10/10 1471 utkämpades ett av de mest kända slagen under svensk medeltid, slaget vid Brunkeberg. Här besegrade Sten Sture den äldre, Sveriges riksföreståndare den danske kungen Kristian I.

Kristian hade tidigare varit svensk kung men jagats ut ur riket. När den svenske kungen Karl Knutsson avled 1470 såg Kristian chansen att åter bli svensk regent. En flotta bestående av såväl danska riddare som tyska legoknektar seglade sommaren 1471 med en flotta på 70 fartyg upp mot Stockholm. Staden belägrades och det kom till förhandling. Sten Sture sökte få allmogen med sig, även Kristian gjorde liknande försök och fick med sig stora delar av folket i Uppland som ställde sig under Dannebrogen. I oktober hade Sten Sture samlat en stor här, kanske så många som 10 000 man. Allmogen i Dalarna var de som främst stod på riksföreståndarens sida men folk från andra landskap deltog, samt en stor del av svenska frälset. Nu när det var höst  kunde bönderna efter att skörden bärgats delta i striderna och det är nog så att svenskarna förhandlade med danskar för att skördens skulle hinnas tas in.

Danskarna hade förlagt sin styrka på en höjd, Brunebergsåsen, och byggt upp ”skärmar” dvs palissader och andra skydd, även kanoner hade man. klockan 11 den 10 oktober började slaget. Svenskarna åkallade helgonet Sant Göran inför slaget. Riksföreståndaren hade delat upp sina trupper och man anföll från tre håll. Sten Sture anföll med huvudstyrkan från väst, Nils Sture från öst och Knut Posse skulle när slaget börjat göra ett utfall från den belägrade staden.

Slaget blev hårt, svenskarna gjorde flera anfall uppför Brunkebergsåsen men tvingades retirera. Men till slut lyckades man, när Kristian sårats började danskarna och unionisterna fly. När de skulle ta sig över bron som ledde till Käpplingeholmen där flottan låg märkte de att Knut Posses manskap saboterat bron som rasade med resultat att många drunknade. Kanske stupade och drunknade mer 2500  man på Kristians sida och över 600 blev fångar. Bland de svenskar som kämpat på den kungliga sidan kan nämnas adelsmännen Staffan Bengtsson och Trotte Karlsson, den sistnämnde ska i en paus i striderna tagit av sig hjälmen då en svensk kula träffade honom. Danske kungen var bland de sårade. Han deltog själv i striden och sårade Knut Posse. Men en svensk hakebössas kula träffade kungen i ansiktet och fyra tänder tvingades Kristian spotta ut. När kungen drog sig ur striden tog danske marsken Claus Rönnog över men lyckades inte vända striden.

Kristian I reste hem, 1481 avled han och sonen Hans fortsatte kampen mot Sten Sture. Denne lät fira segern med att beställa statyn Sankt Göran och draken som står ännu idag i Storkyrkan i Stockholm. Efter slaget togs den lag bort som sa att hälften av borgmästarna skulle vara tyskar i en del svenska städer och några år därpå fick Sverige sitt första universitet 1477. Upplands allmogen fick dessvärre betala för sitt stöd till kung Kristian.

Denna bild av danske Kristian ska gjorts efter slaget. Att visa tänderna är inte att tänka på.

Sankt Göran och draken. Sankt Göran anses vara en avbild av Sten Sture, hans vapen finns avbildat på flera ställen. Draken är Danmark och i förgrunden prinsessan som också är en symbol för Sverige i denna skulptur.