Skånsk kulturkamp

Världen brinner, klimatet försvinner och det skjuts här och var i gamla Sverige. Men värst av allt Ranelid med förnamnet Björn är arg och kränkt för att han inte fått Piratenpriset. En intressant kulturkamp pågår i Skåne!

Dikt. Hur jag än vänder mig

Hur jag än vänder mig

Hur jag än vänder mig,
nornans tråd snärjer mig.
Ingen glädje åt något håll.
Ögonen fyllda med tårar,
ser inget hopp, ingen framtid,
bara trist halvmörker,
vare sig ljus eller svärta,
bara dunklet halvdis.

Orkar inte mer.
Ser ej någon ljusning,
dödens omfattning
ända befrielse
de nio världarna kan ge mig.
Ångest,
smärta,
lidande,
ja min lott
var då inte
önskanssvärd.

Ej glädje,
ej skönhet
allra minst kärlek,
kantar min väg.
Allt bara narrlek,
gyckelendast för att roa de hårda,
kamp mot allt,
men bara för att förströ
de som har värme och lycka.

Lyckans gudinna,
trodde jag fångat henne,
men ack nej,
hon endast stannat
för att grina mig
i ansiktet och fortsätta
sin grymma lek.
Ingen framgång,
igen kärlek,
mitt liv endast hård lek.

Jag förtvinar,
jag går under,
undergång ända slut
på bister väg.
Ingen glädje,
inge kärlek,
inget hopp.
Nej nu slutar jag.
Väntar endast på
allt sluts gudinna,
hon är iskall förvisso,
men enda
tröst jag får.

Hur jag än vänder mig,
nornans tråd snärjer mig.
Ingen glädje åt något håll.
Ögonen fyllda med tårar,
ser inget hopp, ingen framtid,
bara trist halvmörker,
vare sig ljus eller svärta,
bara dunklet halvdis.

All är över,
ingen sol
inget mörker,
bara den frid
som är oåterkallelig.
Döm mig inte,
allt var förgäves
innan starten gick.

Logisk slutpunkt,
avsluta det hela,
innan det värre blir.
Inget hopp,
ingen ljusning,
bara jämmer och klagolåt.

Må gudinnan som alla hatar
och de flesta fruktar
omfamna mig.
Hellre hennes omfamning
än de levandes iskyla,
nej farväl
värld så kall,
värme var ej min arvedel.

Hur jag än vänder mig,
nornans tråd snärjer mig.
Ingen glädje åt något håll.
Ögonen fyllda med tårar,
ser inget hopp, ingen framtid,
bara trist halvmörker,
vare sig ljus eller svärta,
bara dunklet halvdis.

När ljuset
stelnat,
andning upphört,
ja då och bara då kan jag
leva fast jag är död och stel.
Hård älskarinna,
kräver inte mycket,
men släpper aldrig taget
än sedan, hellre hon
än det jag har nu.

Jag försvinner,
jag glöms bort,
ej existerar mer,
men och åter men,
nu är jag äntligen fri!

Gertruddagen 2023

Så då är det den 17 mars igen. Fästen kallade månaden för vårmånad och nu får väl Ostarnas tid ha kommit även om vintern envisas bita sig kvar. Men våren kommer oavsett presidenter i Ryssland och Turkiet. Våren kommer oavsett vi har röda, gröna eller blå makthavare. Ha en god hednisk vår ärade medmänniskor.

Dikt: Steget

Steget

Jag måste ge mig själv en dag,
då min tanke får sväva fritt.
En dag då jag tar mitt första steg
och vet att det steget är mitt.
Jag vill vakna upp i ett eget rum,
resa mig upp och stå på golvet en stund
och fråga mig själv åt vilket håll ska jag gå.
Ett steg i sänder.
Och sedan ett steg till.
Det är härligt att se vad som händer.
När man går åt det håll man själv vill.
Jag måste fråga mig själv vem jag är
och varför jag gör det jag gör.
Jag kan inte leva med dörren stängd
och mitt liv står utanför.
Och ropar man på mig från alla håll så svarar jag:
– Vänta en stund.
Idag vill jag följa min egen röst.
Idag är jag ingens hund – ett steg i sänder.
Och sedan ett steg till.
Det är härligt att se vad som händer när man går åt det håll man själv vill.

(Kent Andersson)