När himlen svartnar och molnen går tunga

När himlen svartnar och molnen går tunga,
hör vi hur Tors vrede i dundret får tunga.
Med Mjölner i hand krossar han jättarnas ätt,
skyddet för Midgård, på gudarnas sätt.
Blixten är gnistan från hammarens slag,
han bringar ordning till människans dag.

I stormens öga, där vinden tar fart,
rider den Enögde, blicken är klart.
Oden, allfader, på Sleipner han far,
visdomens sökare, bister och snar.
Han viskar till korpar om ödets makt,
och leder de fallna i stormig vakt.

Men svärdet som glimmar i stridens gny,
bärs av den modigaste under vår sky.
Tyr, krigets herre, med rättrådig hand,
band Fenrisulven för gudarnas land.
Trots offrad styrka står han orubbligt kvar,
lagens och kampens rättrådiga svar.

Asarnas kraft i dån, storm och strid,
ger oss styrka i evig tid.