Slaget vid Gadebusch

Förhistoria

9 december 1712 utkämpades den sista stora segern för svenskarna under stora nordiska kriget. I detta slag segrade greve Magnus Stenbock mot en förenad dansk och sachsisk armé under ledning av danske kungen.

Gadebusch är en stad 3.5 mil sydöst om Lübeck.

Efter slaget vid Helsinborg 1710 där Stenbock besegrat danskarna gick Sverige åter på en offensiv mot sina fiender på kontinenten. 1712 ansågs tiden vara mogen för motoffensiv. I september började fälttåget. Stenbock fick höra att en dansk här skulle förenas med en ryskt-sachsisk och valde att slå ut den svagaste moståndararmén innan danskar och ryssar han förenas.

3 december hade danskarna anlänt till Gadebusch. Fem dagar senare anlände svenskarna som slog läger öster om staden Gadebusch. Danskar omgrupperade och drog sig där med sig söderut några kilometer. Svenskarna skickade ut en spaningstrupp på tvåhundra ryttare som kom i kom i kontakt med en fientlig vaktstyrka som dock drog sig tillbaka. Svenskarna lyckades komma så nära sina fiender att de kunde se fiendens slaguppställning. På sin vänstra flank skyddades svenskarnas fiender av floden Gadebsuch och den högra flanken skyddades av ett skogsområde. Framför danskarna och sachsarnas linje var ett område som även det genomskars av floden samt ett morasområde. Danskarna hade kontroll över en höjd på sin vänsterflank som skyddades av artilleri. Stenbock insåg att den enda svaga punkten i den allierade hären var i centern. Där fanns en mindre lucka på några hundratals meter. Men för att framrycka måste svenskarna ta sig för bi kanonerna uppe på höjden.

Slaget

Svenskt artilleri omgrupperades och vid klockan tolv började eldgivningen. Kanonerna leddes av överstelöjtnant Carl Cronstedt. En intensiv beskjutning inleddes som besvarades men den svenska elden var den starkaste. Danskarna började dra sig tillbaka och cirka en timme efter artilleriduellen gavs order om svenskt anfall.

Striden blev hård. Den danska vänsterflygeln slog tillbaka anfallet men den högra började vika tvingades även den andra flygeln retirera.

Danskarna och sachsarna hade tur med vädret då snöblandat regn på eftermiddagen och den allierade armén drog sig ur striden vid sexton tiden. Mörkrets inbrott tillkom och svenskarna hade inte möjlighet att förfölja sina motståndare. Ofta var det just så att det var under förföljningen av den slagne fienden som ledde till de främsta förlusterna. Även de svenska karolinerna hade haft stora förluster och det tycks som om Dalregementet haft det största manfallet. Västgöta-Dals överste var en av de som sårades dödligt.

Magnus Stenbock hade tiden innan slaget varit svårt sjuk men han tvekade inte att stiga till häst och leda sina trupper. I brev till kung Karl XII prisade Stenbock Cronstedt och hans kanoner. Artilleriet var i den karolinska armén ofta satt på undantag. Gå på och anfalla hade varit den svenska praxisen när det gällde att strida. Men vid Gadebusch var det kanonernas dag i svensk militärhistoria.

Stenbocks armé bestod av cirka 14 000 man. 30 kanoner. Danskarna och sachsarnas var cirka 19 500 man. 2 500 danskar stupade och ungefär lika många blev tagna till fånga. Sachsarnas förlust var på omkring 750 döda och ett hundratal fångar. 532 svenskar dog i slaget och över tusen sårades.

Deltagande svenska regementen

Östgöta infanteriregemente

Södermanlands regemente

Hälsinge regemente

Älvsborgs regemente

Västgöta-Dals regemente

Närke-Värmlands regemente

Västmanlands regemente

Elbinska regementet

Stralsundska regementet

Västgöta kavalleriregemente

Änkedrottningens livregemente

Pommerska dragonregementet

Pommerska kavalleriregementet

Verdiska dragonregementet

Bremiska kavalleriregementet

Bremiska dragonregemente

Bassewitz dragoner

Artilleriregementet

 

Magnus Stenbock och Fredrik IV.

Svenska karoliner vid Gadebusch.

Karta över slaget. De blå är förstås svenskar.