Svenska dikter del Du gamla du fria

Richard Dybeck skrev sången du gamla du friska 1844. Den blev sedan under namnet du gamla du fria Sveriges nationalsång. Tidigare kan man säga att såväl Bellmans Gustafs skål som Strandbergs kungssång Ur svenska hjärtans djup fyllt en liknande funktion. Men hyllningsången till Norden blev svenskarnas folksång. 1811 i Odensvi (märkligt sammanträffande, eller hur?) föddes Dybeck och 1877 avled han. Som många andra skalder i vårt land studerade han i Uppsala, arbetade ett tid som jurist men sedan tog intresset för historia och etnologi över. Inspiration till sången fick han från en medeltida ballad.

Du gamla du fria

I

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord

Du tysta, Du glädjerika sköna!

Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,

Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna,

din sol din himmel dina ängder gröna.

II

Du tronar på minnen från fornstora da’r,

då ärat Ditt namn flög över jorden.

Jag vet att Du är och Du blir vad Du var.

  Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden,

Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden!