I dagens historiesvaga Sverige är vissa av våra monarker fortfarande kända. Gustav Vasa, Gustav II Adolf och Karl XII för att nämna några. I andra hand kommer folk ihåg från skoltiden Erik XIV, Kristina och Karl XIV Johan. Lite beroende var man bor kan minnet av någon regent leva kvar. Birger Jarl, Karl IX och Karl XI. Men det finns ett flertal regenter som få minns, och även om man minns dem så kanske man inte alltid kommer på när de levde eller vad de gjorde. Så nu börjar Ideella Kulturföreningen en artikelserie som heter ”Bortglömda monarker”. Först ut är en riktig doldis, nämligen Adolf Fredrik.

Historiens dom har inte varigt nådig mot denne frihetstidens monark. ”Nolla, ”toffelhjälte” och ”obetydlig” är några av namnen han fått. Idag är han nog en av de mest bortglömda kungar vi haft. Få vet något om honom och de som vet något minns bara att han dog när han åt semlor! Adolf Fredrik blev svensk tronföljare 1743. Anledningen var att Sverige efter det misslyckade anfallskriget mot Ryssland 1741-43 fick bättre fredsvillkor av tsaritsan Elisabet om man lät hennes släkting Adolf Fredrik bli svensk tronföljare. Kung Fredrik I var barnlös och tronföljdfrågan var svarslös. Svenskarna gick med på Elisabets förslag och Adolf Fredrik accepterade anbudet att bli svensk kung. Adolf Fredrik var son till Christian August, furstebiskop av Lübeck och hans gemål Albertina av Baden-Durlach. Albertina var släkt med vasafamiljen och det underlättade valet av Adolf Fredrik. Karl XII hade kan ju nämnas gett Adolf Fredrik svensk officersfullmakt när han föddes 1710. 23 juni 1744 godkände svenska ståndsriksdagen valet av Adolf Fredrik som tronföljare och än idag är 23 juni Adolfsdagen i svenska almanackan.

En tronföljare behöver ju en hustru och valet blev Lovisa Ulrika av Preussen. Lovisa Ulrika, dotter till kung Frederik Vilhelm och syster till Fredrik den store kom till Sverige om omdömet om henne har varit vacker, intelligent och härsklysten. Då bilägersceremonin hölls vid Drottningholm, själva vigseln hölls via ombud i Berlin spelades J H Romans ännu idag spelade ”Drottningholmsmusik.” Tiden fram till kung Fredrik I död var parets lyckligaste tid. Kungen var ointresserad av kultur, konst och litteratur så kronprinsparet med Lovisa Ulrika i spetsen blev centrum i svenskt kulturliv. Adolf Fredrik var överbefälhavare och gjorde en del insatser inom krigsmakten.

Vid denna tid i svensk historia hade regenten mycket inskränkt makt. I rådet som var den tidens regering var kungen ordförande och hade två röster samt utslagsröst. Den verkliga makten låg hos ständerna som styrdes av två partier, ”hattarna” och ”mössorna”. Vi ska inte gå in för mycket på dessa partier, ensak var de dock ense om och det var att kungamakten skulle vara svag. Den enda egentliga makt monarken hade var dock tillsättandet av ämbetsmän. När Adolf Fredrik blev kung hoppades han men framförallt Lovisa Ulrika att kungamakten skulle utökas. Så blev inte fallet, den nye kungen fick istället skriva under en försäkran att så skulle inte ske. Ett plåster på såren blev dock kröningen som blev den mest påkostade i svensk historia. Vidare kan nämnas att Adolf Fredrik gjorde en resa till Finland 1752, första gången sedan Gustav II Adolf som en svensk kung besökte den östra rikshalvan. Stockholms slott var nu färdigbyggt sedan gamla slottet Tre kronor brann ner 1697.

Till en början gick Adolf Fredriks tid som kung rätt bra. Lovisa Ulrika instiftade med makens godkännande Vitterhets akademin. Men problemen kom, såväl mössor som hattar vill inskränka kungens makt i utnämningsärenden. Adolf Fredrik vill i sin tur inte underteckna beslut som rådet fattat som han ogillade. Ständerna vill även bestämma vilka lärare kronprinsens skulle ha. Gamle kung Fredrik hade en namnstämpel som besparade honom besväret att underteckna brev och förordningar. Nu kom någon på att tillverka en namnstämpel och använda den då Adolf Fredrik vägrade skriva under beslut. Denna förödmjukelse ledde till att kungaparet med några anhängare i det lilla parti som kallats för hovpartiet att försöka göra en statskupp!

Men kuppen gick i stöpet och ledaren greve Erik Brahe samt några till avrättades. Tortyr hade använts på många av de inblandade men det var vanligt med ”pinliga förhör” under den period som fått namnet frihetstiden.
Kungaparet förödmjukades ännu än gång. Adolf Fredrik fick veta att han kunnat bli avsatt. Drottningen fick genomgå den värsta kritiken, för det var hon och inte maken som varit navet i intrighjulet. Adolf Fredrik var en god och snäll herre och hade nog varit nöjd med sin roll som representativ monark. Men Lovisa Ulrika var maktlysten.
Efter den misslyckade kuppen var monarkins roll i det närmaste noll. Sverige kom även i krig med drottningens hemland Preussen. Kriget gick dåligt och nu kom lite upprättelse, man bad Lovisa Ulrika att skriva brev till sin bror kungen av Preussen och be om fredsförhandlingar.

I december 1768 spelade Adolf Fredrik åter en roll i svensk politik. Nu styrde mössorna men kravet på att en riksdag skulle inkallas hördes allt mer. Mössorna vägrade för de misstänkte att hattarna då skulle ta över. Hattarna lät förstå att de kunde tänka sig en ökning av kungens makt om Adolf Fredrik hjälpte till. Adolf Fredrik nu med sonen Gustav, senare Gustav III meddelade rådet att om riksdag inte inkallades skulle han nedlägga regeringen. Med andra ord, han skulle abdikera. Förgäves försökte mössorna använda namnstämpeln men ämbetsverken som främst bestod av hattar vägrade nu godkänna den. Efter sex dagars kungastrejk gav mössorna med sig. Hattarna hade lovat utvidgning av kungamakten men så blev det inte. Adolf Fredrik vann dock prestige och sen var det inte tal längre om någon namnstämpel. Apanaget ska höjts en smula och det är alltid något.

Adolf Fredriks betydelse som kung är i svensk historia liten, han hade mer inflytande över politiken som tronarvinge än som regent. Adolf Fredrik har i äldre svensk litteratur ofta anklagats för att han hellre satt och svarvade snusdosor än regerade. Men han hade inte så mycket inflytande på politiken, ibland var den rent av obefintlig. Förutom att svarva, som var ett populärt tidsfördriv i högre ståndskretsar vid den här tiden var han intresserad av astrologi, matematik och ska även komponerat lite musik. Kungaparet stödde naturforskning och naturaliersamlingarna på de kungliga slotten är till en del Adolf Fredriks förtjänst. Adolf Fredrik lät adla en Carl Linnaeus till Carl von Linné. Adolf Fredrik försökte sätta sig in i svenska förhållanden och blev aldrig en rysk marionett som Elisabet en gång i tiden hoppats på.
Det roligaste minne från Adolf Fredriks tid är Kina slott som ligger vid Drottningholm. Slottet är en present till drottningen.

I det privata livet var Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika lyckliga och de fick fyra barn. Gustav III och Karl XIII är de mest kända.
1771 avled Adolf Fredrik efter att ätit en måltid som avslutats med hetvägg. Denna efterrätt är en föregångare till dagens semla. Denna måltid är vid sidan av Erik XIV ärtsoppa den mest kända i svensk historia. Begravning skedde i Riddarholmskyrkan.
Folk i allmänhet sörjde Adolf Fredrik som fick hedersnamnen ”den milde” och ”den gode”. Han skrev sig Adolph Friedrich och inte Adolf Fredrik, men kunganamn och stavning är ett eget kapitel. Adolf Fredrik är den ende svenske kung sedan Erik XIV dagar som inte fått något regentnummer!
Men valspråk hade han, ”Salus publica salus mea” eller på svenska, ”statens välfärd, min välfärd!”

Mynt från Adolf Fredriks tid.

Den förhatliga namnstämpeln.