Lågorna bränner bort villrådigheten
I den gamla världens Asgård var Höner känd som den tyste asen. Trots sin ståtliga gestalt och sitt gudomliga ursprung, han var ju en av mänsklighetens skapare, led han av en närmast förlamande obeslutsamhet. Myterna berättar hur han, sänd som gisslan till vanerna, vägrade fatta ett enda beslut utan sin vise rådgivare Mimer vid sin sida. Hans ständiga svar, ”Låten andra råda”, har blivit en symbol för den som äger makten men saknar viljan att bruka den.

Eldens renande kraft
Men något händer i mötet med Ragnarök. När den gamla världen går under i Surts lågor och de gamla maktstrukturerna raderas ut, genomgår Höner en fundamental förändring. Det är som om de förödande eldarna bränner bort den osäkerhet som tidigare hämmat honom. När den nya jorden stiger grön ur havet är det inte längre en tveksam följeslagare vi möter. I den nya ordningen kliver Höner fram i en av de mest betydelsefulla rollerna.

Från tvekan till klarsynthet
I stället för att låta andra råda, är det nu Höner som hanterar offerkvistarna (hlautvið). Han blir den nya världens högste siare och präst. Genom att kasta och tolka lottkvistarna blir han den som läser ödet och förmedlar gudomlig vilja till den nya generationen gudar, som leds av Vidar, Valle, Forsete, Mode och Magne samt förstås Balder.

Den gud som förr inte vågade lita på sitt eget omdöme, har i den nya världen blivit den vars blick når djupast. Hans tidigare tystnad har förvandlats till en reflekterande klarsynthet. Han bär med sig minnet av den gamla världen, men i stället för att tyngas av det, använder han kunskapen för att vägleda den framtid som just spirat.