka över bulgarerna vid Skra-di-Legen.

1918 började de andra centralmakterna svikta, osmanerna såg sitt rike kollapsa, Österrike-Ungern likaså och Tyskland hade det svårt på västfronten. Många bulgarer var missnöjda och ville inte strida mer. 15-18 september 1918 led bulgarer och tyskar ett nederlag vid Dobro Pole av en förenad fransk, serbisk, grekisk styrka. Missnöje med demonstrationer och försök av kommunister till infiltration förkom.

Framgångarna för ententen gjorde att Bulgarien bad om eldupphör 29 september och Fredinand abdikerade och lämnade landet 3 oktober. Bulgarien ska ha förlorat omkring 49 000 människoliv i konflikten. Som mest hade Bulgarien en armé på nästan 880 000 man, befolkningen var runt 4 700 000 innan kriget. När Serbien ockuperades tog omkring 1300 frivilliga från Makedonien och värvade sig i den bulgariska armén.

Den bulgariska flottan deltog i kriget men gjorde det mestadel i svarta havet. Flottan bestod mest av fransktillverkade fartyg och kriget bestod främst i att patrullera kuster, samt lägga ut minor. Fienden vid denna front var ryssarna. Ett fartyg sänktes 1916 av en rysk sjömina. Tyskarna hade två u-båtar i Bulgariens hamnar och en av dem såldes till Bulgarien som därmed fick sin första undervattensfarkost. Flottan hade även några flygplan i sin tjänst. Flottan hade även några mindre farkoster vid floden Donau. Bulgarien hade en mindre kustremsa vid Egeiska havet, flottan spelade inte någon större roll här, men hamnarna bombaderades under kriget av ententens krigsfartyg.

Det bulgariska flygvapnet bestod av 124 man i början av kriget, åtta piloter och fem flygplan fanns samt några ballonger för observation. Några flygplan började tillverkas under kriget. Några piloter utbildades och stred för tyskarna på västfronten.

Freden undertecknades i franska Neuilly-sur-Seine hösten 1919. Bulgarien fick lämna ifrån sig landområden till Serbien, Grekland och lämna tillbaka de områden de tagit från Rumänien samt betala krigsskadestånd. Bulgarien förlorade totalt 11 278 km² av sitt territorium. Bulgarien var det land på centralmakterna sida som klarade sig bäst. Österrike-Ungern och Osmanska riket upphörde att existera och jämfört med Tyskland som fick betala ett oerhört stort skadestånd samt ta på sig skulden för kriget var villkoren i Neuilly-sur-Seine någorlunda lindriga. Revanschlystnad gjorde att Bulgarien anföll Jugoslavien med när tyskarna invaderade detta land 1941.

Tre makthavare

Fredinand I

Fredinand var född i Wien 1861 och blev furste av Bulgarien 1887. Vid landets självständighet 1908 blev Fredinand tsar. Fredinand abdikerade för att rädda tronen åt sin släkt och levde efter kriget i exil i Tyskland. 1948 avled den före detta tsaren so aldrig återsåg sitt rike efter abdikationen. Ferdinands gemål sedan 1908 Elenore av Reuss-Kistritz var med och organiserade sjukvård för sårade soldater, men tsaritsan blev sjuk och avled 1917.

Vasil Radoslavov

Vasil Radoslavov var Bulgariens premiärminister större delen av kriget. Radoslavov var stor beundrare av Österike-Ungern men ogillade Ryssland trots att de flesta bulgarer kände sympati för detta land. Vasil Radoslavov började sin karriär som politiker 1884 och blev tre år senare premiärminister en tid. 1913 blev Radoslavov åter ledare för en bularisk regering och samarbetade med Ferdinand och var för att landets kulle gå med i kriget. När kriget började gå dåligt för Bulgarien ersattes Radoslavov som regeringschef. Förutom posten som premiärminister var Radoslavov även utrikesminister. Efter kriget levdes några år i exil i Tyskland. Vasil Radoslavov levde mellan 1854-1929.

Nikola Zjekov

Nikola Todorov Zjekov föddes 1865 och blev soldat 1885. Unge Zjekov var året md i en misslyckad kupp mot furst Alexander. Efter amnesti fortsatte Nikola Zjekov sin militära bana och var en tid i Italien för att studera strategi. Vid första balkankriget var Zjekov överste och regementschef. 1915 kom utnämningen till generalmajor och senare blev Nikola Zjekov personligen utsedd av Fredinand I till överbefälhavare. Zjekov hade del i de framgångar Bulgarien och dess förbundna hade mot serber och rumäner. 1916 blev Zjekov generallöjtnant. Sommaren 1918 blev Zjekov sjuk och tvingades lämna sitt befäl för att vårdas i Wien. Efter kriget vistades Zjekov en tid i Wien men åkte senar hem till Bulgarien fick ett kortare fängelsestraff för sin iblandning i kriget som slutat med förlust för Bulgarien. Senare fortsatte Zjekov sin karriär och var bland annat lärare vid militärakademin. 1936 fick Zjekov titeln general. Under andra världskriget då Bulgarien var allierade med Tyskland hade Zjekov personliga kontakter med Adolf Hitler. När Bulgarien bytte sida i kriget 1944 flydde Zjekov till Tyskland och dömdes till döden av de nya kommunistiska ledarna i hemlandet. 1948 avled Niola Zjekov i exil.

Bulgariens tsar eller kung som han också kallas, Ferdinand I.

Ferdinands gemål Eleonore som avled 1917 men som organiserade sjukvård under balkankrigen som under världskriget.

Befälhavaren Nikola Zjekov.

Propagandabild efter segern över serberna. Tyskland, Österrike-Ungern och Bulgariens regenter syns överst i bild.

Bulgariska trupper i Makedonien.

Bulgariska och osmanska officerare i Rumänien.

Bulgariska soldater iklädda tyska stålhjälmar.

Bulgariska flygare i ett från ententen erövrat flygplan. Planet ska ha skjutits  ner i maj 1918.

Bulgarer tillfångatagna vid Salonikifronten slutet av 1916.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s