Dikt: Fira Mårten

Fira Mårten

Nu är sinnelaget ljust och glatt,
ty för oss frossare är gåsen en riktig skatt.
Soppan svart ska först beätas skall,
innan vi på köttet med besticken går till anfall.
Även om i Skåne du ej dig befinna,
kan du min vän låt den i halsen nedrinna.
Vi du vara i höstmörkret glad och belåten,
då broder ska du fira Mårten.

(Henrik Andersson)

Några rader den 11 november 2022

De flesta insåg nog den 11 november 1918 att världskriget var över när vapenstilleståndet trädde i kraft denna dag.. Än fler insåg den 11 november 1945 att det andra världskriget var slut, Japan hade kapitulerat mer än två månader innan. Men har ett nytt världskrig redan börjat? Vad vet vi den 11 november 2022? Människan spår, nornorna rår.

Israel är ett hot mot mänskligheten!

”Inte utveckla, producera, testa eller på annat vis införskaffa kärnvapen, avsäga sig ägarskap av kärnvapen, ge myndigheter total insyn i deras okontrollerade kärnkraftsanläggningar som en viktig förtroendebyggande åtgärd bland alla stater i regionen och som ett steg för att främja fred och säkerhet”.

Citatet kommer från en resolution Förenta Nationerna antog den 28 oktober och tar upp Israels eventuella tillgång till kärnvapen. Redan på 1980-talet avslöjade Mordechai Vanunu att Israel har kapacitet att tillverka dessa dödsvapen.

Israel är en stat som bygger på en monoteistisk idé. Det finns bara en gud och israeliterna är det utvalda folket, ty den ende guden har inte för avsikt att alla ska vara lika. Judarna säger att de är guds utvalda. Föreningen anser att kärnvapen är det största hotet mot mänskligheten och anser att Israel måste avkrävas svar hur det befinner sig med deras kärnvapen. Ett land som styr av ett sådant totalt förakt för andra religioner, folk och nationer är en säkerhetsrisk.

Dikt: November-rim

November-rim

Nu kommer hösten på riktigt allvar
Och motar in både kor och kalfvar
Och gäss och grisar och andra djur,
Som ha »en mera subtil natur».
Det är ej godt just att springa naken,
När snön i massor vräks ner från taken,
När stormen ilar från topp till tå,
Så att man knappt kan på benen stå.
Och sticker solen ibland förstulet
Sin nästipp ut ur det gråa skjulet,
Der hon är bysatt till nästa vår,
Så hvimla vindar ur alla vrår –
De gny från nordan, de gny från sunnan,
Och ge sig hin på, att hon skall unnan.
De skära tänder med ilskna skri,
De vältra skyar med snöslask i.
Då bleknar sol’n, och med sura miner
Hon släpper ner sina sänggardiner.

Men olycksfoglarne skratta gällt
Och storma fram öfver skog och fält.
De sina renslar försigtigt lossa,
De släppa ut römatism och frossa
Och fluss och bröstverk och sådant mer,
Soni åt doktorerna vinning ger.
Uppriktigt sagdt – det ser ut på spiken,
Som hade doktorn »en vän i viken»
I väderleken: när vädret blås,
Då tycker doktorn det går i lås.
Det är väl derföre (oss emellan)
Som han i vädret ej pratar sällan.

Om blott John Ericssons solmaskin
Had’ något qvar i sitt magasin,
Så kunde han åt den frusna skaran
På halfbuteljer försälja varan
Med god förtjenst; ty naturligtvis,
När man kan drifva kommers med is,
Så bör man också i dessa tider,
När näsan blånar och skinnet svider,
Ha glupsk förtjenst på att sälja sol,
Direkte tappad på krus i fjol.
Ishandlarn tjenar med köld 100
Procent på varan, men jag må undra

Om icke sol-»bussiness» – ni förstår –
Är mycket varmare detta år.
Men som John Ericsson tydligen
Ej fått patent på maskinen än,
Så få vi ännu i höstens fasor
Oss hålla varma med åkarbrasor
(Och litet kolos emellanåt)
Och le åt vindarnes små försåt.

Men blifver Bore ibland för bister,
Så att du nästan kuraget mister,
Tag då galoscher och handskar på
Och utåt landet en morgon gå.
Det lifvar sinnet, det eldar kroppen,
Det käns från lilltån till hufvudknoppen;
Ty till och med i den kulna höst
Är djup och mäktig naturens röst.

Se der den väldiga, höga skogen!
Han är sig lik, han står tyst och trogen,
Och hviskar hemlighetsfulla ord
Om höst och vissning på denna jord.
Och mellan träden en fågel klagar
Allt öfver sommarens korta dagar,
Och på de isiga tufvor stå
Små frusna blommor och höra på.

Och myran knogar förskräckt till stacken
Med några granbarr tvärs öfver nacken.
Och ekorrn klär sig i grå karpus
Och reparerar sitt vinterhus.
Och humlan djupt sig i jorden borrar
Och öfver dåliga tider knorrar.
Och haren festar på frusna bär,
Som pryda tufvorna här och der.
Han är så stolt nu, så Gud bevare –
Vasserra! nu är han inte hare!
Se’n hösten färgat hans skinnpels hvit,
Törs jägarn ej sticka näsan dit.
Han skuttar gladt öfver kärr och kyttor
Och slår i glädjen små kullerbyttor,
Han sparkar qvistar, han gnager bark,
Han för ett väsen i skog och mark,
Så att den hyggliga ugglemamma
Blir väckt ur sömnen och i det samma
Begynner hålla ett lämpligt tal
Om »galna narrar» och »klen moral».
Och på en gärdesgård hörs en kråka
Om flydda tider förnumstigt språka:
»Hå hå, ja ja! D’ä’ på tok med verlden!
Snö i november på fält och gärden.
Ja, ja – hvad var det jag sa’ i fjol,
När skatan stassa’ i sidenkjol?

Gud straffar flärden, som mycket annat.
D’ä’ så ynkligt, så d’ä’ förbannadt!»
Men liten sparf flyger gladt omkring
Och gör små visor om alla ting.
Han klagar ej öfver köld och hunger,
Men skaparns ära med fröjd han sjunger.
Han krafsar muntert bland is och snö,
Och när han hittar ett fruset frö,
Då jublar han och på lätta vingar
Han öfver tufvorna lustigt svingar.
Han flyger hem till sin lilla vän
Och arrangerar en fest igen,
En fest, der kärleken dukar bordet
Och der förnöjsamhet förer ordet.
Och djupt i skuggornas dunkel då
Hör skogsfrun sällsamt på harpan slå.
Och månen stilla ur molnen träder
Och öfver kärlekens fröjd sig gläder.
Och tusen stjernor på himlen stråla,
Och trädens grenar i rimfrost pråla.
Och öfver träden der susar blid
En flägt af oskuld och fröjd och frid.

(Magnus Elmblad)

Blodbad då och blodbad nu.

Stockholms blodbad ägde rum 8-9 november 1520. Men med tanke på alla dödskjutningar och elände så undrar man om saker och ting alls förändrats sedan Kristian tyranns dagar. nåväl ärade läsare, sänd en tanke till de som mördades 1520 men gängmedlemmar om skjuter ihjäl varandra de kan gott få det de förtjäna. ingen har tvingat dem att bli kriminella.

Pedofiler förbannas

Föreningen har låtit en häxa göra en förbannelse över pedofiler. Hon skriver bland annat följande rader:

”Jo när det gäller pedofili,
kom jag till insikt att varje
barn (och människa) ska
kunna växa upp som fria
individer och ingen ska
inkräkta på dess unika växande
genom att begå våldtäkt. Jag gjorde
en ritual vid en äng, där jag bad
att alla som vill en/barn illa genom
utnyttjande och våldtäkt att det ska,
gå illa för dem(inte död, men riktigt illa),
och bad också om att alla barn ska få
just vara fria, växande lek och få
känslomässig omsorg och positivt uppväxt.”

Några av Gustav II Adolfs stridskamrater

Förord
Många soldater deltog vid Lützen där Gustav II Adolf stupade. Här kommer lite personhistoria om några som stred för svenskarna mot kejsaren och ligans arméer i det kanske mest kända av alla svenska fältslag. Tre svenskar och tre födda i det Tysk-Romerska riket.

Nils Brahe 1604-1632
Befryndad med Vasaätten och tillhörande rikets förnämsta grevesläkt. Född i Uppland, fadern riksråd. Studerade i Uppsala och tjänade vid hovet. Kom ut i kriget 1620 men var några år åter student denna gång utomlands. Åter i krigstjänst hos kungen 1625.Några år senare dubbad till riddare och utnämnd till överstelöjtnant på grund av tapperhet. 1628 sändes han av kungen för att delta vid Stralsunds belägring och fick innan dess överstes rang. Brahe hade personlig del i att de kejserligas belägring måste upphävas. Hemma i Sverige slutet av 1629 och början av året därpå. Följde med kungen till Tyskland. Var med vid Breitenfeld 1631 och åter belönad av kungen. Gula brigaden var den förnämsta av de armékårer svenskarna hade och Brahe blev dess befälhavare. Blev general men sårades svårt vid Lützen. Avled av sina skador några veckor efter slaget. Begravd i kyrkan i Östra Ryd. Gift 1628 med friherrinnan Anna Margareta Bielke och fick en dotter och en son. Ansågs av Gustav II Adolf för en av de bästa befälhavarna i den svenska hären.

Greve Nils Brahe

Jacob Fabricius 1596-1654
Joachim Schmidt och Elisabeth Witten i Kölin Pommern fick sonen Jacob som läste till präst. Sonen som föddes sommaren 1596 studerade flitigt och blev hovpredikant hos hertig Bogislav av Pommern. Som så många andra präster ”latiniserade” han sitt namn och kallade sig Fabricius. 1626 blev han teologie doktor. Gustav II Adolf hörde Jacob Fabricius predika och utnämnde honom till hovpredikant och fältsuperintendent i början av 1631. Vid slaget spelade Fabricis en roll då under ett kritisk skede flertal soldater flydde undan de kejserligas anfall. Fabricius lyckades genom att smala en del manskap sjunga psalmer och detta ordna de upp flykten och soldaterna kunde samlas för ett motanfall. Efter striden följde Fabricius med de som eskorterade kungens lik till Wolgast för vidare färd till Sverige. Den kyrklig karriären fortsatte och han utnämndes till superintendent motsvarande titeln biskop i Hinterpommen. Han avled kort efter att ha hållit en predikan i Stettin. Var gift och fick sju barn men alla tre sönerna avled innan fadern. Döttrarna gifte sig med präster.

Dodo zu Innhausen und Knyphausen 1583-1636
Född i Ostfriesland, fadern friherre. Gick i Holländsk krigstjänst nitton år gammal. Stred under Moritz av Oraniens befäl mot spanjorerna. Befordrades till general men sårades svårt. Reste hem för att sköta sina sår. Gifte sig men fortsatte från 1615 som soldat. Gick i kurfursten Fredrik V av Pfalz tjänst när denne blivit kung av Böhmen. Stred för denne under 1620-talet. Dömdes till döden efter det katastrofala slaget vid Stadtlohn 1623 där den kejserlige befälhavaren Johann Tserclaes Tilly vann en stor seger. En ny rättegång frikände honom och han fortsatte strida. Togs till fånga efter slaget vid Dessau 1626 då han stred för danskarna men lyckades fly efter att ha varit fånge i mer än ett år. Reste till England efter att Danmark slöt fred och lämnade kriget. År 1629 inträdde Dodo zu Innhausen und Knyphausen i svensk tjänst och fick rang av generalmajor. 1631 hamnade han åter i fångenskap efter ha varit kommendant i staden Neubrandenburg som belägrades av kejsarens trupper, men blev efter en tid utväxlad. Inför slaget vid Lützen var han en av de som var motvillig till att strida, han ville invänta förstärkningar. Högsta befäl och ledare för den högra flygeln var kungen själv. Centern leddes av Nils Brahe och vänstra flygel av Bernhard av Weimar medan Knyphausen fick leda andra träffen eller reserven med ett moderna ord. När han fick underrättelse att kungen stupat yrkade han på att man skulle retirera men så blev inte fallet och Knyphausen bidrog till att slaget fick en för svenskarna lycklig utgång. Befordrades året efter till fältmarskalk. Segrade med en svensk här i förbund med trupper från Hessen och Lüneburg över en kejserlig här Oldendorf samma år. Dodo zu Innhausen und Knyphausen stupade för en kula vid Haselünne som träffade honom i huvudet. Trots detta lyckades hans trupper vinna striden.

Friherre Dodo zu Innhausen und Knyphausen

August von Leublfing ca 1614-1632
Den unge Augusts far Hans von Leublfing var överste under kriget och stred mot kejsaren. Sonen blev våren 1632 antagen som page hos den svenske kungen och var med denne under slaget. August von Leublfing försökte rädda kungens liv men sårades svårt. Han lämnade vittnesmål om kungens död men avled själv av sina sår den 15 november.

Peder Lillie 1603-1657
Namn kan vara besvärligt när det gäller äldre tider. Stavning och annat kan skifta. Peder Lille eller Per Lillie av Aspenäs var hur som helst född 1603 på Aspenäs herrgård i Lerums socken, Västergötland. Ätten tillhörde den så kallade uradeln. Fadern Bengt hade tjänat vid hovet och varit kammarherre men även varit ryttmästare. Modern Marina föd Kijls far hade varit krigsöverste och kommendant på Gullbergs fästning. Peder Lille följde fädernas bana och deltog i krigen Sverige utkämpade. När Sverige gick med i kriget som skulle vara i trettio år blev han kommendant i Peenemünde den plats där svenskarna landsteg 1630. Sedan blev han överstelöjtnant för Västerbottens infanteriregemente. Vid Lützen deltog Peder Lillie, överlevde slaget och fortsatte sin karriär i Tyskland fram till 1635. I kriget mot Danmark 1643-1645 deltog Lillie i Västergötland och var med och fördrev de danska trupper som infallit i detta landskap från Norge. Karriären fortsatte i hemlandskapet, kommendant på Älvsborgs fästning, slottshövitsman i Göteborg och tre år innan sin död 1657 ståthållare på Älvsborgs slott. Gift med Maria Amia von Lepel som kom från en gammal adelssläkt från Mecklenburg med henne fick han åtta barn.

Fredrik Stenbock 1607-1652
Som regementschef för Smålandsryttare spelade Fredrik Stenbock en ödesdiger roll i slaget. Om han själv hade sårats och hans kollega för Östergötlands ryttare stupat hade kungen inte satt sig spetsen för dessa och lett styrkorna på den färd som blev hans sista i livet. Fadern till Fredrik Stenbock var riksråd och friherre. Sonen föddes i Västergötland på Torpa stenhus. Student i Uppsala och sedan tjänst vid hovet blev det för unge Stenbock. Senare följde han kungen på dennes fälttåg och blev vid Dirschau 1627 tillfångatagen av polackerna. Kungen själv sårades vid denna strid. Stenbock kom tillbaka till svenskarna. Följde nu med kungen till den tyska krigsskådeplatsen och blev överste för ovannämnda rytteri. Tog avsked från armén på grund av sina skador men återkom och stred mot danskarna 1644. Under tiden mellan de två krigen var Stenbock assessor i Svea hovrätt, blev riksråd och president i Göta hovrätt. Upphöjdes till greve året före sin död. Med sin maka Catharina De la Gardie blev det fem barn.

Referenser
Illustrationerna kommer från Wikipedia

Tryckta källor
Arwidsson Adolf Iwar Trettioåriga krigets märkvärdigaste personer 1861.
Brezezinski Richard Lützen 1632, sista striden för lejonet av Norden 2009.
Ericson Wolke, Lars, Hårdstedt Martin, Iko Per, Sjöblom Ingvar & Åselius Gunnar Svenska slagfält 2003.
Ericson Wolke, Larsson göran & Villstrand Nils Erik trettioåriga kriget, Europa i brand 2006.
Eriksson Bo Lützen 1632, ett ödesdigert beslut 2006
Fuller John Frederick Charles De avgörande slagen del II från högmedeltiden till Leuthen 1757 2003.
Göransson Göte Gustav II Adolf och hans folk 1994.
Oredsson Sverker Gustav II Adolf 2007.

Internet
Adelsvapen https://www.adelsvapen.com/wiki/
Heraldik och vapensköldar https://waslingmedia.se/
Historiesajten https://historiesajten.se/
Nationalencyklopedin https://www.ne.se/uppslagsverk/
Svenskt biografiskt lexikon  https://www.riksarkivet.se/sbl