Krongädda

Gäddan Esox lucius har hamnat i myternas värld och här ska vi berätta lite om krongäddan.

Nuförtiden används ordet ”krongädda” som begrepp om gäddor som fångats och har ett gammalt fiskedrag i munnen. Detta ligger väl inom trovärdighetens område.

Men förr var krongäddan namnet på en gädda som bar en rovfågel på ryggen! Reinhold Ericson 1845-1928 skriver i sin bok ”Fiskekåserier” om krongäddan:

”…. att hafsörnen, som söker sin föda bland vattnets inbyggare, understundom slår sig fast i ryggen på en gädda, som är så stor och så tung att örnen ej kan lyfta henne ur vattnet samt så stark, att fisken drar ned sin angripare i djupet och dränker honom. Men från de krökta klorna, som huggit sig djupt in i köttet och stelnat i döden, kan sedan den stackars fisken ej frigöra sig utan måste hela lifvet släpa den döda fågeln med sig genom sitt våta element. … Först falla då fjädrarna af, så ruttnar köttet. Benstommen håller länge tillsammans, men del efter del af densamma lossnar så småningom, och efter många år har den gamla gäddan kvar endast de vid klorna  segt fasthängande benen att bära på sin en gång så grymt sårade rygg — bära dem som ett segertecken.

De hafsörnar, som sluta på detta tragiska sätt äro säkerligen många fler än man gärna föreställer sig. Åtminstone ha vi hört  talas och läst om krongäddor från flera håll.”

Tyvärr så finns det ingen bild av en krongädda, vare sig fotografi eller teckning. I en tid där rovfåglar är sällsynta blir nog krongäddor ännu sällsyntare. Gäddorna klagar nog inte.

Fiskgjuse i kamp mot gädda. Gäddan klarade sig och fiskgjusen blev utan byte. Å andra sidan blev det ingen krongädda.