Två hundra år av fred!

Sedan 15 augusti 1814 har Sverige haft fred. Det är en lång tid och få nationer kan visa upp en likande fredsepok. Vist har det varit nära under årens gång att Sverige kom i krig. Under Oscar I var det planer på att Sverige skulle anfalla Ryssland och Karl XV hade lovat danskarna att Sverige skulle hjälpa dm i händelse av krig men så blev inte fallet. När första världskriget utbröt var syska flottan på väg mot Gotland, men Gustav V proklamation om att Sverige skulle bli neutralt under stormaktskonflikten gjorde att de vände om.

Idag äventyras freden av att en del vill få med Sverige i NATO, trots att inget hot föreligger mot Sverige som stat.
Genom att vara neutrala i två världskrig har vi sluppit krig, så varför ändra på en politik som fungerar. Ett annat hot mot freden är att svenska trupper deltar i internationella insatsstyrkor, bland annat i Afghanistan utan att det finns någon vettig anledning. Man äventyrar svensk fred för att vissa vill få politisk prestige.

Må fredsgudinnan ännu vaka över moder Svea.

Berndt Storm

14 augusti 1814 avslutades det sista krig som Sverige deltagit i. Under det som blev den sista striden vid Kjölbergs bro stupade tre svenskar och den siste av dessa tre var Berndt Storm. Han dödades av en norsk kula.

Berndt Storm föddes den 25 april 1780 i Södra Vinningstorp och blev indelt soldat vid Bohusläns regemente, rote nr 99 i Solbergs socken.
Vi vet inte hur Berndt såg ut, men han ska varit 168 cm lång.
Då Berndt blev soldat fick han överta sin föregånares hustru. Det var vanligt att såväl knektar som präster konserverade som det kallades sina företrädares fruar.
Nu han aldrig Berndt gifta sig med sin företrädare Håkans fru Ellika Olofsdotter från Tjörn. Hon hade med sig två barn från förra äktenskapet varav den yngste bodde hos henne. Hon kallas i bevarade papper för ”tilltänkta maka”. En sak fick Berndt med sig och det var namnet Storm som även Håkan hetat. det var vanligt att indelta soldater fick överta namn.
Soldat Storm tillhörde regementets jägare och stupade som ovan nämnt 14 augusti. Då hade konventionen i Moss redan undertecknats. Troligen begravdes Storm i Norge, det land han var med och invaderade. Frid över hans minne.

Bortglömda monarker del I, Adolf Fredrik

I dagens historiesvaga Sverige är vissa av våra monarker fortfarande kända. Gustav Vasa, Gustav II Adolf och Karl XII för att nämna några. I andra hand kommer folk ihåg från skoltiden Erik XIV, Kristina och Karl XIV Johan. Lite beroende var man bor kan minnet av någon regent leva kvar. Birger Jarl, Karl IX och Karl XI. Men det finns ett flertal regenter som få minns, och även om man minns dem så kanske man inte alltid kommer på när de levde eller vad de gjorde. Så nu börjar Ideella Kulturföreningen en artikelserie som heter ”Bortglömda monarker”. Först ut är en riktig doldis, nämligen Adolf Fredrik.

Historiens dom har inte varigt nådig mot denne frihetstidens monark. ”Nolla, ”toffelhjälte” och ”obetydlig” är några av namnen han fått. Idag är han nog en av de mest bortglömda kungar vi haft. Få vet något om honom och de som vet något minns bara att han dog när han åt semlor! Adolf Fredrik blev svensk tronföljare 1743. Anledningen var att Sverige efter det misslyckade anfallskriget mot Ryssland 1741-43 fick bättre fredsvillkor av tsaritsan Elisabet om man lät hennes släkting Adolf Fredrik bli svensk tronföljare. Kung Fredrik I var barnlös och tronföljdfrågan var svarslös. Svenskarna gick med på Elisabets förslag och Adolf Fredrik accepterade anbudet att bli svensk kung. Adolf Fredrik var son till Christian August, furstebiskop av Lübeck och hans gemål Albertina av Baden-Durlach. Albertina var släkt med vasafamiljen och det underlättade valet av Adolf Fredrik. Karl XII hade kan ju nämnas gett Adolf Fredrik svensk officersfullmakt när han föddes 1710. 23 juni 1744 godkände svenska ståndsriksdagen valet av Adolf Fredrik som tronföljare och än idag är 23 juni Adolfsdagen i svenska almanackan.

En tronföljare behöver ju en hustru och valet blev Lovisa Ulrika av Preussen. Lovisa Ulrika, dotter till kung Frederik Vilhelm och syster till Fredrik den store kom till Sverige om omdömet om henne har varit vacker, intelligent och härsklysten. Då bilägersceremonin hölls vid Drottningholm, själva vigseln hölls via ombud i Berlin spelades J H Romans ännu idag spelade ”Drottningholmsmusik.” Tiden fram till kung Fredrik I död var parets lyckligaste tid. Kungen var ointresserad av kultur, konst och litteratur så kronprinsparet med Lovisa Ulrika i spetsen blev centrum i svenskt kulturliv. Adolf Fredrik var överbefälhavare och gjorde en del insatser inom krigsmakten.

Vid denna tid i svensk historia hade regenten mycket inskränkt makt. I rådet som var den tidens regering var kungen ordförande och hade två röster samt utslagsröst. Den verkliga makten låg hos ständerna som styrdes av två partier, ”hattarna” och ”mössorna”. Vi ska inte gå in för mycket på dessa partier, ensak var de dock ense om och det var att kungamakten skulle vara svag. Den enda egentliga makt monarken hade var dock tillsättandet av ämbetsmän. När Adolf Fredrik blev kung hoppades han men framförallt Lovisa Ulrika att kungamakten skulle utökas. Så blev inte fallet, den nye kungen fick istället skriva under en försäkran att så skulle inte ske. Ett plåster på såren blev dock kröningen som blev den mest påkostade i svensk historia. Vidare kan nämnas att Adolf Fredrik gjorde en resa till Finland 1752, första gången sedan Gustav II Adolf som en svensk kung besökte den östra rikshalvan. Stockholms slott var nu färdigbyggt sedan gamla slottet Tre kronor brann ner 1697.

Till en början gick Adolf Fredriks tid som kung rätt bra. Lovisa Ulrika instiftade med makens godkännande Vitterhets akademin. Men problemen kom, såväl mössor som hattar vill inskränka kungens makt i utnämningsärenden. Adolf Fredrik vill i sin tur inte underteckna beslut som rådet fattat som han ogillade. Ständerna vill även bestämma vilka lärare kronprinsens skulle ha. Gamle kung Fredrik hade en namnstämpel som besparade honom besväret att underteckna brev och förordningar. Nu kom någon på att tillverka en namnstämpel och använda den då Adolf Fredrik vägrade skriva under beslut. Denna förödmjukelse ledde till att kungaparet med några anhängare i det lilla parti som kallats för hovpartiet att försöka göra en statskupp!

Men kuppen gick i stöpet och ledaren greve Erik Brahe samt några till avrättades. Tortyr hade använts på många av de inblandade men det var vanligt med ”pinliga förhör” under den period som fått namnet frihetstiden.
Kungaparet förödmjukades ännu än gång. Adolf Fredrik fick veta att han kunnat bli avsatt. Drottningen fick genomgå den värsta kritiken, för det var hon och inte maken som varit navet i intrighjulet. Adolf Fredrik var en god och snäll herre och hade nog varit nöjd med sin roll som representativ monark. Men Lovisa Ulrika var maktlysten.
Efter den misslyckade kuppen var monarkins roll i det närmaste noll. Sverige kom även i krig med drottningens hemland Preussen. Kriget gick dåligt och nu kom lite upprättelse, man bad Lovisa Ulrika att skriva brev till sin bror kungen av Preussen och be om fredförhandlingar.

I december 1768 spelade Adolf Fredrik åter en roll i svensk politik. Nu styrde mössorna men kravet på att en riksdag skulle inkallas hördes allt mer. Mössorna vägrade för de misstänkte att hattarna då skulle ta över. Hattarna lät förstå att de kunde tänka sig en ökning av kungens makt om Adolf Fredrik hjälpte till. Adolf Fredrik nu med sonen Gustav, senare Gustav III meddelade rådet att om riksdag inte inkallades skulle han nedlägga regeringen. Med andra ord, han skulle abdikera. Förgäves försökte mössorna använda namnstämpeln men ämbetsverken som främst bestod av hattar vägrade nu godkänna den. Efter sex dagars kungastrejk gav mössorna med sig. Hattarna hade lovat utvidgning av kungamakten men så blev det inte. Adolf Fredrik vann dock prestige och sen var det inte tal längre om någon namnstämpel. Apanaget ska höjts en smula och det är alltid något.

Adolf Fredriks betydelse som kung är i svensk historia liten, han hade mer inflytande över politiken som tronarvinge än som regent. Adolf Fredrik har i äldre svensk litteratur ofta anklagats för att han hellre satt och svarvade snusdosor än regerade. Men han hade inte så mycket inflytande på politiken, ibland var den rent av obefintlig. Förutom att svarva, som var ett populärt tidsfördriv i högre ståndskretsar vid den här tiden var han intresserad av astrologi, matematik och ska även komponerat lite musik. Kungaparet stödde naturforskning och naturaliersamlingarna på de kungliga slotten är till en del Adolf Fredriks förtjänst. Adolf Fredrik lät adla en Carl Linneus till Carl von Linné. Adolf Fredrik försökte sätta sig in i svenska förhållanden och blev aldrig en rysk marionett som Elisabet en gång i tiden hoppats på.
Det roligaste minne från Adolf Fredriks tid är Kina slott som ligger vid Drottningholm. Slottet är en present till drottningen.

I det privata livet var Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika lyckliga och de fick fyra barn. Gustav III och Karl XIII är de mest kända.
1771 avled Adolf Fredrik efter att ätit en måltid som avslutats med hetvägg. Denna efterätt är en föregångare till dagens semla. Denna måltid är vid sidan av Erik XIV ärtsoppa den mest kända i svensk historia. Begravning skedde i Riddarholmskyrkan.
Folk i allmänhet sörjde Adolf Fredrik som fick hedersnamnen ”den milde” och ”den gode”. Han skrev sig Adolph Friedrich och inte Adolf Fredrik, men kunganamn och stavning är ett eget kapitel. Adolf Fredrik är den ende svenske kung sedan Erik XIV dagar som inte fått något regentnummer!
Men valspråk hade han, ”Salus publica salus mea” eller på svenska, ”statens välfärd, min välfärd!”

Adolf Fredrik mynt
Mynt från Adolf Fredriks tid.

Namnstämpeln
Den förhatliga namnstämpeln.

Västmanland brinner!

Den stora skogsbranden i Västmanland är en fruktansvärd katastrof. Ideella Kulturföreningen uppmanar därför sina medlemmar och anhängare att stödja eldens bekämpande ekonomiskt. Civilförsvarsförbundet har öppnat konton för de som vill bidra med donationer.
Skänk pengar till pg 90 02 87-4 eller bg 900-2874 och märkt inbetalningen med ”skogsbranden”.
För mer information, gå in på civilförsvarsförbundets hemsida: http://www.civil.se

Möte i Arboga 8/8.

IKF samlade till möte i Arboga 8/8. Där pågår medeltidsdagar och det ät tredje gången föreningen besöker denna tillställning.
Arboga är en vacker stad med medeltida nor så det passar ju bra med medeltidsdagar. Visst kan medeltidsmarkander bli lite uttjatade men den gamla stadskärnan i Arboga ser verkligen till att skapa den rätta atmosfären. Fyra deltagare blev det i år.
Marknaden besöktes, Engelbrekts statyn betittades och de minsta hamburgarna i Sverige åts.
En i gruppen som kom tidigare än de andra passade på att besöka Bryggerimuseet och vara på en föreläsning som handlade om Sankt Göran och draken som hölls av professor Svanberg.
På det hela en trevlig dag i den stad som efter huvudstaden besöks mest.

För de som är intresserade av medeltidsdagarna i Arboga: http://www.arbogamedeltid.se

Ranes stenar och hög.

Onsdagen sjätte augusti tog två herrar från föreningen och gjorde en liten kort tur i Skövde kommun. En skeppssättning och en gravhög besöktes.
Skeppsättningen, vanligen kallad Askeberga skeppsättning är en av landets största. Den är ca 55 m lång och ca 18 m bred. Den består av 24 resta stenar. Ett annat namn på fornminnet är Ranes stenar.

Bara några km därifrån ligger Ranes hög vid Flistad kyrka. Högen kallas ibland ”Kung Ranes hög” och ligger idag inne på kyrkogården med kyrkan bara några meter bredvid. De kristna gjorde ofta så att de byggde sina helgedomar där hedningarna redan hade sina för att på så vis tvinga folk att söka sig till deras kyrkor.

Enligt en sägen, troligen från Bohuslän ska kung Rane varit på väg att gifta sig med en drottning vid namn Hud. Men han ångrade sig och Hud lät då bränna Ranes kungsgård. Rane blev arg, samlade en här och förföljde drottningen och hennes mannar och han själv ska ha dödat drottningen.
Denna sägen påminner lite om den som berättas om Sigrid Storråda och Olov Trygvesson. Hon var hedning och sveadrottning, han norsk kung och kristen. De planerade att gifta sig men Olov kunde inte med att hans tilltänkta var hedning. Efter att ha slått till henne lämnade hon honom och ska medverkat till att Olov strax efter stupade vid det välkända sjöslaget vid Svolder.
Både berättelserna kan ju tänkas ha ett gemensamt ursprung?

Askeberga

Ranes hög

Stockholmsresan 2014

Fredagen 25:e juli gjordes den årliga kulturresan till kungliga huvudstaden. Tre medlemmar möttes upp vid T-centralen och påbörjade den soliga vandringen mot Gamla stan. Först på schemat stod Riddarholmskyrkan men då vi passerade Riddarhuset ett stenkast därifrån och fann att de precis hade öppnat sin begränsade timma (11:30-12:30) så klev vi in i adelns gamla högborg. Förutom arkitekturen i sig från denna drygt 400 år gamla byggnad visas alla adelsvapen hängandes på väggarna i nummerordning (över 2000 st). Sist ut ses Sven Hedins vapen då han adlades 1902, därefter upphörde seden och privilegiet.

Vår ordföranden fann med guides hjälp en för honom lokal gammal adelsmans vapen med musköt. Utställning av ostindiskt porslin samt en särskild del om dokument från Gustav II Adolf och Axel Oxenstierna samt målningar sågs även det.

Därefter steg vi backen upp till Riddarholmskyrkan och till många stora kungligheters sista vila. Gravarna av bl.a. Magnus Ladulås (från vars tid kyrkan härstammar), Karl Knutsson Bonde och Karl XII. Fram till Gustav V vilar under samma tak. Mycket historia ryms där.

Butiken Handfaste, även den i Gamla stan tittade vi in i och köpte en och annan hednisk souvenir. Tyvärr hade de medeltida krogarna inte öppnat för kvällen så något mjöd blev det inte inför nästa mål.

Efter en promenad i fortsatt starkt solsken, med lite förfriskningar och glass längs vägen, så tog vi oss till Djurgården och Vasamuseet! Här tillbringades längre tid och en guidad liten tur på några av de 4 våningarna gav oss mer historia och kuriosa från skeppets kortlivade tid, liksom om förlisningen, Gustav II Adolf och konflikten med Polen, sedan bärgningen och restaureringen (i dagsläget forskas och prövas olika pigment för att finna de ursprungliga färgerna skeppets detaljer målats i). Runt skeppet finns mycket informativt och pedagogiskt material för alla fascinerade åldrar & på olika språk (mången utländsk turist fann sig fram till Regalskeppet Vasa).

Avslutningen blev en kall ale från Nynäshamns ångbryggeri på uteserveringen vid Spritmuseum (givetvis tog sig herr ordföranden vetgirigt även in där) på Djurgården i högsommaren. En lång, varm och trevlig dag i delar av vår svenska historias kvarvarande kulturskatter.

20140725_115221

 

Från Riddarhuset med delar av samlingen adelsvapen

20140725_124033

 

Karl XII:s grav

20140725_155240

 

Skål för sommaren

 

Text och bild av S.