Kristendomen är en gudlös religion!

Redan de gamla romarna insåg att det var något lurt med såväl judar som kristna. De hade bara en gud och denne gud vars namn man inte bör säga högt, eller ens viska är också osynlig! Med rätta ansåg myndigheterna att detta var ingen riktig religion.

Hade romarna då rätt? Jo då. De kristna brukar ju dela upp sin gud i tre delar, fadern, sonen och den helige anden. Men om man tar 1 och dividerar med 3 så blir det 0,333333 och så vidare. Slår man ihop dessa tre delar så blir det aldrig ett. Man kan bara komma upp i 0,9999 och så vidare. Vi orkar inte skriva ut alla decimaler kära läsare och hedningar.

Varför man delar upp sin ende gud kan man fundera över. Kanske handlar det om att man helt enkelt inte velat släppa det polyteistiska. Muslimer har då och då surat över att de kristna inte är riktiga monoteister, kanske har de rätt.

Men om kristendomen inte har en gud utan endast en 0,9999 och så vidare gud så kan de väl näppeligen sägas ha någon gud alls? Kristendomen är en gudlös religion!

Fadern, sonen och den helige anden är mycket. Men religion är det inte!

Nu börjar en ny serie på ideell kulturkamp. Hedniska furstar heter den och först ut är den svenske vikingkungen Erik Segersäll!

Erik Segersäll

Erik Segersäll föddes troligen på 950 talet, kanske redan 930 talet och blev kung cirka 970. Erik hade ett tag sin bror Olof som medregent. Troligen lät bröderna anlägga staden Sigtuna.  Arkeologerna har gjort fynd från denna tid och staden verkar från börjar byggts efter en planritning. När Olof dog av sjukdom troligen under samma decennium som Sigtuna anlades gjorde hans son Björn anspråk på tronen, Olof son ville bli Eriks medregent, vilket Erik lät förstå inte gick för sig då Björn var för ung. Björn lämnade då riket och gav sig ut på vikingafärder och fick namnet Styrbjörn efter sin hårdhet. Till slut tyckte Styrbjörn tiden var mogen att försöka återta sin faders tron och seglade med en flotta som till stor del bestod av danska vikingar till Uppsala. Innan slaget lät Styrbjörn bränna sina skepp, han skulle ta makten eller dö. Många danskar verkar då ha seglat hem. Erik ska enligt sägnen blotat till Oden och lovat sig till honom tio år efter slaget bara han vann. Slaget utkämpades, Erik segrade och Styrbjörn stupade. Erik Segersälls framgångar fortsatte och han erövrade sedan Danmark, eller delar därav som han regerade över till sin död. Erik Segersälls styrde även över Västergötland eftersom han enligt de isländska sagorna gav detta landskap som underhållslän till Sigrid Storråda efter att han skiljde sig från henne. Det syns som om Erik haft goda förbindelser med slaviska härskare i dagens Polen och troligen var han gift med kvinnor från detta land. Under tiden i Danmark konverterade han också till kristendomen, men återgick senare till hedendomen. Omkring 993-95 dog han av sjukdom och efterträddes av sin son Olof Skötkonung. Det tycks ha gått tio år efter slaget vid Uppsala så Oden tog vad han fått sig lovat.

Erik Segersäll, han fick för övrigt hedersnamnet segersäll efter segern över Olofs viking till son är den kung som traditionellt brukar inleda svenska regentlängder. Detta beroende på att man nu först med någorlunda säkerhet kan följa vem som regerar över Svearna och Götarna, tidigare finns mer sprida notiser och kronologin är svår att följa. Mycket är dock höjt i dunkel över kung Erik, en del har velat se historien med Styrbjörn och slaget där denne stupade som en sagoprodukt, andra har hänvisat till runstenar vid Hällestad och Sjörup i Skåne där det är ristat kort information om slaget.

Hällestadstenen:

”Eskil satte denna sten efter Toke, Gorms son, sin hulde herre, som icke flydde vid Uppsala”.

Sjörupstenen:

”Saxe satte denna sten efter Asbjörn, sin krigskamrat, Tokes son, som ej flydde vid Upsala, utan stred så länge han vapen hade”.

Sonen Olof Skötkonung tog över riket. Det har sagts att Sigrid Storråda var Eriks maka, men hon har varit en person som de lärda tvistat om. Nu verkar det luta åt att denna kvinna faktiskt har funnits. Olof blev den förste kristne kungen, Erik återtog ju sin hedniska tro. Troligen ligger Erik Segersäll begrav i en av de mindre kända gravhögarna i det som idag är Gamla Uppsala!

Inga bilder finns ju som visar hur kung Erik såg ut. Men Jenny Nyström trodde att det kan gått till så här när Erik vände sig till Oden inför striden mot Styrbjörn.

Medaljong från 1970-talet som utgavs av Sporrong. Lika tidstypiskt som illustrationen ovan från slutet av 1800-talet.

Hällestadstenen

Sjörupstenen

Ideella Kulturföreningen utgår från hedniseringens princip. Vad är då hednisering? Jo det är idén, eller om man så vill läran om att de flesta, kanske rent av alla högtider i det gamla bondesamhället går tillbaka på hedniska traditioner. Mest kända hedniska högtid som överlevt är förstås julen. Denna högtid var så starkt förankrad hos folken både i Sverige och på kontinenten att de kristna inte kunde avskaffa den. Då förklarade de kristna att julen var deras frälsares tid och de menade på att han föddes vid tiden runt 25 december. De kristna tog över en hednisk högtid, nu tar vi tillbaka den, ja vi tar inte bara tillbaka julen, vi ska återta alla högtider.

I princip borde alla högtider kunna återtas, men tiden har suddat ut många spår. Någon total rekonstruktion av förkristna seder är svårt att göra. Istället för rekonstruktion är det här fråga om inspiration. Vi ska inspireras av de gamla gudamakterna och de gamla högtiderna, men vi ska inte försöka oss på att försöka återställa varenda detalj. Hedendom är en levande tro, inte ett museiföremål. Vi hedrar de gamla makterna och de som tillbad dessa bäst genom att hylla det gamla på ett nytt sätt, inte genom levande rollspel.

Slaget vid Gadebusch

Förhistoria

9 december 1712 utkämpades den sista stora segern för svenskarna under stora nordiska kriget. I detta slag segrade greve Magnus Stenbock mot en förenad dansk och sachsisk armé under ledning av danske kungen.

Gadebusch är en stad 3.5 mil sydöst om Lübeck.

Efter slaget vid Helsinborg 1710 där Stenbock besegrat danskarna gick Sverige åter på en offensiv mot sina fiender på kontinenten. 1712 ansågs tiden vara mogen för motoffensiv. I september började fälttåget. Stenbock fick höra att en dansk här skulle förenas med en ryskt-sachsisk och valde att slå ut den svagaste moståndararmén innan danskar och ryssar han förenas.

3 december hade danskarna anlänt till Gadebusch. Fem dagar senare anlände svenskarna som slog läger öster om staden Gadebusch. Danskar omgrupperade och drog sig där med sig söderut några kilometer. Svenskarna skickade ut en spaningstrupp på tvåhundra ryttare som kom i kom i kontakt med en fientlig vaktstyrka som dock drog sig tillbaka. Svenskarna lyckades komma så nära sina fiender att de kunde se fiendens slaguppställning. På sin vänstra flank skyddades svenskarnas fiender av floden Gadebsuch och den högra flanken skyddades av ett skogsområde. Framför danskarna och sachsarnas linje var ett område som även det genomskars av floden samt ett morasområde. Danskarna hade kontroll över en höjd på sin vänsterflank som skyddades av artilleri. Stenbock insåg att den enda svaga punkten i den allierade hären var i centern. Där fanns en mindre lucka på några hundratals meter. Men för att framrycka måste svenskarna ta sig för bi kanonerna uppe på höjden.

Slaget

Svenskt artilleri omgrupperades och vid klockan tolv började eldgivningen. Kanonerna leddes av överstelöjtnant Carl Cronstedt. En intensiv beskjutning inleddes som besvarades men den svenska elden var den starkaste. Danskarna började dra sig tillbaka och cirka en timme efter artilleriduellen gavs order om svenskt anfall.

Striden blev hård. Den danska vänsterflygeln slog tillbaka anfallet men den högra började vika tvingades även den andra flygeln retirera.

Danskarna och sachsarna hade tur med vädret då snöblandat regn på eftermiddagen och den allierade armén drog sig ur striden vid sexton tiden. Mörkrets inbrott tillkom och svenskarna hade inte möjlighet att förfölja sina motståndare. Ofta var det just så att det var under förföljningen av den slagne fienden som ledde till de främsta förlusterna. Även de svenska karolinerna hade haft stora förluster och det tycks som om Dalregementet haft det största manfallet. Västgöta-Dals överste var en av de som sårades dödligt.

Magnus Stenbock hade tiden innan slaget varit svårt sjuk men han tvekade inte att stiga till häst och leda sina trupper. I brev till kung Karl XII prisade Stenbock Cronstedt och hans kanoner. Artilleriet var i den karolinska armén ofta satt på undantag. Gå på och anfalla hade varit den svenska praxisen när det gällde att strida. Men vid Gadebusch var det kanonernas dag i svensk militärhistoria.

Stenbocks armé bestod av cirka 14 000 man. 30 kanoner. Danskarna och sachsarnas var cirka 19 500 man. 2 500 danskar stupade och ungefär lika många blev tagna till fånga. Sachsarnas förlust var på omkring 750 döda och ett hundratal fångar. 532 svenskar dog i slaget och över tusen sårades.

Deltagande svenska regementen

Östgöta infanteriregemente

Södermanlands regemente

Hälsinge regemente

Älvsborgs regemente

Västgöta-Dals regemente

Närke-Värmlands regemente

Västmanlands regemente

Elbinska regementet

Stralsundska regementet

Västgöta kavalleriregemente

Änkedrottningens livregemente

Pommerska dragonregementet

Pommerska kavalleriregementet

Verdiska dragonregementet

Bremiska kavalleriregementet

Bremiska dragonregemente

Bassewitz dragoner

Artilleriregementet

Magnus Stenbock och Fredrik IV.

Svenska karoliner vid Gadebusch.

Karta över slaget. De blå är förstås svenskar.

Tycker ni ärade läsare att det ä stressigt inför jul? Hav tröst. Även våra förfäder stressade. Allt inför jul skulle ju göras för hand. Slakt, bak, ölbryggning, ljusstöpning, städning och allt och mer därtill. Ibland började redan julförberedelserna på våren. Vilken gris som skulle bli slaktad, eventuella presenter som skulle inköpas gjordes ofta vid mickelsmäss och julosten var ju förstås tvungen att anordnas i god tid. Så julstress är inte något nytt. Riktigt stressigt var det i äldre tider då det var missväxt.

Inför jul brukade man på sina håll ha ”hungerveckor” innan jul. Man passade på att äta lite mindre inför helgen. En av anledningarna var att man ville förstärka kontrasten mellan vardag och helg. Idag har många hungerveckor efter jul då de försöker gå ner i vikt. Hade de bantat före jul som sina förfäder på sätt och vis gjorde hade de kanske inte behövt tänka på figuren i mitten av januari…

Konstnärer del XVII Jenny Nyström

I Kalmar föddes 1854 Jenny Nyström. När hon fyllde åtta år flyttade hennes familj till Göteborg. 1865 började unga Jenny på Göteborgs Musei Riskola. 1882-1886 studerade vår konstnärinna i paris, vilket var ovanligt för flickor men Jenny visade sig ha stor talang. Åter i Sverige gifte hon sig med en herre vid namn Daniel Stoopendaal. Hon lade till hans namn till sitt men det är ju som Jenny Nyström hon har gått till eftervärlden. 1800-talets senare period då det gäller måleri handlade mycket om just historiemåleri och Jenny Nyström illustrerade och målade motiv från fornnordisk och svensk historia. Men det var genom att illustrera Viktor Rydbergs ”Lille Viggs äventyr på julafton” 1871 och ”Tomten” 1881 som blev början till det som vi förknippar Jenny Nyström med. För vad är det Jenny Nyström är känd för? Jo tomtar. Hur många tomtar hon illustrerade må de lärda tvista om med de är många. Tomtar i böcker, tomtar i annonser, tomtar på julbonader och tomtar på julkort. Till detta ska sägas att det tillkom en hel del andra kort med nyårs och påskmotiv. Maken Daniel blev sjuk och det var frun som fick sköta hus och hem, de fick en son som gick i moderns spår och illustrerade han med. Jennys tomtar blev snabbt populära och är det ännu idag. Troligen har alla hushåll i Sverige något motiv med Jenny Nyström. Trots att tomtemålandet blev något av en massproduktion släppte Jenny Nyström aldrig den rent konstnärliga skärpan. Hon fick aldrig tomtar på loftet som man säger. 1946 avled i januari tomtens främste avbildare.

Islamiseringen i västvärlden har många negativa följder. För oss hedningar som tycker att det räcker men kristendomen som kolera blir islam en ny pest. Samma trista monoteism fast i en ny förpackning. Islam med deras osynlige gud är ett hot mot vår polyteistiska tro där gudinnor och gudar ofta avbildas.

Men ett annat problem följer i ökenreligionens spår och det är arbetslöshet!

En bild säger mer än tusen ord sägs det och här kommer några bilder.

 Antalet fotomodeller kommer att minska. Adriana Lima heter damen på bilden och hon kan nog ge oss två anledningar att inte tillåta en öknens tro.

Vinodlarna kommer att få gå till arbetslöshetskassan och i värsta fall socialen.

Livet blir grymt för de som föder upp svin. För grisarna är livet alltid grymt så för dem spelar nog religionstillhörighet hos människor inte så stor roll. Islamisering leder till massarbetslöshet!

Sålunda kommer västvärlden bli fylld av fattiga och olyckliga människor om islam får fotfäste i väst. Vad gör ekonomerna åt detta problem?

Finlands nationalsång: Vårt land!

Finlands nationaldag eller som den egentligen heter Finlands självständighetsdag är den sjätte december. Dagen är vald med då detta datum 1917 förklarade sig Finlands självständigt. Sjätte december är också finska flaggans dag.

Nationalsången ”Vårt land” kommer från det kända verket ”Fänriks Ståls sägner” som Johan Ludvig Runeberg gav ut 1848. Första dikten heter just vårt land. Alla verserna i dikten sjungs inte. Fredrik Pacisus hette en mannen som tonsatte Vårt land.

Julius Krohn lät översätta dikten till finska 1867. Finland är ju som alla vet tvåspråkigt.

Maamme, Vårt land

1.

Oi maamme, Suomi, synnyinmaa,soi, sana kultainen!Ei laaksoa, ei kukkulaa,ei vettä rantaa rakkaampaa,kuin kotimaa tää pohjoinen,maa kallis isien!

1.

Vårt land, vårt land, vårt fosterland,Ljud högt, o dyra ord! Ej lyfts en höjd mot himlens rand, Ej sänks en dal, ej sköljs en strand, mer älskad än vår bygd i nord, än våra fäders jord.

2.

On maamme köyhä, siksi jää,jos kultaa kaivannetSen vieras kyllä hylkäjää,mut meille kallein maa on tää,sen salot, saaret, manteret,ne meist on kultaiset.

2.

Vårt land är fattigt, skall så bliFör den, som guld begär. En främling far oss stolt förbi: Men detta landet älska vi, För oss med moar, fjäll och skär Ett guldland dock det är.

3.

Ovatpa meille rakkahatkoskemme kuohuineen,ikuisten honkain huminat,täht’yömme, kesät kirkkahat,kaikk’kuvineen ja lauluineenmi painui sydämeen.

Vi älska våra strömmars brus och våra bäckars språng. Den mörka skogens dystra sus, vår stjärnenatt, vårt sommarljus. Allt, allt, vad här som syn, som sång Vårt hjärta rört en gång.

4.

Täss auroin, miekoin, miettehinisämme sotivat,kun päivä piili pilvihintai loisti onnen paistehin,täss Suomen kansan vaikeimmathe vaivat kokivat.

4.

Här striddes våra fäders stridMed tanke, svärd och plog.Här, här, i klar som mulen tid.Med lycka hård, med lycka blid.Det finska folkets hjärta slog.Här bars vad det fördrog.

5.

Tään kansan taistelut ken voine kertoella, ken?Kun sota laaksoissamme soi,ja halla näläntuskan toi,ken mittasi sen hurmehenja kärsimykset sen?

5.

Vem täljde väl de striders tal? Som detta folk bestod. Då kriget röt från dal till dal. Då frosten kom med hungers kval. Vem mätte allt dess spillda blodOch allt dess tålamod?

6.

Täss on sen veri virrannuthyväksi meidänkin,täss iloaan on nauttinutja murheitansa huokaillutse kansa, jolle muinaisinkuormamme pantihin.

6.

Och det var här det blodet flöt, Ja, här för oss det var,Och det var här sin fröjd det njöt, och det var här sin suck det göt. Det folk som våra bördor bar långt före våra dar.

7.

Tääll’ olo meill on verratonja kaikki suotuisaa,vaikk onni mikä tulkohon,maa isänmaa se meillä on.Mi maailmass on armaampaaja mikä kalliimpaa?

7.

Här är oss ljuvt, här är oss gott, Här är oss allt beskärt; hur ödet kastar än vår lott. Ett land, ett fosterland vi fått, Vad finns på jorden mera värt att hållas dyrt och kärt?

8.

Ja tässä, täss’ on tämä maa,sen näkee silmämme.me kättä voimme ojentaaja vettä rantaa osoittaaja sanoa: kas tuoss’ on se,maa armas isäimme.

8.

Och här och här är detta land. Vårt öga ser det här, vi kunna sträcka ut vår hand och visa glatt på sjö och strand och säga: se det landet där. Vårt fosterland det är.

9.

Jos loistoon meitä saatettaisvaikk’ kultapilvihin,mis itkien ei huoattais,vaan tärkein riemun sielu sais,ois tähän köyhään kotihinhalumme kuitenkin.

9.

Och fördes vi att bo i glans bland guldmoln i det blå, och blev vårt liv en stjärnedans. Där tår ej göts, där suck ej fanns. Till detta arma land ändå vår längtan skulle stå.

10.

Totuuden, runon kotimaamaa tuhatjärvinenmiss’ elämämme suojan saa,sa muistojen, sa toivon maa,ain ollos, onnees tyytyen,vapaa ja iloinen.

10.

O land, du tusen sjöars land, där sång och trohet byggt, Där livets hav oss gett en strand, vår forntids land, vår framtids land. Var för din fattigdom ej skyggt. Var fritt, var glatt, var tryggt.

11.

Sun kukoistukses kuorestaankerrankin puhkeaa,viel lempemme saa nousemaansun toivos, riemus loistossaan,ja kerran, laulus synnyinmaakorkeemman kaiun saa.

11.

Din blomning, sluten än i knopp, skall mogna ur sitt tvång; Se, ur vår kärlek skall gå opp ditt ljus, din glans, din fröjd, ditt hopp. Och högre klinga skall en gång vår fosterländska sång.