Ha ett riktigt hedniskt vintersolstånd 2015 ayps. God hednisk jul!

Hell Oden, Tor och Frej. Hell alla asar och vaner. Hell alla heliga höga makter.

Hell Frigg, Freja och Siv. Hell alla gudinnor, hell alla diser,

hell alla valkyrior och hell alla kvinnliga makter vi dyrkar, vördar och ärar.

Hell solen och vintersolståndet, hell alla hedningar! Hell julen!

Oden

Tor

Frej

Frigg

Freja

Siv

Sol

21 december var en dag då julölet måste provsmakas enligt gammal god svenskmanna sed. Nu är det ju lite svårt att provsmaka öl framför en datamaskin, och spiller man så kan det bli ett datavirus som heter duga. Så ärade läsare av vår blogg, hjälp oss. Tipsa om julöl eller ölreceptet ni tycker om. Och för all del, varna oss för öl som ni tycker smakar död räv eller elak gammal tant. Man ska ju hjälpa varandra här i livet och ett bra öl är en förutsättning för en bra öl. Vi hedningar firar ju inte bara öl, vi dricker jul! Mjöd går också bra att kommentera, ty det är ju även gudarnas dryck! I Byggvir och Beylas namn hjälp oss hitta det perfekta julölet!

Vi tror på tomtar!

När den förment heliga Birgitta (1303-1373) talade om tomtar i sina uppenbarelser på 1300-talet kallade hon dem tomtagudar. I den latinska översättningen blev tomtarna till penater, det vill säga husgudar i antikens Rom, beskyddare av hemmet och dess förråd.

Birgittas utsaga är det äldsta skriftliga belägget för tro på tomtar i Sverige. Enligt Birgitta blidkades tomtagudarna med matoffer, i gengäld skänkte tomtarna gården rikedom. Föreställningen höll i sig till långt in på 1900-talet. Helt utdöd är inte seden. Hos hedningarna i modern tid har den fått en renässans.

Birgittas val av ord avslöjar vad det är för en figur: en gudom knuten till tomtmarken. Hon är annars tämligen fåordig och ger inte besked om hur varelsen såg ut eller var han bodde. Sådana uppgifter kommer senare, Olaus Magnus menar på 1500-talet att tomtarna, det vill säga andar och demoner, håller till i stall, och uthus. Det är i Olaus Magnus bok (1490-1557) ”Historia om de nordiska folken” tomtarna beskrivs i ord men också bild. Olaus Magnus av påven utnämnd till svensk katolsk ärkebiskop. Gustav Vasa brydde sig inte utan hade redan tillsatt en protestantisk dito. Olaus Magnus (1490-1557) var en katolsk kyrkoman som tvingades i landsflykt på grund av sitt motstånd mot reformationen i Sverige. Under landsflykten skrev Olaus Magnus böcker om nordbornas traditioner, som han själv illustrerade med träsnitt. Titulärärkebiskopen menade på att tomtarna kunde vara utslag av förfäderstro. Olaus Magnus utgav också en berömd karta över Norden, Carta marina från 1539. Även på kartan finns det tomtar avbildade.

Både Birgitta och Olaus ifrågasatte inte om tomtarna existerade. Men som goda katoliker var de emot att folk skulle tro och offra till dem.

Vi är goda hedningar, hur ska då vi då göra med tomtarna. Jo vi ska förstås offra till dem. Att sätta ut gröt till tomten är ju en form av anfäders tro och vare sig bättre eller sämre än tanken med blommor och tända ljus vid gravar. Och kommer det en tomte och ger er presenter den 24 december, tacka och ta emot.  Då vi anser att tomtarna symboliserar våra förfäder, och då gärna de som levde under hednisk tid kan vi gott vörda våra fäders minne. Kort sagt, vi tror på tomtar!

Olaus Magnus Historia om de nordiska folken 1555. Bok 3 – Kapitel 22 – Om andarnas tjänst.  Tomtarna ser inte ut som dagens jultomte.Första kända bilden av tomtar.

Julfrid

Idag den 21/12 utropar vi i Ideella Kulturföreningen julfrid. Vi hoppas med detta att alla som firar jul är snälla och trevliga mot varandra.

Vi föregår med gott exempel genom att inte skriva allt för elaka saker om de kristna. De kristna firar jul liksom vi. Många av våra förfäder var kristna och vi anser att de dödas minne ska respekteras i jultider. Givetvis så ska döda hedniska förfäders minne också äras. De kristna har också trots allt tal om bara en gud de facto ägnat sig åt lite polyteism. De delar ju upp det gudomliga i tre delar, fyra om Maria ska räknas med. Så nu skriver vi inget riktigt elakt om de kristna förrän vid tiden runt 14 januari.

Muslimernas och judarnas gud erkänner inte julfriden. Inte heller ateister så dessa kan vi reta med gott samvete.

Även asar och jättar kan ibland samsas även om de inte alltid tycker om varandra. Så vår julfrid med de kristna är ingen eftergift av vår tro, utan ett bevis på hus snälla vi hedningar kan vara. Tänk på det alla monoteister!

Nu säger vi julfrid!

När vi tar makten i Sverige (hur det nu ska gå till, vi är ju en kulturförening) kommer den 21 december bli helgdag. Denna dag även kallad tomasdagen var ju helgdag fram till 1772. Det är nu vintersolståndet brukar infalla.  Låt oss verka för att den 21/12 åter bli helgdag!

Ha en trevlig 21 december alla goda och glada läsare!

Det var ju vanligt förr att folk, främst ungdomar gick runt i i jultid och sjöng för att få mat och dryck till sina lekstugor som det då hette. Dessa seder lever kvar om än lite förändrade med tiden.  Dagens Luciafirande är ett exempel därpå. Men även folk som avlagt visit hos varandra har sjungit eller läst upp några strofer för att på så sätt önska värdparet god jul. Författaren till denna dikt eller om ni så vill sång är okänd. Det brukar vara så med traditionella visor.

Godmorgon här inne

Godmorgon här inne, både kvinna och man,
Godmorgon här inne, både kvinna och man,
husbonden ut i huset med sin maka i sin famn,
husbonden ut i huset med sin maka i sin famn.

”Du ska dö för mat och inte för hat!” Så skriver Västgöta-Bengtsson i sin julbok som handlar om julfirandet i gamla dagar i Västergötland. Dessa ord ska ha uttalats innan grisen förvandlades till livsmedel. Gamla tiders folk levde ett hårdare liv än vi. Död och pina var vanligare att se och uppleva. Ville man äta kött, ja då fick man nog vara så god att vara med vid såväl uppfödning som slakt av djur. Men onödigt lidande var det få om ville se och vara med om. Livet är onekligen grymt för grisarna. Men de slipper skäktas som lamm och nötkreatur riskerar i andra religioner där såväl profetskägg som ökensand finns. Sänd en tanke till alla hädangångna julgrisar.

Slakt från mitten av 1920-talet.

Vi har kvar i lager två exemplar av ”Jul och blot, en kort historik över folkliga seder och bruk som firats vid julen samt förslag till nyhedniska ceremonier.”

Vill någon ha ett exemplar så går det bra att beställa genom ideellkulturkamp@hotmail.se

Först till kvarn, får först mala!

Om julbröd, skådebröd och pepparkakor.

Enligt folktron var julmaten och då framförallt julbrödet helig mat. En del av mystiken kring brödet tros gå ner ända in i förkristen tid. Helst skulle en så kallad såkaka ligga framme vid julbordet. Detta bröd åts sedan vid vårsådden eller gavs som foder till djuren eller smulades söder på åkern. Ofta fick julbröd olika former som kusar, bockar, kors, kransar och mycket mer. Variationer finns det gott om i vårt avlånga land. Viktigt var det också att alla i hushållet skulle ha en julhög. De bestod av runda brödkakor i olika storlekar och olika tjocka med den största grova kakan underst. Högre upp i stapeln kom mindre och finare bröd som exempelvis en kringla eller lussekatt. Lussekatten är ju ett bra bevis på att brödet skulle ha en annorlunda form en det vanliga dagliga brödet. Helst skulle det vara vetebröd. Mången svensk allmogeman och kvinna åt bara vetebröd vid jul. Högst upp fanns en bit ost, lite smör och ett rött äpple. Runt omkring högen låg lite längre fram i tiden pepparkakor i form av grisar, bockar eller andra figurer gärna med glasyr på. Traditionen med att göra bröd i olika former går igen.

Det bakades mycket bröd inför jul. Brödet skulle räcka över helgen och långt efter det. Missväxt ledde till katastrof. Och tyvärr så åt nog våra förfäder inte alltid så mycket julbröd alla gånger.

Pepparkakor finns det belägg för att de åts redan på 1300-talet i Sverige. Dagens recept har inte så mycket gemensamt med äldre tiders. Kryddorna i degen troddes ha välgörande och medicinska egenskaper. Unionskungen Hans eller som han understundom kallats Johan II fick pepparkakor mot melankoli. ”Ät pepparkakor så blir du snäll”. Seden med såkakor är nog nästintill utdöd. Men skådebröd lever kvar. Många pepparkakor hängs i julgranar eller i fönster där de hänger fram till julens slut. Även pepparkakshus är en del av denna tradition.

I moderna luciatåg finns det ibland personer som är utklädda till så kallade pepparkaksgubbar. Ett gott bevis för pepparkakans roll i svenskt julfirande.

I slutet av 1800-talet kom våra moderna järnspisar. Med dessa förändrades bakningen och många av dagens småkakor så dagens ljus och kakätarnas svalg. En avläggare till kakor är ju annan julkonfekt, ofta med marsipan som bas. Även det är tradition som går tillbaka till 1500 och 1600 talen. Inte var det allmogemat men det som överheten ätit brukar sakta men säkert bli folkets tradition det med.

Alla som äter upp de sista kakorna vid tjugondag Knut deltar i en gammal traditon och sedvänja.

Julbrödet spelar nog inte riktigt lika stor roll i dagen samhälle. Men julafton kallas ju allmänt för doppardagen. Och vad är det man doppar i spadet? Jo bröd!

Julhög

Pepparkakshus

Ser du stjärnan i det blå  originaltitel When You Wish upon a Star skrevs 1940. I Sverige är den mest känd för att en tecknad figur sjunger sången på julafton. Men denna sång skriven på nutida anglosaxiska har blivit en parodi. Vem som är först med denna svenska version  vet ingen. Den kan ju helt enkelt uppstått på olika håll samtidigt, ungefär som andra uppfinningar som hjulet, brödbakning och skattesystemet.

Den är kort och bra, kort och gott. Följer man rådet så kanske man må gott. Det räcker gott så.

Ser du stjärnan i det blå?

Ser du stjärnan i det blå, ta en sup så ser du två!