Övergången av Lech 1632

Övergången av Lech 1632

En viktig händelse under trettioåriga kriget var striden vid floden Lech i Bayern. För svenskarna under sin konung Gustav II Adolf var slaget en framgång, dels för att de segrade men också för att motståndarsidans främste befälhavare riksgreven Johann Tilly en kort tid efter slaget dog av de skador han ådragit sig.

Tilly

Tilly

Efter slaget vid Breitenfeld hösten 1631 hade svenskarna och deras allierade tågat söder ut genom Tyskland. Striderna minskade under vintern men nu när våren återkommit återupptogs kriget på allvar. För att fortsätta krigståget ner i Bayern en av de viktigaste motståndarna till svenskarna var man tvungen att korsa floden Lech. De katolska trupperna var förstås inte sinnade att låta svenskarna göra detta så de satte sig till motvärn på andra sidan floden.

Svenskarnas fiender hade haft god tid på sig att bilda försvarsställningar. Men de var till antalet mindre än de svenske. Troligen hade Tilly 25 000 man. Gustav II Adolf hade under sitt kommando omkring 40 000.

Svenskarna började den 14 april förberedelserna för övergången. En bro skulle byggas med plankor över båtar som skulle ta de svenska trupperna över. För att dölja vad man gjorde skulle man tända eldar och låta fuktig halm kastas på eldarna för att på så vis få fram en rökridå. Samtidigt skulle det svenska artilleriet under Lennart Torstensson beskjuta fienden. Artilleriet spelade vid detta slag en mycket viktig roll. En stryka bestående av finska hakkapeliter skulle ta sig över floden och bilda ett brohuvud. Detta var ett mycket farligt företag men kungen övertalade sina finska elittrupper och lovade dem extra belöning. Till krigslisten hörde att man försökte göra övergången vid en annan plats vid floden än där den utfördes. Tilly lurades att tro att övergången skulle ske två kilometer längre norrut.

Lech 1632

Övergången. Svenska trupper rycker fram. Samtida kopparstick.

För att göra en lång historia, något kortare kan man säga att övergången lyckades. Finnarna kom över och sedan kunde svenska trupper rycka fram över flottbron. Det viktigaste under slaget var dock att Tilly sårades av en kanonkula, den träffade hans ena knä och han fick föras bort i en vagn. Tillys närmaste man Johann von Aldringen sårades kort efter av en kanonkula. Skadan tog i huvudet. Bayerns härskare kurfurste Maximillian gav då order att trupperna skulle dra sig tillbaka.

Svenskarnas förlust var omkring 2000, fiendens 3000. De kejserliga och liga trupper som stred mot svenskarna lämnade kvar en hel el kanoner, förråd och annan utrustning. Det verkar som det vid Lech var första gången man använde rökridå vid ett större slag.

Då den främste härföraren var borta såg sig den tyske kejsaren sig om en ny befälhavare. Det blev Albrecht von Wallenstein, denne herre skulle möta svenske kungen vid Lützen några månader senare…

Slaget brukar kallas övergången av Lech eller slaget vid Rain, efter en stad som låg nära striden. I en del historieböcker står det att slaget var den 5 april. Men då den utkämpades hade man en annan kalender än vår, de använde den julianska kalendern och då stod slaget den 15 april.

Maximillian

Maximillian av Bayern. den katolska ligan ledare. Gav order om reträtt vid Lech.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s