På vandring i Kashmir (Resa genom Indien, del 1)

Under en längre resa till Indien hösten 2013 fick jag möjlighet att spendera tid i Kashmir, i det nordligaste Indien. Hade en förhoppning om, men ej planerat, att få se delar av denna konfliktdrabbade delstat. Tanken var först att besöka Sikkim (inklämt mellan Nepal och Bhutan) för att där vandra kring Kanchenjunga, Indiens högsta berg och tillika tredje högst i världen med sina 8586 meter. Eventuellt skulle resan få nå östra Kashmir och området kallat Ladakh, med staden Leh som utgångspunkt. Men vi hamnade alltså av en händelse i Srinagar (huvudstad i Jammu & Kashmir) för att sedan göra vandringen i områden där. Flög från New Delhi norrut och landade efter ca en timme.

Efter en natt i husbåt på Dalsjön med sin friska luft och lotusblommande grönska gav vi oss iväg redan nästa dag. Jeep ca 1,5 timme österut. Tillstånd hade beviljats och allt som behövdes var fotokopia på respektive pass (plus ev avgift som i vårt fall ingick i hela paketet). Tyvärr gick detta lite väl fort och vi saknade därför viss utrustning och klädnad lämpad för ändamålet. Lyckades köpa några plagg på vägen och flickvännen fick låna vandringskängor, alla annan proviant och utrustning stod reseagenten/företaget för. Vi hade en erfaren guide – Majeed, samt 3 gypsys (någon form av zigenare) som bodde i byn varifrån vandringen startade. Dessa tre grabbar hade var sin häst med sig och dessa fick bära i princip all vår packning, endast jag bar min egen ryggsäck. Eftersom det är en fysisk utmaning vi åtagit oss så valde jag att i största mån klara mig själv (uppskattar denna typ av aktiviteter), även om det blir lite tyngre så känns det desto bättre när dagen är gjord. Ser ingen anledning att vid friluftsliv ta alltför många genvägar eller bekvämligheter, som ung och frisk så ska det inte vara något problem att bära sin egen personliga packning. Men tält, mat (bland annat 7 levande kycklingar i burar för slakt), vatten, gasbehållare etc bar lastdjuren. Med oss på denna lilla ”expedition” var också ett tyskt par och ett från Israel, dessa bägge skulle vandra med oss i 5 dagar varpå vi andra skulle fortsätta en vecka ytterligare.

Första dagen i rörelse var kanske den mest krävande. Efter en natt i byn nedanför bergen så gav vi oss iväg efter att allt packats och det serverats frukost (kashmir-te & toast med stekt ägg/äggröra var standard). Vi gick uppför i säkert 5 timmar, och för många i gruppen kom detta som lite av en chock – många gånger fick vi stanna och hämta andan (vilket i sig inget gjorde då var rast erbjöd mer och mer spektakulära utsikter, ofta åkte kameran fram). Personligen var jag fysiskt förbered och njöt mer än vad jag led, och det är nog en förutsättning för att denna tripp ska uppskattas. Då denna del av Kashmir är väldigt bördig så var det mycket skog vi passerade på igenom, till skillnad från Leh och runt i Ladakh där det å ena sidan är högre höjder men också syrefattigt och ”dött” när det kommer till grönska. Leden tog oss förbi flera branta passager där det var som stup på ena sidan och ravin uppför på den andra. Ibland flöt vatten ner i strömmar från ovan. Många gånger möttes vi av fåraherdar med just får i mängder eller annars långhåriga getter i stora flockar.

Bild

Väl framme i dalen slog vi läger och övernattade här största delen av första veckan. Här möttes vi av mängder och åter mängder av boskap i form av får och getter, aldrig har jag sett så många samtidigt. De betade både högt och lågt i dalen. Från lägret gjorde vi dagsturer, bland annat till en sjö 3 timmar ytterligare uppför och bortåt. Alla följde dock inte med pga lätt utmattning och elaka skavsår. Kvällarna var höjdpunkten, bortsett från den vackra vyn åt alla håll, då vi alla satt runt lägerelden som vi samlat ved till och åt, drack och samtalade under stjärnorna. Alla i gruppen kom väl överens och skrattade ofta, vår guide höjde även stämningen med många berättelser om allt från filosofi & islam till något liknandes folklore – ofta med någon humoristisk slutkläm. Rena skämt hittade också fram. Alla förutom vi turister var praktiserande muslimer, även de gypsys som var med oss – det ska även tilläggas att alla de fåraherdar och tillika nomader uppe bland bergen bekände till denna religion (en av flera anledningar till Kashmirs konflikter med det i majoritet mer hinduistiska Indien). Dessa nomader som levde med boskapen, isolerade från omvärlden större delar av året var också någon form av gypsys. Påminde mig något om beduinerna jag besökte i Egypten för många år sedan. De som levde uppe i bergen talade ingen engelska och visste sällan sin egen ålder, de hade ofta stora familjer där alla sysselsattes i djurhållningen på något vis. Ett starkt minne var när vi en dag träffade på tre äldre personer, en man och två kvinnor som visade sig bära på flera nyfödda killingar. Dessa kunde inte färdas genom dalen på egen hand när flocken flyttade utan fick bäras med, vi fick både hålla dem och fota dem. Utan något gemensamt språk kunde vi ändå kommunicera med gester och kroppsspråk i viss mån, även om mycket inte förstods från endera sida.

För att i korthet sammanfatta resten av tiden i dalen så for vi vidare när de två andra paren gav sig tillbaka, vi hade då hunnit med en hagelstorm och ett åskväder med tordön som ingöt skräck i många, själv var det skräckblandad förtjusning. Nytt läger tog vi med bas nära en andra sjö ca 2 timmars vandring bort. Vi gjorde alltså inga rejält långa strapatser uppe bland bergen, utan mer dagsutflykter på ett par timmar. En mindre grupp och med bättre samlad fysik skulle kunna ta sig mycket längre på tiden däruppe, så det går om man så vill – det är mycket upp till en själv.

Bild

Vidare i sammanfattande drag av resterande tid där så fiskades det (guidens hantlangare hade spö med sig och fick mycket fisk i likhet med vår regnbåge, oerhört gott när den steks färsk). Tydligen så hade någon britt inplanterat fisken i sjön där för ca 100 år sedan, och fisket är nu så bra att det lockar turister i sig och miljön är ju ibland lik den vid norrländskt fiske – fast utan mygg! Besökte även en stor sten som pga av någon mystisk hålighet blivit pilgrimsmål för hinduer (mestadels från Jammu) och flera av dessa träffade vi på dagen då vi gick nedför bergen/dalen i det värsta regnvädret på vandringen, de (pilgrimerna) var eskorterade av beväpnad militär. Militär träffade vi även på i dalen tidigare då de under flera månader är stationerade där, då vi passerade fick vi legitimera oss och svara på frågor (allt för vår egen säkerhet hette det, vi fick förresten intyga att vi inte hade heroin med i packningen).

Sista dagarna spenderade vi nära en flod intill byn vi först startade från. Badade här liksom uppe i bergen och vattnet var väl lika kallt, men uppfriskande och rent nödvändigt för hygienen. Fiskades mer här och färsk fisk blev stående på menyn intill slutet även om fiskespöet blev konfiskerat då vår gypsyvän saknade fiskekort (efter böter på ca 100 svenska kr kom spöet tillbaka, denne statlige kontrollant gick ej att muta trots att de försökte!). Samma dag som jag fick följa med och söka efter fiskekontrollanten såg flickvännen som var kvar vid tälten en silvrig apa på andra sidan floden! Själv såg jag aldrig någon sådan… Tydligen finns flockar i träden i sluttningarna runt ikring.

Bild

Av rent historiskt intresse så såg jag även urgamla ruiner av tempel från en gammal hinduisk civilisation. Informationen var knapphändig och kulturvården bristfällig.

Helt fantastiskt att vara ute i det fria ca två veckor, men lika fantastiskt att tillbaka i Srinagar få duscha och sova i säng igen.

Viktigt att poängtera med denna sorts resa och aktivitet är att på plats ej förhasta sig, om möjligt ta dig tid att välja bland erbjudanden till trekking (vandring), jämför priser och sök efter rekommenderade lokala aktörer. Klargör vad som ingår i form av proviant och service, var beredd att pruta. Se upp för oseriösa agenter och överpris, det är fortfarande Indien så priserna ska inte motsvara de i Europa! Lita inte fullt på någon! Tyvärr så är det så. Fråga även vad de gör utav allt avfall, i vårt fall kastades plast och glas rakt ut i naturen många gånger, trots att de påstår sig älska sin natur. Räkna även med att guiden och de han har kring sig vill ha dricks.

Om tillfälle ges och det politiska klimatet tillåter så åk till Kashmir, en gång kallat ”ett paradis på jorden”!

Se mer: http://www.indien.nu/Reseguider/Jammu_Kashmir

/S (text & foto)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s