Galgberget i Visby

Av alla Gotlands medeltida byggnader som står kvar i en och annan form intar Galgberget en unik plats. Galgen är den enda som finns kvar från medeltiden i Nordeuropa och är den enda sådan som funnits på Gotland. Flera avrättningsplatser finns på ön men de har inte haft någon byggnad. Galgberget som platsen heter där galgen står ligger på en höjd cirka 800 meter nordost om ringmuren. Platsen är väl val då den ses på långt håll. På 1200-talet byggdes Galgen, exakt när och av vem är okänt. Antal personer som där slutat sina dagar är okänt, men man tror att det rör sig om omkring 120 män, kvinnor och barn. Rester av djur har också hittats. I äldre tider då någon dömdes till döden för tidelag avrättades också djuren, så troligen har några av de dömda varit personer som haft sexuellt umgänge med djur. Två av de som avrättats på Galgberget har blivit begravda i kistor och man får förmoda att det varit en kyrklig ceremoni med. Dessa två hade blivit halshuggna, det mildaste av dödstraffen. För även om det heter Galgberget så har såväl halshuggning som bålbränning förekommit. Om de som bränts varit vid liv kan ej sägas. Många avrättade blev även steglade, det vill säga styckade och uppsatta på hjul som ställts upp med en stör. Det grymma straffet rådbråkning kan ha utövats. Då krossar man benen på den dömde med ett vagnshjul och flätar in den dömde i ett annat hjul.

Galgberget är utfört som en liten byggnad i cirkelform, omkring 16 kvadratmeter i diameter och har tre stenpelare. På dessa pelare har tre bjälkar legat, repen som användes fästes på dessa bjälkar. Pelarna är sex meter höga, detta betyder att korta rep använts. Korta rep gör att de livdömdas nackar inte bryts utan att döden infaller sakta genom strypning. Man har troligen tvingat upp de dömda på stegar för att sedan rycka undan dessa då straffet ska verkställas. Inga bjälkar finns kvar. Inte heller finns det något kvar av det trägolv som fanns inom den lilla stenmuren. Muren är mellan 0.7-1.2 meter hög och är yngre än pelarna. Galgen har varit putsad men av den finns ytterst lite kvar.

Från medeltiden och fram till 1500-talet fanns det tre stenar som utmärkte vägen från staden upp till backen, men de är försvunna. Sista avrättningen vid Galgberget ägde rum 1845. En annan avrättning skedde vid Endre 1863 och Sveriges sista offentliga  avrättning  skedde 1876 vid Stenkumla. Då det hittats mycket skräp vid Galgberget har det tolkats att folk använt området som en slags soptipp. 1859 hördes röster att Galgberget skulle rivas. Riksantikvarieämbetet stoppade dessa krav, man förstod nog att detta skulle bli en attraktion och där hade de rätt. Idag är Galgberget ett välbesökt område. Många utgrävningar har skett de senaste åren, folk har klagat på att ben hittats! En skröna säger att uttrycket ”fy sjutton” kommer från det faktum att pelarna består av just 17 kalkstensblock.

Några hundra meter nedanför galgen ligger vad som kallas en ”labyrint”, en kultformation från bronsåldern. En förklaring varför just avrättningar skett här är att man ofta förlade sådan till gamla hedniska kultplatser. Likande exempel finns från Gränna i Småland och Stonehenge i Storbritannien.

galgberget färg   Galgberget 1

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s