Demokrater och kristna har mycket gemensamt

Demokrater och kristna har mycket gemensamt. Demokrati är en ideologi, kristendomen en religion, båda är trossystem som uppvisar stora likheter och få skillnader. Man kan nog gott säga att demokratin är en förlängning av kristendomen eller kristendom i sekulär dräkt.

1. Tror på frälsning. Om alla är kristna eller demokrater så blir världen frälst. Alla kommer vara lyckliga och leva i ett utopiskt paradis. Detta paradis ska vara för all framtid.
2. Tron på att världen är ond. Eftersom de tror på frälsning anser de att världen är ond. Världen är enligt de kristna och deras demokratiska kollegor en eländig, dyster och farlig plats. Endast kristendomen eller demokratin kan ändra på detta.
3. Heliga skrifter har de båda. Bibeln läser de kristna och demokraterna anser att deras heliga skrift är deklarationen om de mänskliga fri och rättigheterna.
4. Dogmer. Gud finns, Jesus är vår frälsare. Punkt slut, inget att diskutera. Alla människor har lika mycket värde. Människan föds som enda djurart på denna planet med rättigheter. Kritiska frågor möts inte med argument utan med våld.
5. Avsky mot naturen. Såväl demokrater som kristna avskyr naturen. De känner stort obehag inför tanken att vara en del av naturen. Kristna vägrar tro på evolutionen och många demokrater känner ett likadant obehag. Att människan skulle vara ett djur bland djur vägrar båda att tro på. Att leva efter naturen och dess lagar fyller dem med skräck. De kristna tror på jungfrufödsel. Demokraterna anser att homosexualitet är normalt och hänvisar till deklarationen om de mänskliga rättigheterna om någon ifrågasätter detta. Just detta att medvetet bryta mot naturen skänker båda grupperna tillfredsställde. De leker gud med andra ord.
6. Tvång. Eftersom de alltid har rätt och alltid vet bäst så anser de sig ha rätt att med våld framföra sitt budskap. Under franska revolutionen slog demokraterna ihjäl cirka 50 000 människor för att sedan starta krig mot sina grannländer. Kristendomen har som alla vet sina korståg.

Men om Gud finns då borde väl alla vara kristna? Om vi människor vill leva enligt demokratin värdegrund då borde vi      väl rimligen göra detta? Vi har ju haft minst 200 000 år på oss att leva efter dessa stora och höga ideal.

Tvånget upprätthålls också av åsiktspolis. Inkvisitionen eller Expo, samma sak eller hur?

7. Behov av att skrämmas. Kristendomen har alltid skrämt folk med Djävulen. Demokraterna skrämmer barn med Hitler och gaskammare. Helvetesskildringar pryder många kyrkor. Folk pinas och bränns i ugnar av demoner. Samma bildtradition går igen hos demokraterna. Krematoriet i Auschwitz är sinnebilden för allt ont i demokraternas värld.

Om kristendomen är så bra som de säger varför då skrämmas med demoner och jävlar?

Om demokrati är så bra som de säger varför då skicka alla skolbarn till Polen? Innerst inne erkänner nog såväl demokrater som kristna att deras ideal inte är så bra. Istället för att säga vad som är bra med sina trossystem klagar de på alla andra. Man drar sig inte för att ljuga. ”Ändamålen helgar medlen” säger de kristna.

8. Heliga ritualer. Kristna dricker vin och äter bröd i tron att det är blod och kött. Demokrater lägger papperslappar i lådor och tror på så vis att de utövar ”folkvilja”.
9. Pilgrimsresor. Demokrater åker som redan nämnts till KZ-läger och gråter. Fromma kristna besöker platser där kristna lidit martyrdöden.
10. Judar. Det är alltid med judar i båda trossystemen. Visst har mången kristen bråkat med judar genom historien. Men oftare har de levt i en slags symbios. En del kristna anser att judarna är utvalda av gud. Demokrater älskar judar. Även här är de utvalda. Schablonbilden av juden i demokratins värld är att de är intellektuella sympatiska medelklassmänniskor som dock alltid riskerar att bli förföljda av onda och intoleranta människor. Varför judarna är förföljda talar man tyst om.

Man skulle även kunna lägga till kommunismen och islam. Alla dessa fyra livsåskådningar har tron på att världen är ond, avsky mot naturen och rätten att tvångsomvända folk. Judar har men även muslimer levt i symbios med liksom de kristna. Och Marx var jude inte att förglömma. Alla fyra anser att världen innerstinne är en ond och dålig plats att leva på, endast då vi strävar efter ett gemensamt mål kan mänskligheten klara sig. Mänskligheten måste frälsas vare sig människorna vill det eller ej. Besattheten av att bygga upp ett globalt samhälle får sin förklaring om man ser vilka tankar som finns bakom. Ett globalt samhälle där alla tycker samma sak och strävar efter samma mål är alla fyras mål. Idag är ett av verktygen för detta mål den så kallade mångkulturen.  För oss hedningar som inte tror på kollektiv frälsning och anser det självklart att man ska ha naturen som största, och måhända enda inspirationskälla bör man vara skeptisk mot dessa frälsningsfanatiker, oavsett om det är i ideologiska eller religiösa dräkter de smyger fram.

John Grandell 1892-1960 skrev Ålands ”nationalsång”. Den uppfördes 1922. Ibland sjungs inte sista versen. Vid självstyrelsedagen 9 juni sjungs sången. Även vid midsommar är den populär på Åland och man får förmoda att den sjungs vid andra tillfällen.

Ålänningens sång

Landet med tusende öar och skär,
danat ur havsvågors sköte,
Åland, vårt Åland, vår hembygd det är,
dig går vår längtan till möte!
Forngravars kummel i hängbjörkars skygd
tälja din tusenårssaga.
Aldrig förgäta vi fädernas bygd,
vart vi i fjärrled än draga.

Skönt är vårt Åland, när fjärdar och sund
blåna i vårljusa dagar,
ljuvt är att vandra i skog och i lund,
i strändernas blommande hagar.
Midsommarstången mot aftonröd sky
reses av villiga händer,
ytterst i utskärens fiskareby
ungdomen vårdkasar tänder.

Skönt är vårt Åland, när vågsvallet yr
högt mot de mäktiga stupen,
när under stjärnhimlen kyrkfolket styr
över de islagda djupen.
Ryter än stormen, i stugornas ro
spinnrocken sjunger sin visa;
minnet av barndomens hägnande bo
sönerna lyckligast prisa.

Aldrig har åländska kvinnor och män
svikit sin stam och dess ära;
ofärd oss hotat, men segervisst än
frihetens arvsrätt vi bära.
Högt skall det klinga, vårt svenska språk,
tala med manande stämma,
lysa vår väg som en flammande båk,
visa var vi äro hemma.

Ålands vapen

Союз Славянских Общин Славянской Родной Веры, The Union of Slavic Native Belief Communities har hört av sig till oss och frågat om samarbete. Det vill vi förstås ha. Redan har en artikel på engelska om slavisk hedendom publicerats och Ideella Kulturföreningen har blivit inbjudna till att fira midsommar i Moskva.

Hedningarna runt Östersjön närmar sig varandra.

Hell Tor! Hell Perun!

Slawa!

http://www.rodnovery.ru

Svenska dikter del IX Vid låga ryttartorpet Wilhelm von Braun skrev denna dikt som blev populärt skillingtryck. Den handlar om Olof Silferlood som började som trosspojk men som kom upp sig och blev ryttmästare och slutligen överste vid Västgöta ryttare. Den handlar om dennes hemkomst efter att varit ute i krig. Olof Silferlood levde omkring 1580, 1584 har nämnts som troligt årtal, död april 1676. Wilhelm von Braun är väl inte någon välkänd person idag men han har ett littratursällskap till sitt minne. Han var född i Västergötland 1813 och avled 1860 i Uddevalla. Han var känd för att ha stor humor och dikterna var ibland grovkorniga. Lite samhällskritik mot överheten finns väl också med i von Brauns verk. Första samlingen som just bara hette ”Dikter” kom 1837. Några år tidigare hade verk av honom publicerats i tidningar.

 I låga ryttartorpet.

I låga ryttartorpet vid höga Hunneberg
där satt en ensam kvinna. Som snö var kindens färg,
och tåren föll på linet på vilket tungt hon spann
när långsamt uti spisen den råa veden brann.

Med förklädsnibben trasig hon emot ögat tog.
Visst är det tio år sen min Ola från mig drog
uti den polska fejden, men ej ett enda ord
jag hört av honom sedan, visst ligger han i jord.

Visst är han från mig tagen med kulor eller järn
och borta är min glädje, min stolthet och mitt värn,
och gossen som vi hade när han for hemifrå´,
den haver Herren tagit, ack jag väl gråta må.

Att sitta övergiven år ut och in som jag
det är att långsamt krossas av ödets hårda slag.
Jag redan är förgråten och bruten är min kraft
och liten är den glädje som jag av livet haft.

Ett år vi levat samman, blott ett när kriget kom
och uti evig ängslan min glädje byttes om.
Var natt i mina drömmar han blodig för mig stod,
och sedan dog den lille, rå svek mig allt mitt mod.

Dock höll mig hoppet uppe i flera vintrar än.
Jag trodde att jag skulle få återse min vän.
Det talades om segrar som unge kungen vann,
att freden skulle komma, så tänkte jag ibland.

Men freden kom dock aldrig, ej hälsning eller bud.
Kanhända att han lever och har mig glömt. O Gud!
Den tanken var mig bitter och outhärdelig,
om bergen ville rasa och falla över mig.

Så kvad den arma Elin en bister vinterkväll
och såg sig om bedrövad uti sitt lugna tjäll.
Då hördes steg därute. Hon knappt sig resa hann
förrän i stugan träder en ståtlig riddersman.

Godafton, så han sade, godafton och Guds fred!
Jag kommit har i skogen ifrån den rätta led,
och tröttnat har min gångare. I lånar mig väl hus
och låter mig få sova hos er till dagens ljus.

Förvånad hörde Elin den granne herrens ord.
Jag är en fattig kvinna och ensam på vår jord.
Har ingenting att bjuda en så förnämer gäst.
Behöves inte heller, blott foder åt min häst.

Jag foder har tillräckligt sen vargen rev min ko.
En sådan ståtlig herre man ej om ont kan tro.
Jag vågar därför bjuda ers nåd att sitta ner
men jag går ut en vändning och efter hästen ser.

Bliv kvar min goda kvinna, det har jag redan gjort,
ty utan lov en krigsman tar för sig på var ort.
Ni kommer då från kriget, bröt Elin häftigt ut.
Det gör jag raka vägen, nu är det äntligt slut.

Om annat låt oss tala, jag är på kriget mätt,
här har ni ganska trevligt, här är så fint och nätt.
Och själv i bästa åren, det synes att ni är,
hur kommer det sig då att ni ensam sitter här?

Det är väl Herrens vilja, hans lag men icke min,
ty hårt jag blivit prövad och sorgset är mitt sinn.
Min man gått ut i kriget och säkert är han död.
Jag har ej hört det minsta av honom i min nöd.

Man bör ej tro det värsta, var riddersmannens svar,
och har han även fallit så finns det männer kvar.
En kvinna som en krigsman bör taga sig för sed
att för det första gifta sig och göra klart besked.

För Guds skull, käre herre, ack tala inte så.
Min Ola vill jag trogen igenom livet gå.
Men om sin egen trohet mot eder Ola bröt?
Då vill jag dö min herre, och rösten Elin tröt.

Gråt ej, sa riddersmannen med en förändrad ton
vad tjänster han förrättat vid Liljehöks skvadron.
Som ryttare benämndes han ävenledes Lod,
den karlen vill jag minnas, det var en man med mod.

På mina knän jag beder, välsignade ers nåd,
vet ni om honom mera. Ack ja, ett tappert dåd,
som uti Sveriges hävder kanhända får ett rum.
Han räddade sin konung i träffningen vid Stumm.

Förvissad jag mig känner och vet att det är så.
En blixt därvid sågs lysa ur Elins ögon blå.
Ja, har han räddat kungen då behöves mig ej gråt,
han har mig varit trogen, min Ola mig förlåt.

Det gör han av allt hjärta, skrek riddersmannen båld
och slöt den arma kvinnan intill sitt bröst av stål.
Du är en ärlig kvinna och åt mig allt för god
fast av din Ola blivit ryttmästar Silverlod.

Russian neo-paganism (to be correct in speaking of paganism in modern Russia) appeared yet in USSR towards first shifts of Perestroika in 1980’s. Those were first small groups of people in Moscow, Kaluga, Kursk, St. Petersburg and etc. where they tried to rebuild mentality and adequate idea of paganism for modern time where so many things prevented to accept any ancient kind of view. That was almost impossible all along of perceptible lack of different sources about this topic even in the official history science, libraries and books, as a consequence to Soviet politics of keeping such information in secret. There were several reasons to that for Soviet party politics right after some cases of growing opposition to current government in Baltic republics. One of the Lithuanian pagan community founders whose name was Jonas Trinkūnas suffered real seriously with persecutions for his straight pagan concepts and ideas to create a real pagan community in Soviet Lithuania, he was summoned for questioning in KGB many times so he was forced to quit all the works and his own scientific thesis about paganism of ancient Baltic tribes. That was a precedent to quit almost any investigations in such subjects in different USSR republics.

Anyhow new policy of Perestroika allowed us at least to begin this practice of investigation and promotion among civil environment, not in local closed places like private apartments nor underground clubs. One of those pioneers was the founder of our organization, he is name is Vadim Kazakov. Once in the end of 80’s he with a couple of others pagans declared to create a “Russian Party” which was aimed at a fairly nationalistic ideas to rebuilt identity of Russians, one was lost during the USSR period of course.

Our organization completely was founded in 1997 as the Union of many communities in various cities of Russian Federation. That was a year of our common declaration signing where we had announced and confirmed our main tasks and goals to follow. One of them is a constant work to make the paganism of Slavs an official religion along with others in Russia like Christianity is. Then it’s a systematic work on the different sources study goes after, we had reached a splendid success in this working. As one of the biggest heathen organizations we have to come after the official sources and classic way to discover any historical materials. That’s why we don’t recognize any other kind of pagan organizations which practice quite pseudo-scientific way to rebuild Slavonic paganism using different frank esoteric or Hindu approaches; those can’t be marked as an impartial way to study historical issues, just because lots of those groups live in their own world, each does in its own.

Quite large list of different sources and books serve now as a result of our work for almost 20 years. It’s scientific articles, different historical books, ancient epics and tales and so on. The restoration of Slavic paganism was consisted of gleanings and turned onto fundamental ethnographic and historical works.

For now we can present the concept of ancient Slavs belief as possible it used to be in 7-9 centuries. Despite the efforts of the Russian Church to destroy all evidence and sources about paganism we collected all the survived in centuries-old inquisitions data, so we can announce main points of these concepts. First, most of the resources ironically were carefully saved and transformed among Christians who still believe in different saints of Russian Orthodox Church, which were transformed from some pagan Gods of Slavs. For example it’s St. Blaise whose name was Veles in ancient times. The God of wealth and animals, knowing the sacral knowledge and ways to the World of Dead suddenly turned onto St. Blaise who helped animals and whom people prayed to in their desires to make the harvest big and guard the livestock from plagues. In second, lots of pagan sources were saved in different Slavic national tales and legends. In third, diligent and constant requests to state archives produced some profits, and we could find some real scientific investigations in Slavic paganism, like the fundamental works of  Soviet academician Boris Rybakov and his book “The Paganism of Ancient Slavs”, where he, conducted extensive ethnographic and historical research, had presented the full image of what the ancient mode of life looked like. Such works are in priority for us of course.

Slavic outview was pretty different from each Slavic tribe to other though. Some of tribes accepted Veles, the God of wealth and mystery, who had to be the main god, others thought it’s Dazhbog who had to be such. We can’t say were such contradictions like reasons to start any wars among ancient tribes but that was a fact, large areas where the Slavic habitat was widespread just possessed to different approaches, cause even the geographical locations of each individual tribes forced to create their own subculture and perception of nature. One from northern areas was often in need for warm weather and sunshine so they prayed to the Gods of harvest and Sun. Another one from the southern borders suffered with constant raids of nomadic tribes, so they preferred to pray to the Gods of the power, death and rage like Perun, the God of rage, thunder and wars. Here we can find out how different particular qualities were within Slavic world. Large areas managed wide and large approaches. Nevertheless we can be sure that some of Slavic tribes came to the conclusion that the Union of several tribes is one of the best solutions to struggle nomadic tribes from the East. For instance Vyatichi tribes created a powerful confederacy of tribes; the territory of this state was bigger than modern France. Unfortunately this state existed not so long as everyone expected those times because the growing power of the Novgorod and Kiev forced Vyatichi tribes to join new form of the state, which one called ‘Rus’. That was already the background for Russian state to begin with.

As the fourth point of the Slavic concept we might accept its obvious similarities with the European paganism from Celtic to German tribes. This fact was explained with obvious common Indo-European origins of both European parts – Slavic and Germanic. Genetic investigations confirm this relationship in its turn. Unfortunately, we cannot say with certainty about the exact origins of certain nations but we took a guess that it’s fairy possible to use the heritage of the Scandinavian and Germanic sagas in our works. However, in the world there is not one single ‘sacred’ book of the Slavs like Elder Edda in Scandinavia. The popular Velesova Kniga (Book of Veles) seems to be a very good fake made in the beginning of the 20^th century by emigrant writer from Russia (Mirolyubov Y.P.). Whatever the disheartening situation is, we still have the widest range of sources, which includes our own ethnographic research in different regions in Russia where we had collected and saved the dying heritage of Russian paganism, which had been living among ancient traditions.

Varg

Svearnas uråldrige kultgud är Frej. Så vem av våra förfäders gud är inte mer lämpad att hedra på Sveriges nationaldag än Njords son?

Att sända svearnas gud en tanke på nationaldagen borde för en asatroende boende i Sverige vara en självklarhet.

Ideella Kulturföreningen sänder en tanke till Frej och hoppas att han hjälper oss i kampen mot alla Sveriges fiender. Vare sig de kommer från jättarnas värld eller annat håll.

Hell Frej! Hell svearnas gud!

Som hedningar ser vi inte ett kors, utan Frejs svärd i fanan.

Hell Frej! Skydda ditt land mot dess yttre och inre fiender!

Svenska dikter del Du gamla du fria

Richard Dybeck skrev sången du gamla du friska 1844. Den blev sedan under namnet du gamla du fria Sveriges nationalsång. Tidigare kan man säga att såväl Bellmans Gustafs skål som Strandbergs kungssång Ur svenska hjärtans djup fyllt en liknande funktion. Men hyllningsången till Norden blev svenskarnas folksång. 1811 i Odensvi (märkligt sammanträffande, eller hur?) föddes Dybeck och 1877 avled han. Som många andra skalder i vårt land studerade han i Uppsala, arbetade ett tid som jurist men sedan tog intresset för historia och etnologi över. Inspiration till sången fick han från en medeltida ballad.

Du gamla du fria

I

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord

Du tysta, Du glädjerika sköna!

Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,

Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna,

din sol din himmel dina ängder gröna.

II

Du tronar på minnen från fornstora da’r,

då ärat Ditt namn flög över jorden.

Jag vet att Du är och Du blir vad Du var.

  Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden,

Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden!

Danmarks nationalsång, Der er et yndigt land

Danmarks grundlovsdag firas till minne av Danmarks första grundlag som skrevs på den 5 juni 1849.

Som så många andra länder har Danmark förstås en nationalsång. Den heter Der er et yndigt land och skrev av Adam Oehlenschläger. Redan 1819 skrev han texten men det dröjde förstås innan den blev nationalsång. Olika upplagor har genom åren kommit och man sjunger oftast inte alla verserna. Musiken komponerades av Hans Ernst Krøyer.

Danmark har också en nationalsång till och det är Kong Christian stod ved højen mast. Den anses vara lite mer av kungssång och der er et yndigt land är den som spelas vid idrottsevenemang.

För oss hedningar är det ju förstås lite smickrande att Freja omnämns. Det gör den danska nationalsången till den mest hedniska nationalsången i världen!

Der er et yndigt land

Der er et yndigt land,
det står med brede bøge
nær salten østerstrand
nær salten østerstrand.
Det bugter sig i bakke, dal,
det hedder gamle Danmark,
og det er Frejas sal,
og det er Frejas sal.

Der sad i fordums tid
de harniskklædte kæmper,
udhvilede fra strid
udhvilede fra strid.
Så drog de frem til fjenders mén,
nu hvile deres bene
bag højens bautasten,
bag højens bautasten.

Det land endnu er skønt,
thi blå sig søen bælter,
og løvet står så grønt
og løvet står så grønt.
Og ædle kvinder, skønne mø’r
og mænd og raske svende
bebo de danskes øer,
bebo de danskes øer.

Hil drot og fædreland!
Hil hver en danneborger,
som virker, hvad han kan
som virker, hvad han kan!
Vort gamle Danmark skal bestå,
så længe bøgen spejler
sin top i bølgen blå,
sin top i bølgen blå.
Vort gamle Danmark skal bestå,
så længe bøgen spejler
sin top i bølgen blå,
sin top i bølgen blå.

Danmarks riksvapen. Liksom Sverige har Danmark ett stort vapen som visas här samt ett mindre. Hedniska vildmän vaktar. Såväl nationalsång som nationalvapen har hedniskt innehåll!

Må Freja bevara Danmark intill ragnarök!

Den långskäggige asen, diktens mästersmed, de fallnas mottagare, Iduns make och Odens son Brage har många konstnärer genom åren försökt avbilda. Här kommer några bilder som ska föreställa Brage. Hell Brage!

Länkar till hedniska sidor och bloggar.

Här följer några länkar till vad vi kan kalla hedniska sidor. Om man finner dem intressanta eller ej får läsaren själva avgöra. Några adresser är till inregistrerade och erkända samfund, andra är privatpersoners egna initiativ.

Naturtro.se

En webbtidskrift för häxor och andra hedningar.

www.naturtro.se

Hedniska tankar, en hednisk ser på världen.

Privat blogg med mycket mellan Midgård och Valhall.

www.hedniskatankar.wordpress.com

Norrshaman

En sajt om shamanism, runmagi, urfilosofi och om att tänka och vandra i skönhet.

www.norrshaman.net

Frejas blotlag

Ägnar sig mycket åt tro på gudinnor.

www.blotlagvesternorrland.blogspot.com

Asatemplet

Privat blogg. Mycket lättillgänglig för den som vill läsa om den nordiska mytologin.

http://www.asatemplet.wordpress.com

Thulean Perspective, For Blood & Soil

Norske författaren och musikern Varg Vikernes sida. Engelspråkig.

www.thuleanperspective.com

Ásatrúarfélagið

Världens mest framgångrika samfund för asatro, Bygger nu en helgedom på Island.

www.asatru.is

Comunidad Odinista de España-Asatru

Asatrosamfund bildat 1981 i Spanien. Har vigselrätt sedan några år.

www.asatru.es

 Ύπατο Συμβούλιο των Ελλήνων Εθνικών, Ýpato Symvoúlio to̱n Ellí̱no̱n Ethnikó̱n

Greece Supreme Council of Ethnikoi Hellenes

Grekisk nyhedendom. Den antika gudavärldens makter är de som tillbes. Bildades 1997 och har kanske uppemot 2000 medlemmar.

http://www.ysee.gr

Союз Славянских Общин Славянской Родной Веры

The Union of Slavic Native Belief Communities

Rysk förening för rodnovery , slavisk nyhedendom. Bildades 1997.

www.rodnovery.ru