Svenska dikter del XII Ett enda samtal
Julius Mehler. Född i Tyskland är en präst som dömts för sexuella övergrepp. Brotten har begåtts på Gotland. Mehler återinsattes i sin tjänst av Sveriges ärkebiskop och domkapitlet. Mehler har flera outredda och oanmälda brott på sitt samvete. En av flickorna som utsattes för denne kristnes övergrepp skrev en dikt om händelsen. Hon var dock valt att vara anonym. Dikten publicerades i lokalpressen på Gotland våren 2015.
Ett enda samtal
I
Jag sökte efter trygghet och fann en kristen tro
En skyddad plats att gå till, när det streds i mitt bo
Och även om jag kände, att jag inte varit mor trofast
Så lita’ jag på någon, som än idag får mig må kasst
II
Min kropp stals i bitar, den kysstes till misär
Och inte var jag värd ett dyft trots att jag höll dig kär
Min hemlighet var skyddad bakom kyrkans lås och bom
Sen när jag väl berätta – så fick han ingen dom
III
”Vi tystar det för flickorna, så dem ej skyltas ut!”
Men vad säger det om kyrkan när övergreppen ej tar slut?
Och Jesus dyrkas varje dag, för att på korset spikats fast
Men det är inte lika vackert, när en tös i säng hålls fast
IV
Mobilen tystar mina skrik, med sms och en hel härva,
Om att kragen åter är hans, känns som att svälja hans salta sperma
Hans stånd har skjutit hårt i mig som ett skepps stolta mast
Men ni sopar under mattan med skammens feta kvast
V
Ty han fick psykolog, och val att ta sin krage av
Medan jag gick själv förhörsnatten, liten, dum och svag
”Hon var ju ändå byxmyndig” säger Sveriges lags kontrast
Då får jag väl skylla mig själv då, för det tycker Sven-Bernard Fast
VI
Men om jag tar ditt Fasta körkort, så får du känna hur det känns
Att ej kunna fly som du vill, när verkligheten bränns
Jag önskar att det aldrig hänt, jag önskar att det var Fast som känt
Fast vänd din andra kind till, och förlåt hans djärva synder – ty dem har väl aldrig hänt
VII
Och ni som skriver ut i forum, och sprider vad som hänt
Ni skriver vem som gjort vad, men jag vittnar er regent
Ty, har ni ingen aning, så håll då bara tyst
För det är inte nån av er, som för ung, av präst blitt kysst
VIII
Jag blev anklagad av vänner, om att ha ljugit i helighet
så jag sa inget i åratal, tills jag åts upp av min hemlighet
Jag har vänt varenda minne, och ältat utan rast
Jag har tagit ta på mig skulden trots att den skurit vasst
IX
Ty, den som ej bär skuld, ska av sten få första kast
Då vill jag kasta första och gå ur kyrkan i all hast
Fast Domkapitlet och Fast står beslutet fast
Att förlåta den som våldfört – lite krasst!