Asatron går framåt på Island!

Logotyp

Det ryktas att asatroende på Island ska få ett hov, en religiös byggnad där de kan utöva sin tro. Sedan 1970 talet är asatro accepterad som religion och man har bland annat vigselrätt. Flera andra länder har sedan dess också fått samfund där asatro utövas. Vigselrätt finns i såväl Spanien som i Danmark. Inte i Sverige men det är väl väntat. Asatro är den näst största religionen på Island.

Ideella Kulturföreningen gläds över nyheten. Med lite tur byggs fler hov inte bara på Island utan även i övriga Norden eller varhelst det nu bor folk som tror på Oden, Tyr, Frigg och Eir.

http://www.asatru.is

Galgberget i Visby

Av alla Gotlands medeltida byggnader som står kvar i en och annan form intar Galgberget en unik plats. Galgen är den enda som finns kvar från medeltiden i Nordeuropa och är den enda sådan som funnits på Gotland. Flera avrättningsplatser finns på ön men de har inte haft någon byggnad. Galgberget som platsen heter där galgen står ligger på en höjd cirka 800 meter nordost om ringmuren. Platsen är väl val då den ses på långt håll. På 1200-talet byggdes Galgen, exakt när och av vem är okänt. Antal personer som där slutat sina dagar är okänt, men man tror att det rör sig om omkring 120 män, kvinnor och barn. Rester av djur har också hittats. I äldre tider då någon dömdes till döden för tidelag avrättades också djuren, så troligen har några av de dömda varit personer som haft sexuellt umgänge med djur. Två av de som avrättats på Galgberget har blivit begravda i kistor och man får förmoda att det varit en kyrklig ceremoni med. Dessa två hade blivit halshuggna, det mildaste av dödstraffen. För även om det heter Galgberget så har såväl halshuggning som bålbränning förekommit. Om de som bränts varit vid liv kan ej sägas. Många avrättade blev även steglade, det vill säga styckade och uppsatta på hjul som ställts upp med en stör. Det grymma straffet rådbråkning kan ha utövats. Då krossar man benen på den dömde med ett vagnshjul och flätar in den dömde i ett annat hjul.

Galgberget är utfört som en liten byggnad i cirkelform, omkring 16 kvadratmeter i diameter och har tre stenpelare. På dessa pelare har tre bjälkar legat, repen som användes fästes på dessa bjälkar. Pelarna är sex meter höga, detta betyder att korta rep använts. Korta rep gör att de livdömdas nackar inte bryts utan att döden infaller sakta genom strypning. Man har troligen tvingat upp de dömda på stegar för att sedan rycka undan dessa då straffet ska verkställas. Inga bjälkar finns kvar. Inte heller finns det något kvar av det trägolv som fanns inom den lilla stenmuren. Muren är mellan 0.7-1.2 meter hög och är yngre än pelarna. Galgen har varit putsad men av den finns ytterst lite kvar.

Från medeltiden och fram till 1500-talet fanns det tre stenar som utmärkte vägen från staden upp till backen, men de är försvunna. Sista avrättningen vid Galgberget ägde rum 1845. En annan avrättning skedde vid Endre 1863 och Sveriges sista offentliga  avrättning  skedde 1876 vid Stenkumla. Då det hittats mycket skräp vid Galgberget har det tolkats att folk använt området som en slags soptipp. 1859 hördes röster att Galgberget skulle rivas. Riksantikvarieämbetet stoppade dessa krav, man förstod nog att detta skulle bli en attraktion och där hade de rätt. Idag är Galgberget ett välbesökt område. Många utgrävningar har skett de senaste åren, folk har klagat på att ben hittats! En skröna säger att uttrycket ”fy sjutton” kommer från det faktum att pelarna består av just 17 kalkstensblock.

Några hundra meter nedanför galgen ligger vad som kallas en ”labyrint”, en kultformation från bronsåldern. En förklaring varför just avrättningar skett här är att man ofta förlade sådan till gamla hedniska kultplatser. Likande exempel finns från Gränna i Småland och Stonehenge i Storbritannien.

galgberget färg   Galgberget 1

Informationsbrev

Vi vill påminna om att den som är intresserad av att ta del av Ideella Kulturföreningens verksamhet kan få informationsbrev. Breven sänds främst ut via e-post, men ibland även med vanlig post.

Om intresse finns hör av er till: ideellkulturkamp@hotmail.se

Slaget vid Hastings och Beauxtapeten

14 oktober 1066 utkämpades slaget vid Hastings, ett av medeltidens mest kända slag. Striden stod mellan den normandiske hertigen Vilhelm och hans trupper från Nordfrankrike och kung Harald Godwinson och hans engelska här. Någon viking från Skandinavien eller Island var nog inte med, men det nordiska inslaget fanns på båda sidor. Normanderna använde fartyg som påminde om deras förfäders drakskepp, engelsmännens elittrupper var huskarlar, housecarls som stred med nordiska skäggyxor och rundsköldar. Vilhelms trupper var en blandning av bågskyttar, fotfolk, såväl tungt som lätt rustade samt tungt kavalleri. Haralds trupper var förutom huskarlar lätt beväpnad allmoge , några få ryttare verkar funnits på engelsk sida. Båda sidor kan ha upp till 8000 man i sina led. Vilhelm hade fått påvens välsignelse att erövra England.

Två veckor innan slaget hade Harald besegrat den norske kungen Harald Hårdrådes och sin bror Tostigs trupper vid Stamford Bridge och sedan skyndat söderut, en resa på nästan 40 mil.

Kungen av England, Edvard bekännaren hade dött januari 1066 och såväl den normandiske hertigen som norske kungen ansåg sig ha rätt till tronen. Harald menade att Edvard gett honom rätten till kronan.

Haralds trupper var de första som anlände till Hastings och ställde upp sig vid två kullar och med en stor skog bakom sig. Där inväntade de normanderna. Slaget började måndagen den 14 oktober 1066 med att normandernas bågskyttar försökte tunna ut de engelska lede, därefter anföll fotfolket men de slogs tillbaka, då gavs order till ryttarna att anstorma, men de hade svårt att ta sig upp på slutningarna. Normanderna drevs bort och många segerrusiga uppe på kullarna förföljde de flyende. Men normanderna återsamlade sig och slog tillbaka och många engelsmän stupade. En del har hävdat att normandernas flykt var en taktik för att få ner folket från höjderna och låta ryttarna trampa ner dem på fältet, men det är oklart. Ett rykte uppkom att hertig Vilhelm stupat, hans häst hade fallit, tre hästar använde normanderna ledare denna dag, men Vilhelm tog av sig sin hjälm och red omkring för att visa att han var vid liv.

En paus i striderna inleddes. De normandiska bågskyttarna började åter låta sina pilar falla över Haralds män och Harald själv sägs stupat då en pil träffade honom i ögat. Återigen anföll de normandiska riddarna och nu bröt de igenom försvararnas led och segrade. 25 december kröntes Vilhelm till engelsk kung.

Tio år efter slaget lät Vilhelms bror Odo, biskop av Beaux, som själv deltog i slaget tillverka den så kallade Beauxtapeten. Den skildrar händelserna före slaget men framförallt själva striden. Tapeten är över 70 meter lång och omkring halvmetern bred. Det är ett imponerande verk med bland annat 623 personer avbildade samt 202 riddjur, 55 hundar och 49 träd och inte att förglömma en komet! Troligen ligger en stor del i slagets berömdhet just i att Odo lät göra Beauxtapeten.

Slaget vid Hastings

Del av slaget, normanderna anfaller till häst.

1024px-Kung haralds död

Kung Harald till vänster i bild stupar.

Biskop Odo

Biskop Odo. Biskopen bakom Beauxtapeten.

Sveriges vackraste kvinna ska bli staty!

1814 föddes i Djura socken i Dalarna en flicka som med risk att säga för mycket blev vår första ”kändis”. Den lilla döptes till Karin/Carin och växte upp i lilla Djura. Vid denna tid var det vanligt att folk från Dalarna sökte sig ner i landet, ofta till Stockholmstrakten för att säsongsarbeta. Föga förvånande gjorde även Karin Ersdotter en sådan tur 1832. Året därpå fick hon anställning på Järla gård utanför huvudstaden. Arbetet bestod i att sälja gårdens mjölk på Stortorget i Gamla stan. Det var här flickan blev en sensation. Karin väckte sådan uppmärksamhet för sitt vackra utseende att tusentals personer kom för att se henne. Det har berättats att en gång när hon skulle ta sig hem till Järla gård att folkmassan blev så närgången att hon tvingades ta skydd och brandsprutor måste användas mot folkmassan! Ordningsmakten var sedan på Karin och anklagade henne för att orsaka oordning. Pressen både i sverige och utlandet började skriva om den unga dalkullan. Bland de herrar som kom för att bese Karin kom kronprins Oscar. Denne herre frågade om han fick köpa mjölk men Karin snäste av honom och frågade om han skulle bära mjölken i mössan?

Karin slutade nu sälja mjölk, och hyrdes ut (det finns inget bättre ord) till förmögna hem, där hon visades upp Även kungen, Carl XIV Johan kallade henne till sig. Giftermålsanbud kom från adliga och rika män men Karin ville hem. Hon reste tillbaks till Djura. Men svartsjukan och misstänksamheten gjorde första tiden svår. Hon gifte sig och fick sex barn. Karin avled nyåret 1885. Hon kom aldrig tillbaka till Stockholm.

2005 avtäcktes vid Järla gård en staty av Karin. Nu vill hembygdsföreningen i Djura resa en kopia. Men pengar fattas, så den som vill kan ju donera en peng. Sätt in pengar på bangiro 830-2044 och märk med ”Vackra Karin”.

http://djurahembygdsforening.se

Vackra Karin tavla

Vackra Karin

Slaget vid Brunkeberg

10/10 1471 utkämpades ett av de mest kända slagen under svensk medeltid, slaget vid Brunkeberg. Här besegrade Sten Sture den äldre, Sveriges riksföreståndare den danske kungen Kristian I.

Kristian hade tidigare varit svensk kung men jagats ut ur riket. När den svenske kungen Karl Knutsson avled 1470 såg Kristian chansen att åter bli svensk regent. En flotta bestående av såväl danska riddare som tyska legoknektar seglade sommaren 1471 med en flotta på 70 fartyg upp mot Stockholm. Staden belägrades och det kom till förhandling. Sten Sture sökte få allmogen med sig, även Kristian gjorde liknande försök och fick med sig stora delar av folket i Uppland som ställde sig under Dannebrogen. I oktober hade Sten Sture samlat en stor här, kanske så många som 10 000 man. Allmogen i Dalarna var de som främst stod på riksföreståndarens sida men folk från andra landskap deltog, samt en stor del av svenska frälset. Nu när det var höst  kunde bönderna efter att skörden bärgats delta i striderna och det är nog så att svenskarna förhandlade med danskar för att skördens skulle hinnas tas in.

Danskarna hade förlagt sin styrka på en höjd, Brunebergsåsen, och byggt upp ”skärmar” dvs palissader och andra skydd, även kanoner hade man. klockan 11 den 10 oktober började slaget. Svenskarna åkallade helgonet Sant Göran inför slaget. Riksföreståndaren hade delat upp sina trupper och man anföll från tre håll. Sten Sture anföll med huvudstyrkan från väst, Nils Sture från öst och Knut Posse skulle när slaget börjat göra ett utfall från den belägrade staden.

Slaget blev hårt, svenskarna gjorde flera anfall uppför Brunkebergsåsen men tvingades retirera. Men till slut lyckades man, när Kristian sårats började danskarna och unionisterna fly. När de skulle ta sig över bron som ledde till Käpplingeholmen där flottan låg märkte de att Knut Posses manskap saboterat bron som rasade med resultat att många drunknade. Kanske stupade och drunknade mer 2500  man på Kristians sida och över 600 blev fångar. Bland de svenskar som kämpat på den kungliga sidan kan nämnas adelsmännen Staffan Bengtsson och Trotte Karlsson, den sistnämnde ska i en paus i striderna tagit av sig hjälmen då en svensk kula träffade honom. Danske kungen var bland de sårade. Han deltog själv i striden och sårade Knut Posse. Men en svensk hakebössas kula träffade kungen i ansiktet och fyra tänder tvingades Kristian spotta ut. När kungen drog sig ur striden tog danske marsken Claus Rönnog över men lyckades inte vända striden.

Kristian I reste hem, 1481 avled han och sonen Hans fortsatte kampen mot Sten Sture. Denne lät fira segern med att beställa statyn Sankt Göran och draken som står ännu idag i Storkyrkan i Stockholm. Efter slaget togs den lag bort som sa att hälften av borgmästarna skulle vara tyskar i en del svenska städer och några år därpå fick Sverige sitt första universitet 1477. Upplands allmogen fick dessvärre betala för sitt stöd till kung Kristian.

Kristian I

Denna bild av danske Kristian ska gjorts efter slaget. Att visa tänderna är inte att tänka på.

Sankt Göran

Sankt Göran och draken. Sankt Göran anses vara en avbild av Sten Sture, hans vapen finns avbildat på flera ställen. Draken är Danmark och i förgrunden prinsessan som också är en symbol för Sverige i denna skulptur.