I Västergötland hemma hos en medlem i föreningen har den fjärde november hållits ett blot. Alla makter åkallades men asynjan Hlin uppmärksammades främst. Må hon skydda föreningens medlemmar i den svåra tid vi nu lever i.
Vi ska klara av det!
SATIR: RÖKA!
Tyr hälsar till er!
Dikt: Döden tänkte jag mig så
Döden tänkte jag mig så
Det gick en gammal odalman
och sjöng på åkerjorden.
Han bar en frökorg i sin hand
och strödde mellan orden
för livets början och livets slut
sin nya fröskörd ut.
Han gick från soluppgång till soluppgång.
Det var den sista dagens morgon.
Jag stod som harens unge, när han kom.
Hur ångestfull jag var inför hans vackra sång!
Då tog han mig och satte mig i korgen
och när jag somnat, började han gå.
Döden tänkte jag mig så.
(Bo Setterlind)
Minns era husdjur och svansbarn!
De döda ska hedras. Men inte bara Ask och Emblas avkomma. Vi hedningar av idag kan gott sända en tanke eller två till våra vänner. Vi åsyftar förstås vänner, kamrater och familjemedlemmar som varit hundar, katter, hästar, fåglar ja mången god vän är ju inte född till människa. Man kan ta hunden med till Valhall, man kan minnas den döde kamraten född med svans och sina svansbarn. Vi är inte monoteister som bara anser att apkusinen människan är allts mått och mening. Sistnämnda är hybris något de gamla hedniska grekerna ansåg vara den enda synd människan kunde begå.
Våra gudamakter använder sig av djur, Oden har korpar, vargar och sin berömda springare med åtta ben i sin tjänst. Freja låter katter dra sin vagn och Tors bockar känner alla hedningar till. Gnå har sin häst Hovvarpner och många andra hästars namn är kända. Skades giftorm som plågar Loke kan nämnas och Hel har ju sin hund Garm.
Till de coronadödas minne!
Om de döda ska man tala gott. Vi sänder en tanke till alla som dött i covid-19 och det är dessvärre över 5 miljoner människor som förlorat sina liv i denna förbannade pandemi. Vila i frid!
Dikt: Var inte rädd för mörkret
Var inte rädd för mörkret
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi se ju inga stjärnor,
där intet mörker är.
I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset
med bävan längtar till.
Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.
(Erik Blomberg)







