Svenska dikter del XII Ett enda samtal

Julius Mehler.  Född i Tyskland är en präst som dömts för sexuella övergrepp.  Brotten har begåtts på Gotland.  Mehler återinsattes i sin tjänst av Sveriges ärkebiskop och domkapitlet. Mehler har flera outredda och oanmälda brott på sitt samvete. En av flickorna som utsattes för denne kristnes övergrepp skrev en dikt om händelsen. Hon var dock valt att vara anonym. Dikten publicerades i lokalpressen på Gotland våren 2015.

Ett enda samtal

I

Jag sökte efter trygghet och fann en kristen tro

En skyddad plats att gå till, när det streds i mitt bo

Och även om jag kände, att jag inte varit mor trofast

Så lita’ jag på någon, som än idag får mig må kasst

II

Min kropp stals i bitar, den kysstes till misär

Och inte var jag värd ett dyft trots att jag höll dig kär

Min hemlighet var skyddad bakom kyrkans lås och bom

Sen när jag väl berätta – så fick han ingen dom

III

”Vi tystar det för flickorna, så dem ej skyltas ut!”

Men vad säger det om kyrkan när övergreppen ej tar slut?

Och Jesus dyrkas varje dag, för att på korset spikats fast

Men det är inte lika vackert, när en tös i säng hålls fast

IV

Mobilen tystar mina skrik, med sms och en hel härva,

Om att kragen åter är hans, känns som att svälja hans salta sperma

Hans stånd har skjutit hårt i mig som ett skepps stolta mast

Men ni sopar under mattan med skammens feta kvast

V

Ty han fick psykolog, och val att ta sin krage av

Medan jag gick själv förhörsnatten, liten, dum och svag

”Hon var ju ändå byxmyndig” säger Sveriges lags kontrast

Då får jag väl skylla mig själv då, för det tycker Sven-Bernard Fast

VI

Men om jag tar ditt Fasta körkort, så får du känna hur det känns

Att ej kunna fly som du vill, när verkligheten bränns

Jag önskar att det aldrig hänt, jag önskar att det var Fast som känt

Fast vänd din andra kind till, och förlåt hans djärva synder – ty dem har väl aldrig hänt

VII

Och ni som skriver ut i forum, och sprider vad som hänt

Ni skriver vem som gjort vad, men jag vittnar er regent

Ty, har ni ingen aning, så håll då bara tyst

För det är inte nån av er, som för ung, av präst blitt kysst

VIII

Jag blev anklagad av vänner, om att ha ljugit i helighet

så jag sa inget i åratal, tills jag åts upp av min hemlighet

Jag har vänt varenda minne, och ältat utan rast

Jag har tagit ta på mig skulden trots att den skurit vasst

IX

Ty, den som ej bär skuld, ska av sten få första kast

Då vill jag kasta första och gå ur kyrkan i all hast

Fast Domkapitlet och Fast står beslutet fast

Att förlåta den som våldfört – lite krasst!