Freja på Ströbohög

Herr Ordföranden mötte upp vid Ströbohög i Köping idag, där blommor lades inför Freja. Därefter tog vi en promenad med samtal och frisk luft till fornborgen Skoftesta Skans (från folkvandringstid) och tillbaka.

GLAD MIDSOMMAR! ÄRING OCH FRED!

/S

Slaget vid Waterloo

Slaget vid Waterloo

18 juni 1815 utkämpades ett av världshistoriens mest kända slag, slaget vid Waterloo. I detta slag med nästan 200 000 man inblandade förlorade Napoleon, Frankrikes kejsare det kan också sägas vara avslutningen på det långa krig som utlämpades mellan 1792-1815.

Napoleon hade efter en tids förvisning till Elba återtagit makten i Frankrike, kastat ut kungen Ludvig XVIII och var återbered på att starta ett nytt stormaktskrig. De allierade som hade besegrat Napoleon året innan motsatte sig detta. En ny armé sattes upp och kriget var ett faktum.

Fransmännen besegrade i några mindre slag såväl britter som preussare. Slaget vid Quatre Bras 16 juni vanns av marskalk Ney. Där stoppades britterna och deras allierade. Samma dag stod slaget vid slaget vid Ligny där kejsaren besegrade en preussiskt här under ledning av Gebhard von Blücher. Segern över Preussen var Napoleon sista seger. Inget av slagen var något avgörande. Kort tid därefter mötte fransmännen sina fiender britterna och deras allierade vid Waterloo. Söder om den lilla staden ställde de allierade upp sina styrkor. Napoleon försökte hindra att de två arméerna, britter med allierade och preussare att förenades. Om det skedde hade Napoleon fått en övermäktig fiende emot sig.

Slaget vid Waterloo har ofta skildrats som en kraftmätning mellan fransmän och britter och i viss mån preussare. Det är felaktigt! De allierade eller som de även kallades sjunde koalitionen bestod av trupper från Hannover ett tyskt rike som Storbritannien var i personalunion med, båda länderna lydde under Georg III, brittisk kung men även kung av Hannover, Förenade Nederländerna, Nassau och Braunschweig. Högste ledare var Arthur Wellesley hertig av Wellington. Nederländernas trupper leddes av kronprinsen senare kung Vilhelm II som sårades i slaget.

På morgonen den 18 juni började slaget, delade meningar finns när slaget egentligen började, en del källor att det startade tidigt på morgonen andra närmare klockan 12. Striden inleddes av franskt artilleri som med 80 kanoner besköt de allierade. En del kanonkulor gjorde liten eller ingen skada, detta beroende på att det regnat dagarna innan. Den mjuka marken dämpade ofta nedslagen av kanonkulorna. De allierade drog sig bakåt och sökte skydd vid en ås. Då artilleriet inte kunde göra någon större skada tog de franska trupperna och ryckte framåt. De allierade blev hårt pressade, kavalleri sattes in men Napoleon svarade med att låta sitt kavalleri möte fienden. Det är här den berömda striden då skottska kavalleriet ”Scots Grey” stormar fram. Dessa skottar led dock ett stort nederlag och dess befälhavare dödades i strid mot franska lansiärer.

Franska ryttare förföljde nu men de möttes av brittiskt infanteri som ordnat sig i fyrkantformade slagordningar. Med bajonetterna på kunde dessa fyrkanter, karréerna bestående av runt 500 man vardera effektivt hindra anfallande kavalleri. Fransmännen gjorde upprepade anfall men kunde inte bryta igenom. Ridande artilleri kunde på sina håll rycka fram och med sina kanoner göra skada på de brittiska fyrkanterna. Kavalleriet leddes av marskalk Ney, kallad de tappraste av de tappra, men trots både hans såväl som de franska ryttarnas tapperhet, man anföll hela 12 gånger misslyckades man.

Nu kom den händelse som förändrade såväl slaget som världshistorien, preussarna anlände. De kom österifrån och anföll fransmännen i flanken. Napoleon insåg att han måste besegra Wellingtons trupper innan de två härarna möttes och lät kalla fram sina bästa soldater, det kejserliga gardet, bestående av beprövade veteraner. Men det var förgäves, de 3000 man starka gardet kunde inte påverka utgången. När sedan Blüchers trupper anföll gardet i flanken började fransmännen retirera för att sedan fly. Det var första gången som gardet under kriget som kejsarens bästa soldater flydde från ett slagfält! Delar av gardet täckte de flyende och när endast de återstod skickades en parlamentär fram med uppmaning att de skulle ge sig. Befälhavaren Pierre Cambronne ska då ha sagt ” La Garde meurt mais ne se rend pas”. Gardet dör men ger sig inte. Så skedde, gardet stred till alla var döda eller sårade. Cambronne sårades svårt men överlevde och blev fånge.

Förlusterna blev stora i döda sårade och fångar förlorade fransmännen omkring 42 000 man. De allierades slutsiffra blir runt 24 000. Man får också komma ihåg att tidens läkare inte kunde göra mycket för de svårt sårade. Många avled efter slaget andra blev invalider. En av de sårade var den brittiske generalen Henry Paget, 1:e markis av Anglesey som förlorade ett ben. Det slogs av en fransk kanonkula. Efterslaget lät den sårade begrava benet som om de vore en riktig begravning! Graven finns kvar än idag.

Napoleon drog sig tillbaka till Paris. Kort efter slaget när han insåg att kriget var förlorat abdikerade han för andra gången. I ett försök att rädda kronan avgick han till förmån till sin son som blev Napoleon II. De allierade godkände inte detta och Ludvig XVIII blev åter kung. Den tappraste av de tappra, marskalk Ney dömdes till döden. Han fick sin sista vilja igenom, att leda avrättningen! Han kommenderade de soldater som sköt honom att sikta och ge eld!

Wellington blev sedan premiärminister och fått äran att få såväl stövlar som en maträtt biff Wellington uppkallad efter sig. Napoleon tynade som alla vet bort på Saint Helena sex år efter slaget som avgjorde det långa kriget.

Gebhard Blucher Waterloo

Blücher, Preussens befälhavare i slaget. Han och hans truppers ankomst förändrade världshistorien.

Uniformer Nassau Waterloo

Soldater från Nassau.

Wellington Waterloo

Hertigen av Wellington. Soldaterna har bildat en karré, en fyrkantig slagformation.

Nederländerna Waterloo

Soldater från Nederländerna.

Kronprinsen av Nederländerna

Nederländernas kronprins.

Ney-a-waterloo

Den tappraste av de tappra, marskalk Ney leder sitt kavalleri mot Wellingtons fyrkanter.

Fransmänn Waterloo

Kejsarens garde.

Islands nationalsång

Islands nationalsång

Island utropades som självständig stat 1944 den 17 juni. Personalunionen med Danmark ansåg vara avbruten då Danmark för tillfället var ockuperat av Tyskland. Nationalsången kallad lovsång eller som den heter på isländska Lofsöngur skrevs av Matthías Jochumsson 1835-1920. Musiken av Sveinbjörn Sveinbjörnsson 1847-1927.

Lofsöngur

I

Ó, guð vors lands! Ó, lands vors guð!

Vér lofum þitt heilaga, heilaga nafn!

Úr sólkerfum himnanna hnýta þér krans

þínir herskarar, tímanna safn.

Fyrir þér er einn dagur sem þúsund ár

og þúsund ár dagur, ei meir:

eitt eilífðar smáblóm með titrandi tár,

sem tilbiður guð sinn og deyr.

Íslands þúsund ár,

Íslands þúsund ár,

eitt eilífðar smáblóm með titrandi tár,

sem tilbiður guð sinn og deyr.

II

Ó, guð, ó, guð! Vér föllum fram

og fórnum þér brennandi, brennandi sál,

guð faðir, vor drottinn frá kyni til kyns,

og vér kvökum vort helgasta mál.

Vér kvökum og þökkum í þúsund ár,

því þú ert vort einasta skjól.

Vér kvökum og þökkum með titrandi tár,

því þú tilbjóst vort forlagahjól.

Íslands þúsund ár

Íslands þúsund ár

voru morgunsins húmköldu, hrynjandi tár,

sem hitna við skínandi sól.

III

Ó, guð vors lands! Ó, lands vors guð!

Vér lifum sem blaktandi, blaktandi strá

Vér deyjum, ef þú ert ei ljós það og líf,

sem að lyftir oss duftinu frá.

Ó, vert þú hvern morgun vort ljúfasta líf,

vor leiðtogi í daganna þraut

og á kvöldin vor himneska hvíld og vor hlíf

og vor hertogi á þjóðlífsins braut.

Íslands þúsund ár

Íslands þúsund ár

verði gróandi þjóðlíf með þverrandi tár,

sem þroskast á guðsríkis braut.

Islandia

Mångkultur är ett demokratiprojekt

Mångkultur är ett demokratiprojekt. Demokratins våta dröm är ett globalt samhälle där alla är med och ingen är utanför. För att skapa ett sådant samhälle måste man då ta bort det som skiljer människorna åt. Därför är demokraterna antirasister, de vill inte att det ska finnas skillnader och för att uppnå detta så förespråkar man rasblandning. Man vill även fasa bort alla religiösa och kulturella skillnader, ja man vill inte ens att det ska finnas kön.

Men för att uppnå demokratins Utopia måste som sagt raser blandas och hur ska man göra det? Jo invandring och åter invandring. Ett sätt att få mottagarländer mottagliga är att säga att man tar in flyktingar för det handlar ju om att hjälpa folk i nöd. Då lyckas man undvika frågor om varför och vad det kostar att ta emot flyktingar. Det är ju humanism vi talar om och då får ingen kostnad vara för stor. Alla som inte är för rasblandning ställs automatiskt på de ondas sida.

Att flytta runt olika folkgrupper är inget nytt. I Sovjetunionen hamnade exempelvis krimtatarerna i Sibirien och de baltiska staterna fick en ökad invandring av ryssar. Alexander den store försökte på sin tid tvinga fram mångkultur genom att beordra grekiska soldater att gifta sig med persiska kvinnor.

Så mångkultur är ett demokratiprojekt. Men varför tar då inte demokraterna och säger det rent ut? Jo för de som är missnöjda med invandringen går till Sverigedemokraterna som erkänner demokratin, skulle de missnöjda få svart på vitt vad invandringen syftar till skulle fler söka sig till nationalsocialismen, den enda ideologi som aldrig erkänt demokratin som överideologi!

Hur kommer det då sig att så många är anhängare av mångkulturen och propagerar för mer invandring, mer mångkultur och mer pengar till flyktingmottagning? Svaret får nog vara att man innerstinne erkänner att det i dagsläget inte är bra med mångkulturella projekt, men att det ska bli bra i en framtid, som dessvärre skjuts allt längre och längre bort. Ända sedan kristendomens tillkomst och seger i Romarriket för cirka 1700 år sedan har vi fått lära oss tron på det universella samhället. Om alla tror på kristendomen då skulle alla problem lösas. Islam som delvis är påverkad av kristendomen kom in på samma tankar. Kristna och muslimer må vara oense om mycket, men de är ense om att ett universellt samhälle är av godo. På 1700-talet började kritiken av kristendomen komma i västra delen av Europa. Utvecklingen hade gått så långt fram att bibeln inte längre kunde ge svar på alla frågor. Religionen började sakta men säkert ifrågasättas. Men mentala strukturer i samhället förändras inte lika fort som utvecklingen i övrigt. Idén om att mänskligheten skulle må bra av att alla delade samma tro och samma värderingar levde kvar.

Kristendomen föll 1789, ett ödesår i världshistorien. Men drömmen om det globala samhället levde kvar. Demokratin som ersatte tron på Gud och Jesus förkunnade att alla människor föddes med lika rättigheter och att världen skulle bli en bättre plats att leva på om alla blev demokrater. Man talade om den universella republiken, något som delvis genomförts då Förenta nationerna bildades och som i viss mån är en världsregering.  Under det kalla kriget stod motsättningarna mellan öst och väst om det skulle vara en kapitalistisk demokrati eller en kommunistisk demokrati som skulle avgöra världens framtid. Kommunismen är en avknoppning av demokratin, och har sin uppkomst år 1789 den med. Nu blev det västdemokratin som segrade. Men knappt hade segern firats förrän demokraterna till sin förskräckelse såg att nationalismen var på återtåg. Hotet kom inte från någon ”trätobroder” utan från en helt annan fiende. Nationalismen kan aldrig vara universell. De ligger i dess natur att den avvisar tankarna och drömmarna om ett globalt samhälle. Vad göra då frågade demokraterna? Jo nationalismen skulle bekämpas men inte genom bomber och arresteringar utan genom det gamla berövade receptet med att flytta runt folk. Blanda folk, dels så de mister sin ursprungliga identitet men också för att de ska skapa en ny.  Den nya identiteten ska sedan inte känna någon lojalitet till någon specifikt folk, eller land. Där sedan religion och kultur har skapat folks normer och värderingar ska dessa ersättas med tron på demokratin som något som bäst kan liknas med en ny religion likande kristendomens och islams. Idag finns det redan borgerliga konfirmationer där ungdomar får lära sig att demokrati är något mer än att välja makthavare i val.

De som strävar efter mångkulturen är att likna med fundamentalistiska kristna och muslimer. Man drar sig inte för att döda människor, förstöra kulturskatter eller ljuga. Men man rättfärdigar sig själva med att precis som jesuiterna gjorde i äldre tider, ändamålen helgar medlen. För det är ju till mänsklighetens fromma man gör detta. Så länge det finns olika raser, folk, nationer, kulturer och religioner kommer det alltid att finnas risk för krig och konflikter resonerar demokraten alltså avskaffar vi alla raser, folk, nationer, kulturer och religioner. Inte genom att döda folk utan genom att blanda dem. Inga svarta, inga vita, inga gula människor utan bara människor säger demokraten. Och i demokratins heliga skrift, deklarationen om de mänskliga rättigheterna står det ju klart och tydligt att alla människor har lika mycket värde. Alltså kan man blanda med gott samvete för det är ju ingen som kan förlora på det. Skulle det mot alla demokratisk logik finnas skillnader mellan olika folk så spelar det ingen roll, dels för att människan är för mer än alla andra livsformer, så pass förmer att människan inte behöver följa naturens lagar. Dels för att man anser att det är ett billigt pris att betala för att mänskligheten ska leva i ett utopiskt demokratisk drömsamhälle i all evighet.

Den som vill ifrågasätta mångkulturen har att göra med anhängare till en fundamentalistisk frälsnings tro likande den som kristna och muslimska troende allt för ofta uppvisar. Om de kristna tror att någon kan gå på vatten, muslimerna att profeten for till himlen ja hur svårt är det då inte att övertyga en demokrat? Det är demokraterna som har resurserna och styr världen, i alla fall den värld vi kallar väst.

Demokraterna har även varit sluga och infört tron på en motpol, ungefär som de kristna har gjort, tron på nazismen. Nazismen är enligt demokratins lära en form av ondska, denna ondska består i motviljan att erkänna demokratins värdegrund samt vägran att tro att ett globalt samhälle baserat på universella värderingar. Men också hat, nazisterna hatar för hatandets egenskull och de vill bara döda alla som inte är som dem.

Nazisterna får också vara det varande exemplet, ja visst att har ju inte varit bra med mångkulturen, men om vi inte har mångkultur och demokrati finns det alltid risk att världen blir nazistisk. Den gamla taktiken att skrämma folk istället för att argumentera med ord om varför ens egna tankar är de rätta har demokratin utvecklats till konst och fulländning. Man behöver inte ens förklara varför man är för mångkultur för den som ifrågasätter är per automatik nazist!

Slutligen, mångkultur är ett demokratiprojekt, men vill vi vara kritiska så måste vi också våga säga detta rent ut. Många drar sig för att dra paralleller mellan demokrati och mångkultur. Man aktar sig för att kritisera demokratin. Man tvekar att klippa av den demokratiska navelsträngen. Man kritiserar symtomen men inte sjukdomen. Mångkulturen är armarna, demokratin är huvudet!

Tävling!

Tävling!

Som alla glada och förståndiga människor som läser vår blogg vet så har vi haft en serie med gudar och gudinnor inom asatron. Denna serie ”Bilder av…” är nu avslutad. Vi hittar inte längre nio bilder av enskilda gudamakter. I serien har det varit nio bilder och fem ”skaldenamn” för varje gudamakt.

Nu tänkte vi ha en tävling. Läsarna får själva välja ut vilken bild de tycker var bäst. Sedan måste de ha en motivering till varför de valde just den bilden. Vinnaren får en bok som ska publiceras och som handlar, föga förvånade om asatro. Bonus är om man kan hitta på ett passande skaldenamn till den gud eller gudinna man tycker borde vinna.

Bidragen kan publiceras på bloggen, eller skickas till ideellkulturkamp@hotmail.se

Tävlingen pågår fram till 31/12 2015.

Bilder av Mimer

Asarnas frände, brunnens väktare, vanernas fiende, Händers medfånge och Odens rådgivare Mimer har många konstnärer försökt avbilda. Här kommer några bilder som ska föreställa Mimer. Hell Mimer!

Mimer 1

Mimer 2

Mimer 3

Mimer 4

Mimer 5

Mimer 6

Mimer 7

Mimer 8a

Mimer 9

Svenska dikter del X Osvikligt

Svenska dikter del X Osvikligt

1909 föddes författaren till dikten Osvikligt i Jönköping, Småland. 1927 började Engdahl studera i Uppsala. Politik var något som den unge smålänningen tidigt intresserade sig för och åsikterna gick tidigt mot nationalismen. Per Engdahl var tidigt en beundrare av Italien och dess ledare Mussolini. Mer komplicerat var hans relation till Tyskland. Tidigt började Per Engdahl skriva, mest politiskt förstås men också många dikter. Dikten som här ska återges var med i diktsamlingen Gnistor av en eld som utkom 1993, året före Per Engdahls död.

Osvikligt 

Har Du en fiende, trumpen och trist,
en som Du vill sätta på kneken,
sprid blott ett rykte att han är fascist,
sen är han ute ur leken.

Och om rivalen är fin i sitt sätt,
harmlös som Hasse och Frasse,
kan Du trots detta få bort honom lätt:
säg bara, den han är nasse.

Sant eller ej spelar alls ingen roll.
Ryktet kan göra en ängel till troll.
Använd blott uttrycket högerextrema.
Det gör effekt och är gångbart som tema.

Rudolf Kjellén, mannen som myntade begreppet folkhemmet och nationalsocialismen!

Rudolf Kjellén, mannen som myntade begreppet folkhemmet och nationalsocialismen!

Rudolf Kjellén föddes på Torsö en liten ö norr om Mariestad i Vadsbo härad, Västergötland.  Året var 1864. Fadern var kyrkoherden Anders Kjellén. Sonen Rudolf tog studentexamen i Skara och började studera vid Uppsala universitet 1880. Han blev medlem i Västgöta nation och även dess sånganförare och slutligen inspektor. Banden till Västergötland bröt aldrig Kjellén, trots att Göteborg och Uppsala blev platsen för hans liv och gärningar. Han var med och lät restaurera kyrkan på Torsö och var med i Skaraborgs läns hushållningssällskap.

År 1890 utgav Rudolf Kjellén en avhandling i statskunskap, promoverades året därpå till fil .dr. Samma år blev den unge Kjellén lärare i statskunskap. 1893 kom lärartiteln i geografi vid Göteborgs högskola. 1901 utnämndes Kjellén till professor i statskunskap och statistik. Kjellén blev 1916 skytteanska professuren i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet

Kjellén var även en flitig föredragshållare samt skrev många artiklar, de flesta publicerade i den konservativa pressen.  Politiskt var det högen som lockade och 1905-1908 var Kjellén riksdagsman i andra kammaren och 1911-1917 i första kammaren. Någon utpräglad politiker var inte Kjellén och inte partibunden i egentlig mening. Han var vad man kallade på tidens språk unghöger och ville reformera de konservativa i landet. Vidare kan sägas att Kjellén var för stärkande av försvaret, var för allmän rösträtt för män men också skeptisk mot parlamentarismen. I unionskonflikten med Norge deltog Kjellén och hade en ”storsvensk” syn på unionen. Men Kjellén ansåg att det var bättre att Sverige bröt med Norge än att stå kvar i en reformerad union, Kjellén ansåg att en sådan union skulle endast bli en belastning. Då första världskriget utbröt hade Rudolf Kjellén liksom många andra svenskar sina sympatier på centralmakternas sida. Som så kallad aktivist, så benämndes de som ville att Sverige skulle delta i kriget på Tyskland och Österrike-Ungerns sida propagerade professor Kjellén ivrigt.  1914 var Kjellén med och sympatiserade med såväl bondetåget som borggårdstalet och menade på att parlamentarismen var död. Tre år senare hade den återkommit…

1922 dog Rudolf Kjellén efter en kort tids sjukdom. Han begravdes på Uppsala gamla kyrkogård.

Som tillhörande unghögen var Kjellén kritisk mot såväl socialdemokraternas samhällssyn, det var ingen större skillnad mellan vänstern i Sverige innan 1917. Men han ogillade också de mest konservativa, för att inte säga reaktionära krafterna inom högern. Förutom att vara för utökning av rösträtt var Kjellén för idén att staten skulle bekosta pensioner och sjukvård, han var med andra ord för det vi skulle kalla välfärdssamhälle. Ett ytterligare bevis därpå är att Rudolf Kjellén var den förste i Sverige som myntade begreppet folkhemmet. Socialdemokraten Per Albin Hansson tog sedan upp idén. Men väl värt att notera att det inte var SAP-ledare som var först med folkhemmet, det var prästen på Torsös son! Folkhemmet som begrepp lanserade Kjellén åren innan första världskriget, ungefär samtidigt nämnde han begreppet nationalsocialism. En del ha velat göra gällande att Kjellén var först med detta ord och därmed skulle den ideologi som förknippas med tyskt 1930-tal alltså vara en i grund och botten svensk uppfinning. Helt taget ur luften lär det väl inte vara, Kjelléns skrifter lästes ofta i Tyskland. Kjellén var också den som myntade begreppet geopolitik, kortfattat kan man säga att läran om geopolitik säger att olika länders och stater utformas beroende på sitt geografiska läge. Samt att detta påverka inte bara politiken utan ländernas sociala och kulturella förhållanden. Det är inom geopolitiken Rudolf Kjellén blivit känd i världen utanför vårt lands gränser.  Såväl britter, japaner med kanske framförallt tyskar har läst Kjelléns skrifter och funnit inspiration ur dem. De mest kända skrifterna inom dessa områden är ”Stormakterna” och ”Staten som livsform”. Först nämnda verk utkom i fler redigerade upplagor den andra som utgavs 1916 renodlar Kjellén sin syn på staten. Författaren menar där att stater liksom individer utvecklas och ja de rent av får sina egna särdrag, det faktum att stater ofta personifieras, Unckel Sam för USA och Marianne för Frankrike är ett bevis för denna tes.

Däremot var Kjellén inte någon större anhängare av rasläror. Han menade förvisso på att om alla svenskar lämnade landet och ryssar skulle flytta in att Sverige som nation då hade dött. Men också att USA som i sin första tid bestått av britter undan för undan med emigration från flera olika europeiska länder ändå kund bli en ny stat. Kjellén påpekade också under första världskriget att germaner slogs mot germaner, romaner mot romaner och slaver mot slaver. Staterna var ofta i sin begynnelse ofta byggda på blodsband men behövde inte vara det under hela sin ”livslängd”.

Rudolf Kjelléns läror var omstridda då han levde och i högre grad efter hans död. Han har inspirerat vetenskapsmän, forskare men också politiker. Han var inte tillräckligt mycket höger för att vara traditionell höger, inte tillräckligt mycket vänster för att räknas dit heller. Liberal var han absolut inte! Kjelléns syn på socialism innebar inte klasskamp och än mindre klasshat. Han ville inte att svenskarna skulle delas in i klasser som i grund och botten bara är indelning beroende på ekonomi utan han ville att de skulle finna en ny gemenskap och denna gemenskap var nationen!

Men nog förtjänar den man som myntade begreppet folkhemmet att minnas? Idag den 13 juni, Rudolf Kjelléns födelsedag sänder Ideella Kulturföreningen honom en tanke!

Rudolf Kjellén

Slaget vid Porrassalmi

Slaget vid Porrassalmi

1788 utbröt krig mellan Sverige och Russland. Sverige försökte få tillbaka områden som ryssrana tagit efter stora nordiska kriget 1721. Kriget blev inte den framgång som svenskarna hoppats på. Men i freden som slöts 1790 tvingades ryssarna sluta blada sig i svensk politik. Detta hade ryssarna sedan freden i Nystad 1721 haft rätt till i fredsfördraget.

Svenska trupper hade i början av juni 1789 besegrats vid Kyrö. Svenskarna var på flykt och ryssarna på frammarsch. Savolax infanteriregemente förstärkt med två kanoner fick order om att försöka förhindra fienden att framrycka innan en omorganisering skett på svenska sidan. Vid sjön Porrassalmi stannade svenskarna den 11 juni och byggde en provisorisk förskansning, träd fälldes och vallar kastades upp. Dragoner sändes ut att rekognosera. Dagen därpå anlände fler dragoner, alla dragoner var från Nylands regemente samt Björneborgs infanteriregemente. Runt 20 tiden på kvällen den 12 juni anföll ryssarna. Svenskarnas antal var runt 750 man, fienden mer än tio gånger så många. De svenska förposterna fick dra sig undan och striden hade inte hållit på ens en timme innan de var tvungna att fly. Vid befästningen pågick sedan eldstrider fram till kvällen den 13 juni. Man stred i princip ett dygn utan avbrott.

På svensk sida utmärkte sig Georg Henrik Jägerhorn af Spurila, denne herre var major vid Savolax regemente. Jägerhorn tog över då befälet för svenskarna Jakob Karl Gripenberg sårats av en kula som träffade honom i munnen. Jägerhorn lyckades få de svenska trupperna att fortsättas striden och tillslut drog sig ryssarna tillbaka. 53 svenskar stupade och minst dubbelt så många ryssar. Jägerhorn belönades rikligt efter striden. Ironiskt nog var landsförrädaren Göran Magnus Sprengtporten med på ryssarnas sida. Han hade varit Jägerhorns lärare en gång i iden. Sprengtporten ska ha sårats under slaget. Den senare så kände Georg Carl von Döbeln var en av deltagarna i slaget. Även han sårades. En kula träffade honom i pannan. Såret ville aldrig riktig läka och sedan dess bar han ett band runt huvudet.

18-19 juni stod åter ett slag på samma plats. Även denna gång segrade Gustav III soldater.

Sprengtporten

Förrädaren som fick stryk av sin elev.

Döbeln

Döbeln med det välkända pannbandet.

Jägerhorn

Ätten Jägerhorns vapen.

Vilka gudar skall du hava jämte mig?

Vilka gudar skall du hava jämte mig?

Alla kan inte tro på samma gudar. Det är inte bara att åka och besöka folk boende på Papa Nya Guinea och tillbe någon inhemsk gud där, ej heller att bara åka till Brasiliens regnskogar och var med i någon lokalkult utan någon som helst anknytning dit.

Men alla indoeuropéer har ett gemensamt ursprung, så här borde det faktiskt vara i sin ordning att man kan tillbe samma gudar. Indra, Perun eller Tor är olika namn för samma gud.  Men vi får inte glömma att de olika folken utvecklats olika. Men bland nyhedningarna i Europa borde vi se till det som förenar och inte det som åtskiljer. Låt rodnovery och hellenism vara brödrareligionerna medan hinduerna får bli våra kusiner.

Redan de gamla grekerna insåg ofta att andra folk hade gudar och gudinnor som påminde om deras egna. Romarna ansåg med rätta att deras religion i grund och botten var densamma som grekernas, fast de medgav att grekernas kultur var mer utvecklad en deras egen. Att se det som förenar istället för det som åtskiljer var nästan en föreställning för att det romerska riket skulle kunna bestå. Det fanns en uppsjö av religioner och kulter i imperiet. Det som splittrade Rom var en liten bigott ökenreligion som förkunnade att det bara fanns en osynlig gud.

Det finns bevarade offeraltare från norra delen av Romariket. Dessa altare är tillägnade krigsguden under hans olika namn, Mars och Thingsus. Sistnämnde är namnet på den gud vikingarna kallade Tyr. De sista århundradena blev den persiske guden Mitra populär bland soldaterna i Rom. Denne gud identifierade germanerna med sin gud Oden. Varför inte? Perser och germaner har ett gemensamt ursprung. Idag har hinduerna i Indien välkomnat byggandet av en helgedom tillägnad asarna på Island.

Så det går utmärkt att ha gudar från närbesläktade religioner med i din hedniska portfölj. Men tänk på att bara för att mycket förenar så kan allt inte blandas och allt kan inte blandas huller om buller.

Skade, Diana eller Artemis samma gudinna.

Eir, Salus eller Hygieia samma gudinna.

Freja, Venus eller Afrodite samma gudinna.

Tyr, Mars eller Ares samme gud.

Mars Thingsus Mars Thingsus 2

Mars och Thingsus, två namn för samme gud.

Hygeia

Eir 6

Hygieia eller Eir, måste man välja? Nej för det är samma gudinna!

Venus Freja Rackham

Venus eller Freja? Namnet är mest en fråga om vilken inriktning av hedendomen du har.