Vid Molins fontän

Jacques Brel föddes 8 april 1929 i Belgien och avled 9 oktober 1978, 49 år gammal. I Sverige blev han egentligen känd först efter sin död men några år innan närmre bestämt 1974 gjordes en översättning av Brels Le bourgeois som var med i en revy av ”Hasseåtage”, där sjöng Tommy Körberg en svensk version som väl kan sägas ge en ganska öm men också något elak dagsedel åt såväl snorvalpar som flörtar med kommunism och annat otyg i ungdomen och herrar som vältrar sig i det överflöd som kapitalismen kan ge.

Annars ska kort återges att brel flyttade 1953 till Frankrike och fick efter en tid framgång som såväl artist som låtskrivare. Han blev känd i den engelsktalande världen då några av hans verk översattes något fritt till detta språk. Vid Molins fontän är väl även den något fri i översättningen…

Brel var även aktiv som skådespelare vid scenen och vita duken. Cancer tog hans liv, Han efterlämnade tre barn. Modersmålet var flamländska men det var franskan som främst användes i hans verk.

Vi hedrar Brel på hans födelsedag 8 april 2016.

Vid Molins fontän (Le bourgeois)

Blodet varmt och rött, vinet varmt och sött
tre gymnasister vid Molins fontän
det var Lundin och jag och Harald Blom var med
under Kungsträdgårdens lövträn
Lundin citerade Clarté
och Blom han körde med sin Lenin
men jag fick ingen bra idé
så jag, jag tog mej en klunk rödvin

Framåt klockan tolv kom noblessen ut
i frack och lack från Operakällaren
vi var där med ett språng och öppna våran trut
i denna sång

Bourgeoisin det är feta svin
kaviar och champagne, fina vita dukar
vi ska pinka i erat vin
vi ska hänga upp er i era…

Men tiden gick…

Blodet kallt och trött, vinet dyrt och rött
tre affärsmän på Operakällaren
det var Lundin och jag och Harald Blom var med
a la Cartemenyn, du, ta hit den!
Lundin tog vin med sträv bouquet
och Blom han körde med sitt Rhenvin
men jag tog sillbord som entré
så jag beställde öl och brännvin

Framåt klockan tolv när vi kommit ut
förstår konstapeln, vid Molins fontän
där stod ett skäggigt gäng
och öppnade sin trut med vilda skrän
”Bourgeoisin, det är feta svin”
och de hade synpunkter på att vi ätit på vita dukar
de skulle förorena vårt vin och hänga upp oss i våra …

Men tiden gick …

Blodet mera svalt, livet är betalt
tre äldre herrar vid Molins fontän
det är Lundin och jag och Harald Blom är med
under Kungsträdgårdens lövträn
Lundin han känner sig passé
och Blom är förtidspensionerad
och jag, jag vet hur livet är
när guldklockan är utkvitterad

Där kommer dagens män, de unga lejonen
små pampar ifrån Operakällaren
då stultar vi väl dit och sjunger våran bit
åter igen

Bourgeoisin det är feta svin
kaviar och champagne, fina vita dukar
vi ska pinka i erat vin
vi ska hänga upp er i era slipsar

Hrund

Hrund är namnet på en av Odens valkyrior.

Informationen kommer från Våra gudamakter, en förteckning över asarnas, vanernas och alvernas gudamakter. 

Död åt Zog! En berättelse om den italienska invasionen av Albanien

Död åt Zog! De orden kunde man nog höra i Italien och Albanien i april 1939. På långfredagen den 7 april detta år anföll Italien grannlandet Albanien. Albanien var ett land som vunnit självständighet från Osmanska riket 1912.  Landet hade varit först monarki men sedan republik för att återigen bli monarki. Landet var fattigt och det inrikespolitiska läget instabilt. Ahmet Bey Zogu, född hösten 1895 var son till en adelsman och klanhövding. Denne Ahmet Zogu blev president 1925. Några år senare närmare bestämt 1928 lät han utropa sig till kung och tog namnet Zogu eller som han ofta kallats kung Zog I. De övriga monarkerna i Europa betraktade väl aldrig Zog som en jämlike och han hittade inte en ”riktig” prinsessa att gifta sig med, men dottern till en ungersk adelsman fann han och 1938 fick albanerna sin drottning Geraldine.

Italien var sedan 1922 en konstitutionell monarki med fascistiskt ideologi. Den starke mannen i Italien Benito Mussolini insåg ganska snart att det kunde vara bra att ha en allierad i grannlandet. Mussolini stödde både ekonomiskt och politiskt Zog I. Redan innan Zog blev kung började många betrakta Albanien som ett italiensk lydrike. 1936 accepterade albanernas kung att mot stora ekonomiska lån att Italien fick monopol på handel, styre över hamnarna i adriatiska havet men också att Italien fick militärbaser, främst vid kusten. Durrës, var den viktigaste hamnstaden som italienarna övertog. Italienarna övertog mer eller mindre den albanska armén och de flesta officerare var italienare och den italienska överbefälhavaren i Albanien var i praktiken den som skötte landets armé. Tullunion infördes men också rätt att folken i de båda länderna hade rätt att flytta till grannlandet. Mest italienare som utnyttjade denna rätt ska kanske tilläggas.

Zog var förstås inte helt glad åt utvecklingen. Han blev i praktiken en vasall under den italienska kronan. Zog började försöka visa sig självständig. 7 april utbröt kriget efter att Mussolini 25 mars påpekat missnöje mot Zog. Betalningarna av lånen kom inte i tid och Zog försökte få stöd hos britterna.

Varför anföll då Italien? Ja enklast att förklara det är nog med att säga att de kunde. Lika bra att överta styret helt än att indirekt styra en något motsträvig Zog. För att visa att Italien var en kraft att räkna med i europeisk politik helt enkelt.

5 april blev Zog och Geraldine föräldrar då sonen Leka föddes, långfredagen var som redan nämnts den 7, vare sig de flesta albaner eller britter hade väntat sig en invasion. Första skotten i kriget kom då italienska fartyg öppnade eld. Dagen innan hade italienskt fly redan ”bombat” med flygblad och uppmanade landet att togs över av Italien.

Zog sa i ett radiotal att han uppmanade folket att göra motstånd, samtidigt som de styrande med kungen i spetsen gjorde sig redo att lämna landet! Många soldater i albanska armén märkte att italienarna redan saboterat en del vapen och annan utrustning, officerarna var ju från grannlandet!

I Durrës blev det strider då 360 albanska gendarmer samt några civila gjorde starkt motstånd trots att de bara hade handeldvapen. Redan första dagen av invasionen var alla hamnar under italiensk kontroll. Zog lämnade huvudstaden Tirana och tog med sig albanska guldreserven. När folket i staden hörde detta utbröt kravaller. Huvudstaden intogs av italienare den 8 april. Shkodër, Fier och Elbasan, tre strategiskt viktiga städer intogs. I Shkodër, vid slottet Rozafa gav två albanska officerare order om att man skulle strida tills all ammunition var slut. Striden varade i 12 timmar. Italienarna gav albanerna som försvarat slottet en hel del beröm för deras mod.

12 april röstade det albanska parlamentet att förena landet med Italien. Victor Emmanuel III erbjöds den albanska kronan, och italienarna inrätta en fascistisk regering under Shefqet Verlaci. Denne Shefqet Verlaci hade en gås oplockad med Zog. Kungen hade nämligen varit förlovad med Verlacis dotter men bröt med henne då han blev kung. Shefqet Verlaci var några dagar i april en slags riksföreståndare över Albanien innan den italienska kungen tog över och Verlaci var sedan några år regeringschef.

400 flygplan, 170 örlogsfartyg och 35 000 soldater under general Alfredo Guzzoni anföll Albanien som kanske hade 15 000 soldater. Förlusterna har i efterhand varit beräknade till uppemot 700 döda på italiensk sida och kanske 1000 på den albanska. Det är orimligt. Få strider och få dagars krig kan knappast kostat så många livet. Någon terrorbombning av städer gjorde inte italienska flyget, man ville ju ta över ett land, inte förstöra det. Italienarna sa efter invasionen att 12 soldater stupat. Det är kanske i underkant men mellan 25 och 50 på den italienska sidan och några hundratal albaner är en mer trolig beräkning.

Italien och Albanien var sedan förenade i en personalunion med samma kung, en fascistisk rörelse i Albanien efter italiensk modell, Partia Fashiste e Shqipërisë bildades. Albanerna var väl inte så glada över den politiska utvecklingen, men italienarna belönade albanerna då erövringar under andra världskriget gjorde Albanien större. 1943 störtades fascismen i Italien och tyskarna tog över. Motstånd fanns det ändå i Albanien som efter andra världskriget blev en av de strängaste kommunistdiktaturerna. Kung Zog, vad hände med honom? Efter att ha flytt utomlands och sedan bott i Storbritannien gjorde han ett försökt att komma tillbaka. Kommunisterna fick redan på planen som ställdes in.  Zog levde med sin familj och guldreserven i behåll i Frankrike de sista åren och där avled han nästan på årsdagen av den italienska invasionen 9 april 1961.

Kung Zog I

Ovanstående bilder visar italienska trupper under invasionen.

Efterspel, albanska soldater med italienska officerare svär trohet till den italienske kungen.

Om två veckor gästas Göteborg av nordisk esoterisk folkmusik i form av Wardruna. Onsdagen 20/4 uppträder de på Lorenbergsteatern. Wardruna vars frontman även gör musik till den populära tv-serien Vikings gör sitt första besök i Sverige.  Här på bloggen finns i arkivet en redogörelse för när undertecknad såg dessa i Norge tidigare.

Bandets måtto är att så nya frön och därmed stärka gamla rötter.

Detta är tidlös och stärkande toner/galdrar i en tid tyngd av kulturmarxism ala Schlagerfestivalen och P3.

Lyssna, eggas och njut!

Recension från konserten kommer sedan upp här på bloggen.

/S.

Geirskögul, Geirskǫgul

Geirskögul är namnet på en av Odens valkyrior.

Informationen kommer från Våra gudamakter, en förteckning över asarnas, vanernas och alvernas gudamakter.

6 april 1896 enligt den tidräkning vi har invigdes för första gången i modern tid de olympiska spelen. Spelen började redan 776 före tidräkningen vi har och spelen var helgade åt gudarna och främst då överguden Zeus. Spelen i det gamla Hellas hade en klart religiös prägel. Spelen som lockade hellener från olika stater hölls i Olympia i området Elis.

En idiot till kristen kejsare förbjöd spelen 393. I slutet av 1800-talet hade dock kristendomens dogmer börjat släppa och det beslöts att de olympiska spelen skulle återupptas med de ändringar som tidens gång krävt.  De moderna spelen som startade april 1896 hölls i Aten och 245 deltagare tävlade.

Även om den hedniska andan ännu inte riktigt infallit så kommer hedendomen åter, först kulturellt och sedan andligt.

Låt oss sända en tanke till de olympiska spelen och Zeus denna dag, 6 april.

Eskatologiska tankar: Vilka gudamakter överlever ragnarök?

Ragnarök har ju alltid fascinerat asatroende och en del andra också kanske ska tillfogas. Det nämns i eddorna att de flesta gudar stupar, inte att någon gudinna gör det. Kanske är det så får vi hoppas att få kvinnliga gudamakter stryker med.

Författaren till denna artikel har utgått efter principen att de gudar som inte uttryckligen sägs överleva kommer att stupa och de gudinnor som inte uttalat kommer att dö kommer att leva vidare.

Gudar som vi vet kommer att stupa och inte få vara med i Balders rike är: Oden, Tor, Frej, Tyr, Heimdall och Måne.

Loke som är med på jättarnas sida stupar ska tilläggas.

Gudar som troligen stupar är Lodur, Skirner, Tjalve, Hermod, Ull, Byggver, Meile, Delling, Brage, Dag, Glen för att nämna några.

Gudar som överlever är Häner, Njord, Mode, Magne och Vidar.

Balder och Höder kommer tillbaka från Hel.

Gudar som troligen överlever är Forsete och Ägir.

Njord överlever men nog måste det vara trist för honom att hans son Frej inte gör det.

Asynjorna verkar klara sig bättre. Det nämns egentligen bara att gudinnan Sol kommer att uppslukas av vargen Skoll, men att hon dessförinnan fött en dotter som tar över hennes syssla i det kommande riket.

Man kan nog lugnt påstå att valkyriorna deltager vid ragnarök, men oklart är deras öde. Skade är en gudinna som vi kan räkna med deltar i striden, Freja likaså. Tors dotter Thrud som ju även är valkyria är garanterat med. Nanna kommer tillbaka med Balder.

Vad som händer med Hel och hennes rike vet vi inte. Troligen kommer hon tillbaka i någon form. Lokes trogna maka Siguns öde är okänt. Vi vet inte riktigt vad som händer med Bil som är en mångudinna, kanske tar hon över Månes roll i världsalltet eller försvinner hon ned i Hates gap?

Ran med make och döttrar verkar inte drabbas alls och det är väl bra.

Men Völuspå är en dikt som siar om framtiden, alla detaljer är inte kända. Men nog verkar det lovande inför framtiden att de flesta asynjor och diser är med? Beyla brygger mjöd i det kommande riket, Snotra verkar för vett och etikett, Lofn verkar fortfarande över kärleken och Härn ägnar sig åt linodling.

Men om du ärade läsare och läsarinna är med, det vet nog inte ens gudarna.

Geirahöd, Geirahǫd

Geirahöd är namnet på en av Odens valkyrior.

Informationen kommer från Våra gudamakter, en förteckning över asarnas, vanernas och alvernas gudamakter.

 Svensk matkultur del III Maträtter uppkallade efter svenskar

Ofta är själva livsmedel det minst viktiga då man skriver om mat ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Människan som art är troligen den ena livsform som anser mat är mer än bara föda.

Att uppkalla mat och dryck efter personer är faktiskt ganska vanligt. För att ta några exempel på internationella maträtter kan nämnas, Biff Wellington, peach Melba, sjötunga Walewska och crêpes Suzette. Att vi i Sverige har mat och dryck uppkallad efter svenskar säger sig självt. Vi tar här en titt på en snaps, några huvudrätter och en tårta. Några recept är med och de är avsedda för fyra personer.

Stenborgare

Stenborgaren är uppkallad efter en herre vid namn Stenborg. Drycken beskrivs i Nordisk familjebok följande:

”Stenborgare, en af Karl Stenborg (se d. o.) uppfunnen sprithaltig dryck, kryddad med socker, pomeransskal, anis och fänkål. Som ”tilltugg” serverades en liten kryddskorpa (”källarskorpa”) samt ett glas svagdricka. Saken och namnet bibe-höllo sig till
midten af 1800-talet.”

Carl Stenborg ska nämnas lite kort, ty han är väl inte en känd kändis längre:

Han föddes 1752, blev operasångare och hovsångare kunde han titulera sig 1773. Blev invald i kungliga musikaliska akademin. Var teaterdirektör för Eriksbergs teater 1780-1784 och var 1784-1799 Munkbroteaterns ledare. Stenborg dog fattig 1813.

Nu har de senaste åren en nygammal version av denna dryck åter börjat säljas på vårt kära systembolag. Seden med kryddskorpa och svagdricka till låter allt för kul för att inte glömmas av. Låt oss dricka en stenborgare och skåla för Stenborg i en sten borg!

Biff Strindberg

August Strindberg 1849- 1912 är ju en känd herre. Författare, fotograf, alkemist, bråkmakare, kvinnohatare och restaurangbesökare. Hovtraktören Werner Vögel misstänkte att biffen som är uppkallad efter nationalskalden är en tysk uppfinning. För rätten fanns redan i Tyskland närmare bestämt i Frankfurt när Vögel (ja det är han som påstås ha sagt att det går lika bra med selleri) var ung. Om August själv åt en Strindberg, biffen alltså må vara osagt, men man vill gärna tro att skalden skulle uppskatta att få en maträtt uppkallad efter sig. Biffen är panerad med senap och hackad lök.

Ett recept på denna maträtt kommer här, det finns väl förstås några variationer på biffen men just senapen är det viktiga med Strindberg:

Ingredienser:

4 st lövbiffar
4 msk senap
2 st schalottenlökar eller rödlök
salt
peppar
mjöl
smör

Instruktioner:
Bred en matsked senap på varje biff och fördela den finhackade löken över.
Krydda. Lägg ihop köttet och panera biffarna i mjöl. Stek i matfett.

Biff Rydberg

Nog borde väl Strindbergs författar kollega Viktor Rydberg fått en alldeles egen biff, men det lär han aldrig få, för namnet Rydberg i biffarnas värld är redan upptaget. Biffens förnamn är Abraham.

Nordisk familjebok säger följande om denne herre:

Rydberg, Abraham, köpman, donator, f. 3 april 1780 i Lidköping, d. som grosshandlande i
Stockholm 23 mars 1845, student i Uppsala 1798, arbetade sig från fattigdom upp till välstånd och anseende. Mest är han känd genom sin donation till förbättrad sjömansutbildning (se Rydbergska stiftelsen). R:s minne är fäst äfven vid
en annan penningdonation, hvilken han ställde till Stockholms grosshandelssocietets förfogande för uppförandet af ett ”hôtel-de-ville” i hufvudstaden.
För dessa medel byggdes på det gamla Kastenhofs (se d. o.) tomt ett hotell för resande,
Hotell Rydberg, Stockholms första tidsenliga byggnad af detta slag. Denna donation förvaltades af Grosshandelssocietetsns deputerade. Hotellet öppnades för allmänheten 1857 och innehades på arrende först af herr R. Cadier, sedan af hans änka (till 1892) och utarrenderades därefter successivt till flera personer intill l okt. 1914, då hotellrörelsen upphörde. Byggnaden hade redan 1910 försålts till Skandinaviska kreditaktiebolaget.”

Biff Rydberg är om man vill vara lite plump en lyxens pyttipanna. Den ska helst vara gjord på oxfilé. Men vem kan idag göra pyttipanna deluxe av oxens filé?

Ingredienser:
600 g oxfilé
6 medelstora potatisar
3 rödlökar
smör och rapsolja till stekning
ca 3 msk HP-sås
salt och vitpeppar
saften av 1 citron

Instruktioner:

Skär kött och potatis i stora tärningar.
Hacka rödlöken.
Stek kött, potatis och rödlök var för sig i några matskedar smör och rapsolja.
Krydda med HP-sås, salt och peppar samt lite pressad citron.
Lägg upp kött, potatis och rödlök separat.
Servera gärna med en äggula i ett halvt skal på toppen.

Kalvfilé Oscar  

Anrättningen vi nu ska skriva om serverades första gången den 18 september 1897 på Grand Hotel i Stockholm. Nu firades nämligen unionskungen Oscar II varit kung i 25 år. Rätten skapades av fransmannen Paul Edmond Malaine. Denna rätt är det inte lätt att beställa om kassan är skral. Något bortglömd är rätten, men det är ärligtalat såväl kocken som kungen också. Men det är bara Gustav II Adolf och Oscar II som har mat uppkallade efter sig.

Oscar II var kung 1872-1907. Han var tredje sonen till Oscar I. Under Oscar II tid omvandlades Sverige från en agrarnation till en industri dito. Kungen var med och drev igenom att allmän värnplikt infördes 1901. Kungen försökte förgäves hindra att Norge bröt sig ur unionen 1905. Oscar stödde ekonomiskt flera vetenskapliga expeditioner och var den siste kungen i Sverige som adlade framstående medborgare. Oscar är också den siste kung i Sverige som kröntes.

Malaines rätt består av filé av kalvkött spegel av choronsås som hummerklorna placerades runt så att de bildade ett O. En tryfferad hummerstjärt blev kronan på verket och ett par extra tjocka vita sparrisstänger över alltsammans symboliserade den romerska siffran två (II). Detta ihop bildade kungens krönta monogram. Det syns som om det 1897 serverades med så kallad choronsås men nu verkar det mest vara bearnaisesås som gäller. Å andra sidan är just förstnämnda sås en bearnaise, fast med tomatpure och rödvinsvinäger.

Ingredienser:
Ca 600 g kalvfilé
1 knippe gul sparris
4 kräftstjärtar
Béarnaisesås

Béarnaisesås:

1 schalottenlök eller ¼ gul lök
Vitpeppar
½ msk dragon
vinäger
Persilja
3 msk vinäger
2 äggulor
175 g smör

Instruktioner:

Skilj äggulor, hacka löken. Lägg lök i kastrull, krossa vitpeppar över. Lägg i persiljestjälkar. Häll på vinäger plus några matskedar vatten. Koka till hälften återstår.

Sila. Lägg det silade spadet i en rostfri (ej aluminium) bunke.

Lägg i äggulor. Ställ bunken i ett vattenbad och vispa till det blir tjockt, krämigt och flytande.

Skira smöret. Vispa i det varma, klara smöret i smeten. Börja droppvis. Vispa jämt.

Blanda till sist i fint hackad dragon och persilja. Smaka av.

Håll såsen varm i ett vattenbad, ca 50 grader.

Koka sparrisen.

Salta och peppra filéerna. Vänd i mjöl, stek dem vackert bruna.

Garnera kalvfiléerna med sparris. Bearnaisen kommer på topp, över sparrisen och sist, dekorera med kräftstjärten.

Wallenbergare

Om biff Rydberg är lyxig pyttipanna så är wallenbergare lyxig pannbiff.  Matträtten är uppkallad efter ärkekapitalisten Marcus Wallenberg 1864–1943. Det var dock inte bara fjäsk för folk med för mycket pengar som gjorde att Wallenberg fick denna rätt efter sig. Det är nämligen så att Marcus svärfar är den kände Charles Emil Hagdahl en av de främsta kokboksförfattare vi haft i Sverige. Det fanns ett gastronomiskt intresse i familjen. Det finns några olika versioner om varför rätten uppkom. De troligaste är dock att Hagdahl uppkallade den efter sin dotter Amelia då hon gifte sig med Krösus, förlåt Marcus.

En annan berättelse är att Markus Wallenberg i mitten av 1930 talet kom till sin favoritrestaurang Cecil i Stockholm. Wallenberg hade precis kommit hem från en resa på kontinenten. Wallenberg berättade för Cecils köksmästare Julius Carlsson att en kalvfilé hade serverats och nu undrade han om en sådan inte kunde tillagas. Jodå, det gjorde Carlsson. En hackad filé hade Wallenberg ätit och en hackad filé fick han. Tillbehören är lätt rört potatismos, gröna ärtor, rårörda lingon och skirat smör. Marcus Wallenberg verkar haft klen mage för han drack mjölk till.

Ingredienser:

400 g mager kalvfärs eller finhackad filé

4 äggulor

1 tsk salt

1 krm vitpeppar

1 tsk torkad dragon, smulad

1½ dl vispgrädde

Ströbröd

Smör

Instruktioner:

Blanda färsen med äggulor, salt, vitpeppar och dragon i en matberedare. Blanda alltsammans väl Blanda ner grädde, lite i taget så den inte skär sig.

Forma smeten till fyra runda biffar och vänd dem i ströbröd.

Stek Wallenbergarna gyllenbruna i smör på inte för hög värme.

Prinsesstårta

Den som inte har ätit prinsesstårta, han får kasta första tårtan. Hushållslärarinnan och matskribenten Jenny Åkerström 1867 – 1957 hade som elever prins Carl hertig av Västergötlands tre döttrar. Margaretha, Märtha och Astrid. Någon kläckte idén att en kokbok borde ges ut med Carls döttrar som medverkande och Åkerström gav ut år 1929 Prinsessornas kokbok: Husmanskost och helgdagsmat. Nya upplagor kom fram till 1950 talet. Egentligen hette inte tårtan prinsesstårta utan bara grön tårta, men det namnet använder väl bara republikaner?

En äkta prinsesstårta innehåller egentligen bara vaniljkräm och grädde som fyllning och glasskräm närmast marsipanlocket. Men idag verkar många recept innehåll sylt. Det viktigaste är ändå den gröna marsipanen som täcker hela tårtan.

Stenborg

Stenborgare

Prinsessan Astrid sitter och kokar ihop något, eller rör hon till det?

Grön tårta

Tögn, Þǫgn

Tögn är namnet på en av Odens valkyrior.

Informationen kommer från Våra gudamakter, en förteckning över asarnas, vanernas och alvernas gudamakter.