Wira bruk, eller Vira bruk, är ett litet brukssamhälle som ligger
i Österåkers kommun, ca 25 kilometer norr om den större orten
Åkersberga. Det är ett före detta framgångsrikt järnbruk och smide som
anlades omkring år 1630 av Clas Larsson Fleming. Riksrådet, stadsplaneraren,överståthållaren och amiralen Clas Larsson Fleming deltog i Trettioåriga kriget. Han stupade i Kielbukten vid sjöslaget vid Fehmarn år 1644,men bruket levde kvar. Wira bruk anlades på befallning av Gustaf II Adolf för att ”besörja klingsmidets införande i Riket”. För detta tog man in tyska smeder från Solingen. På bruket smiddes större delen av svenska arméns värjor, sablar och bajonetter ,fram tills mitten av
1800-talet.
Den högkvalitativa järnmalmen kom från Dannemora gruva,
inte allt för långt bort. År 1635 fick bruket förmånliga kungliga privilegium
(skattelättnader och tidvis ensamrätt på leverans av stickvapen till armén),det drogs senare in år 1775 och efter det fick Wira bruk konkurrens
av smeder i Fristaden i Eskilstuna. Bruket tillverkade dock bland
annat liar, isbillar och yxor fram till 1900-talet. Därefter sjönk
produktionen gradvis och till slut lades bruket ner. Idag består det
gamla bruket av, bland annat, ett mindre museum och en konstsmidebutik.

Wirabruks tings hus

Flemming
Wiraspelen är traditionell svensk kultur i form av ett musikskådespel som
uppförts varje sommar sedan 1985. Spelet utspelar sig i 1750-talets Wira bruk,på smedernas storhetstid. Det handlar om den unge smedslärlingen Erik som skagöra sitt gesällprov.
L
Jag har besökt wira bruk som turist så att säga. Jag tyckte det var en besvikelse. Muset var pyttelitet, det fanns väldigt litet information och ingen direkt ordning på föremålen. Det fanns en viraklinga utan handtag och av de avkortade varianten. Personen som tog inträde var ointresserad av historia och kunde ingenting. Stället gav intryck att de som drev det var ointresserade av historia och inte alls imponerade av ställets historia som vapensmedja.
Möjligen att det fungerat bättre med guidning.
Dessvärre är det ofta så på museum och andra historiskt intressanta platser att personalen inte brinner för historia, utan ser det som ett jobb bland andra jobb. Historielösheten i sin prydno.
Men slutar vi besöka museum, ja då blir nog kvalitén på servicen ännu sämre.
Jag har besökt bruket och Wira-spelen, är ganska nöjd med upplevelsen. En promenad runt själva bruket och den lilla bebyggelsen är en stark rekommendation, speciellt på en fin sommardag.