Konstnärer del XX Ivar Arosenius

Henrik Arosenius och hans maka Sigrid välsignades med fyra barn, sönerna Ivar, Harald och Erik och dottern Ingegerd. Men en mörk skugga vilade över de båda äldsta sönerna, de led av obotlig och ärftlig leukemi. Harald avled efter ett tandläkarbesök vid 14 års ålder! Äldste sonen som vi ska berätta om föddes i oktober 1878 i Göteborg.

Aroseniuska hemmet var ett kulturellt sådant, fadern var mycket intresserad av litteratur och båda sönerna Ivar och Erik målade. Bellman, Runeberg och Tegnér lästes. Ivar som var blödarsjuk kunde sällan leka med de andra barnen, risken att sår skulle uppkomma som kunde riskera hans liv gjorde sådant omöjligt, det var nog tur i oturen att Ivar var så begåvad med penna och pensel. Genom hela skoltiden ritade och målade Ivar flitigt. Henrik och Sigrid gladdes över Ivar konstnärliga ådra, och de ställde sig aldrig avvisande till att sonen skulle bli konstnär, tvärtom uppmuntrade de honom. Man får anta att föräldrarna heller inte gjorde sig några illusioner om att sonen skulle bli gammal. Bättre då att han fick syssla med det han ville. En blödarsjuk vid denna tid kunde knappast syssla med ett mer konventionellt arbete.

Där det skrivs där brukas det läsas. Ivar läste många sagoböcker, tusen och en natt men också en lite ovanlig bok av Johan Hedenborg Turkiska nationens Seder, bruk och klädedrägter från 1839. Bellmans dikter påverkade och inspirerade målningarna.

1896 gick Ivar Arosenius ut realskolan. Året innan hade lektioner börjat tas vid Valands målarskola. Senare studerade unge Arosenius även vid Slöjdföreningens skola. Valand i Göteborg var mycket friare som måleriutbildning än det mer stränga konstakademin i Stockholm.

Arosenius, och många av hans konstnärsvänner, vände sig bort från dåtidens måleri som de ansåg stelt och formellt. De vände sig bort från måleriets krav på realism och blandade in drömmar, drastisk humor, friare formspråk och symboler. Arosenius var även inte att förglömma mycket skicklig inom karikatyrtecknade. Burlesk och uppsluppen humor finns med i många av Ivars verk.

1898 reste Ivar Arosenius upp till Stockholm. Föräldrarna ansåg att en riktig konstnär måste studera vid akademin i kungliga huvudstaden. Till en början gick det bra, men skillnaderna mellan Göteborg och Stockholms konstskolor blev till sist för stora. Ivar som alltid trots sin sjukdom haft ett väldigt hett temperament kom ofta i konflikt med folk under hela sitt liv, hans svordomar ska ha varit mycket originella och mycket vanliga. I Stockholm hade den unge mannen från Västkusten hamnat i kretsar där det var något vildare än i Göteborg. Ivar lärde sig supandets glädje, om inte annat för att det fanns teorier om att alkohol skulle underlätta koaguleringen av blod. Vid Konstnärsförbundets skola studerade Ivar en tid.

På det hela taget var tiden i Stockholm ett misslyckande och 1901 var Ivar åter i Göteborg. Valand fick tillbaka sin elev. 1902 och 1903 tillbringades några sommarveckor i Torsby i norra Fryksdalen hos vännen och blivande svågern Ernst Spolén. Naturen i Värmland inspirerade Ivar.

Arosenius for på en studieresa i Europa under hösten 1903, med början i München. Sedan blev det Paris och Normandie. Våren 1905 deltog Arosenius med 86 akvareller i en utställning på Salon des Indépendants.

Hösten 1905 träffade Ivar Ida Andrea Cecilia Adler. Ida som Ivar mer eller mindre döpte om till Eva blev hans hustru året därpå. Älvängen vid Göta Älvdalen blev deras hem 1906. Dottern Eva föddes i juli samma år. I hushållet fanns även barnpigan Selma. Det bohemiske och temperamentsfulle Ivar lugnade ner sig och livet blev lugnare. Men det målades mer än förut. Dottern inspirerade Ivar till barnboken Kattresan, en bok som ännu står sig och är populär. Drastisk humor, Venus och Bacchus, fylliga damer och många porträtt av frun och dottern är det man associerar med Arosenius.

Nyåret 1909 hade Ivar Arosenius fått en infektion i halsen. Den förvärrades och natten till den andra januari 1909 drunknade Ivar Arosenius i sitt eget blod.