Dikt: Hamnskifterskans kväde

Hamnskifterskans kväde

I klyftan där Ginnungagap möter berg,
dunkar bergets hjärta, en trumma av sten.
Här möts det skira kvädet och jättens vrål,
ett ljud som etsar sig in i märg och ben,
likt elden som härdar ett vikingastål.

En röst stiger hög, likt en völvas klagan,
mot en mörkare stämma, rå och besatt.
”Bind mig vid dig tills hugen blir din,”
ett offer i skuggan av en evig natt,
där vanvett och vördnad vävs samman och in.

Från kvinna till falk, från kött till fjäder,
ett hamnskifte föds ur smärta och begär.
Nornorna väver med trådar av järn,
medan vildhetens vind piskar väder och kläder,
och krossar det skydd som vi håller så kär.

Det är inte en dröm, det är sejden som talar,
en galder för de bortglömda, de som vågar se.
I krocken mellan ljuset och mörka dalar,
blir chocken den kraft som får allt att ske

Några rader på Karldagen

Karl är som alla vet de fria böndernas förfader. En karl en man en fri man. Många heter än idag Karl eller Karlsson. Frihet är något man bord tänka på i dessa tide. Frihet från gängvåld, galna makthavare i öst och väst. Botemedel mot elakhet och dumhet finns inte men vi kan alltid åkalla Heimdall den vise asen som står för ordning och reda och göra vad vi kan för att bli fria män ock karlar.

Ärkebiskopen av Canterbury är inte en man

Ärkebiskopen av Canterbury är nu av kvinnligt kön. Vi beklagar. Vi är emot alla former av kristendom och det spelar inte någon roll om prästen, biskopen eller ärkebiskopen är hane eller hona. Vi tror inte att kvinnor inom kristendomen besitter någon andlig kraft av något slag. Lika lite som deras manliga kollegor gör detta. tyvärr säger vi så finns det personer inom hedendomen som tycks tro att de kvinnliga prästerna har något andligt i sig. Men det är mest kvinnor som aldrig riktig brutit med kristendomen.

Allt är dåligt i denna religion. Vi diskuterar bara med de som delar vår värdegrund men det vet de flesta vid det här laget.

Debatt: Asatron har blivit en urvattnad trivselreligion

Debatt: Asatron har blivit en urvattnad trivselreligion

Från gudarnas vilda vishet till harmlöst skogsmys. Den moderna nyhedendomen har i sin iver att vara politiskt korrekt och naturvänlig kastat bort det som en gång gjorde asatron unik: den hårda livsvisdomen, det absoluta modet och den mörka respekten för ödet.
Den asatro vi möter i de isländska sagorna och eddorna är ingen idyllisk naturreligion. Det är en världsåskådning för en hård tid, präglad av fylgja (öde) och wyrd. Det var en tro där vishet inte kom gratis – Oden offrade sitt eget öga och hängde nio nätter i världsträdet för att få insikt. Det var en tro där mod inte handlade om att ”må bra”, utan om att stå rakryggad inför det oundvikliga slutet, ragnarök.

Idag har denna kraftfulla tradition förvandlats till en sorts ”andlig allemansrätt”. I samfund som Samfundet Forn Sed ligger fokus på årstidsfirande, ekologi och inkluderande gemenskap. Det är i sig lovvärda värden, men var finns udden? Var finns den skräckinjagande respekten för dödsgudinnan Hel eller den kompromisslösa krigarmoralen hos Tyr?
Genom att göra asatron till en ”naturreligion” gör vi den samtida. Vi speglar våra egna behov av stresshantering och miljömedvetenhet i de gamla gudarna. Tor har blivit en symbol för åskväder snarare än den beskyddare av ordning som med våld håller kaoskrafterna stången. Oden har förvandlats från en nyckfull och farlig trollkarl till en vis morfarstyp.

Problemet med denna transformation är att vi tappar kopplingen till historien. Om asatron bara blir en hyllning till att träden växer och att vi ska vara snälla mot varandra, då behövs inga gudar – då räcker det med en kurs i biologi och etik. Den ursprungliga asatron handlade om att navigera i en värld som var fylld av både skönhet och terror.
Det är dags att vi vågar återta de ”obekväma” delarna av vår tradition. Vi behöver inte offra hästar i skogen, men vi behöver återinföra respekten för den personliga äran, det orubbliga modet och förståelsen för att livet är en strid – inte en söndagspromenad. En asatro utan allvar är ingen tro, det är bara rollspel i linnekläder.

Dikt: Gautatyrs galder

Gautatyrs galder

Hör mig, människor, rimtursar,
och heliga släkten,
söner av Gaut,
i syd och nord.
Valfader vandrar
över vida slätter,
skänker åt götar
geirens makt.

Han är Gautatyr
göternas herre,
vid Svarta havets
strida strömmar.
Från öster
han ätten ledde,
med runkraft ritsad
i romerskt stål.

Goter gingo
under korpens vingar,
från Skandias klippor
mot solens uppgång.
Där satt herjan
på högsta sätet,
gav seger åt spjut
och sanning åt skalder.

Gautatyr blickar
över Götalands skogar,
ser trogna kämpar
tälja sitt öde.
Ett är namnet,
en är ätten:
Oden styr folket,
nu och i evighet.

Gaut: Götarnas gud och folkets personifiering

Gaut: Götarnas gud och folkets personifiering

När vi firar Göte den 27 januari, uppmärksammar vi ett namn som bär på tusentals år av nordeuropeisk historia. Namnet är inte bara en geografisk beteckning för invånare i Götaland, utan djupt rotat i tron på asaguden Oden – eller Gaut, som han kallades av de folk han ansågs ha grundat. 

Götarnas och goternas gudomliga rötter

I de fornordiska källorna är Gaut (eller Gautr) ett av Odens vanligaste binamn. Namnet bär betydelsen ”gjutaren” eller ”skaparen”, men i en tribal kontext fungerar det som en personifiering av själva folket. Oden kallades ofta för Gautatýr – ”götarnas gud” – vilket markerade honom som den andliga och rituella ledaren för de götiska folken. 

Historiskt sett finns en stark koppling mellan:

  • Götarna: Inbyggarna i dagens Götaland (Västergötland och Östergötland).
  • Gutar: Befolkningen på Gotland.
  • Goterna: De germanska stammar som under folkvandringstiden vandrade söderut genom Europa. 

Dessa grupper betraktade ofta Oden (under namnet Gaut eller Gapt) som sin stamfader. Genom att spåra sina kungasläkter tillbaka till guden legitimerade de sin makt och gav folket en gudomlig identitet. 

Oden som Gaut i myt och saga

I sagalitteraturen, som till exempel Bósa saga, framställs Gaut ibland som en kunglig person och son till Oden, som i sin tur grundade kungariket Götaland. Detta är ett exempel på euhemerism – idén att gudar ursprungligen var historiska hjältar som med tiden började dyrkas som gudomligheter. Oden som Gaut representerade inte bara krig och död, utan även visdom och magi. För de götska folken var han den som gav liv och form åt deras kultur, precis som han enligt myten ”göt” liv i de första människorna. 

Ett arv i kalendern

Att namnet Göte finns i vår kalender idag är en kvarleva av denna identitet. När vi säger Göte, nämner vi i praktiken ”en person av Odens folk”. I landskap som Västergötland lever minnet av guden kvar än idag genom platser som Odins flisor och lokala sägner om ”Odens jakt”, som traderats i århundraden efter kristnandet.

Wolfgang Amadeus Mozart: Ljusets och harmonins mästare

Wolfgang Amadeus Mozart: Ljusets och harmonins mästare

När Wolfgang Amadeus Mozart föddes i Salzburg den 27 januari 1756, föddes inte bara ett barn, utan ett musikaliskt naturfenomen som skulle komma att förändra mänsklighetens kulturlandskap för alltid. Redan som liten pojke satt han vid klaveret och fann harmonier där andra bara hörde toner, och innan han ens blivit tonåring hade han förtrollat Europas kungahus som ett underbarn vars talang gränsade till det gudomliga. Han var en spegel av sin tids upplysning, en själ som rörde sig med en lekfull lätthet mellan det djupt tragiska och det sprudlande glada.
Mozarts liv var en ständig resa genom ljudets oändliga möjligheter. Han ägde en unik förmåga att fånga den mänskliga naturens alla skiftningar i sina operor, där karaktärerna talar till oss med en ärlighet som fortfarande, efter två sekel, känns brännande aktuell. I hans symfonier och pianokonserter finner vi en perfekt balans mellan teknisk perfektion och en innerlig skönhet som verkar strömma fram helt utan ansträngning. Det sägs att han skrev ner sin musik som om den redan vore färdigkomponerad i huvudet, en direkt kanal från en högre ordning ner till notpappret.

Trots sin korta levnad på jorden lämnade han efter sig en skattkammare av över 600 verk, som alla bär hans omisskännliga signum: en klarhet som aldrig blir banal och ett djup som aldrig blir tungt. Han levde intensivt, med en personlighet fylld av humor, passion och en rastlös kreativitet som brann ända fram till det sista andetaget, då han arbetade på sitt monumentala Requiem. Mozart dog fattig i materiella ting, men han dog som den rikaste av konstnärer. Hans musik är inte bara historiska dokument; den är ett levande andningshål som fortsätter att trösta, inspirera och skänka hopp till människor i alla tider. Att lyssna på Mozart är att höra universum le.

Mozart till vänster i bild betraktar en staty som ska föreställa Hermes. Romarna identifierade Hemers med germanernas Oden. Oden skaldekonstens gud. 27 januari var Mozart född. 27 januari är Göte och Göta namnen i kalendern Götarnas gud är Oden. Ja detta kan ju förstås inte var en slump ärade hedningar.

Immigrant Song

Immigrant Song

Ta det lugnt alla pk-slan. Det handlar inte om massinvandring till Europa utan om vikingar från Islands som ska åka och plundra det brittiska öarna. Inspiration fick gruppen efter att ha spelat på Island. Den gavs ut som öppningsspår på albumet Led Zeppelin III 1970. Bandet sångare Robert Plant skrev texten men gitarristen Jimmy Page stod för musiken och båda kan ses som upphovsmän. Hammare som nämns är ju förstås Tors hammare Mjölner.

Led Zeppelin bildades i London 1968 och kom under 1970-talet att definiera den arena- och albumorienterade rocken. Bandet bestod av fyra unika musikaliska begåvningar: gitarristen och visionären Jimmy Page född 1944, sångaren Robert Plant född 1948 , basisten och keyboardisten John Paul Jones född 1946 samt trummisen John Bonham 1948-1980. Bandet reste sig ur askan av Jimmy Pages tidigare grupp, The Yardbirds. Under namnet ”The New Yardbirds” genomförde de sin första turné i Skandinavien innan de bytte namn till Led Zeppelin. Redan med debutalbumet Led Zeppelin (1969) visade de upp en explosiv blandning av tung blues, psykedelisk rock och folktoner. 

Under 1970-talet nådde bandet en status som ”gyllene gudar”. Med odödliga klassiker som ”Stairway to Heaven”, ”Whole Lotta Love” och ”Kashmir” dominerade de världens största arenor. De var kända för sin improvisationsförmåga live, men också för ett vilt turnéliv som ofta kantades av skandaler och dekadens. Bandets era tog ett abrupt slut den 25 september 1980 när trummisen John Bonham tragiskt gick bort vid 32 års ålder. Istället för att ersätta honom valde de kvarvarande medlemmarna att upplösa bandet den 4 december samma år, med motiveringen att de inte kunde fortsätta utan hans unika sound.

Immigrant Song

We come from the land of the ice and snow
From the midnight sun where the hot springs flow

The hammer of the gods
Will drive our ships to new lands
To fight the horde, sing and cry
Valhalla, I am coming

On we sweep with threshing oar
Our only goal will be the western shore

We come from the land of the ice and snow
From the midnight sun where the hot springs flow

How soft your fields so green
Can whisper tales of gore
Of how we calmed the tides of war
We are your overlords

On we sweep with threshing oar
Our only goal will be the western shore

So now you’d better stop
And rebuild all your ruins
For peace and trust can win the day
Despite of all your losing