En dikt om Nanna

Maka var hon,
åt milde Balder,
stolt i salar
hos gudars ätt.
Hjärtat brast
av tunga sorger,
när vännen lades
på vida skeppet.
Trogen följde
hon sin herre,
genom elden
vid havets strand.
Nu de vilar
i dödens rike,
alltid samman
i evig frid.