Freja ställer krav på dig eller dags att skippa myten om den kravlösa asatron

I dagens sökande efter andlighet marknadsförs ofta nyhedendom och asatro som ett kravlöst alternativ till de abrahamitiska religionerna. Man slipper pekpinnar, syndabekännelser och kyrklig byråkrati. Men stämmer det verkligen att de gamla gudarna är kravlösa? En blick på källmaterialet visar snarare på en elitistisk och hård verklighet. Många som lockas av asatron i dag drömmer om Valhall eller Folkvang, men till skillnad från det kristna paradiset är dessa platser inte öppna för vem som helst.

Enligt myterna krävs det att man dör i strid för att ens komma på tal. Oden är inte ute efter att trösta utan han bygger en armé av de modigaste kämparna inför Ragnarök. Han söker efter kompetens, styrka och strategiskt vett. Att leva ett passivt liv i hängmattan räcker knappast för en inbjudan. Hednisk etik handlar i hög grad om att ditt rykte och eftermäle är det enda som faktiskt överlever dig, vilket gör äran till en central drivkraft i livet. Man uppmanas också till ständig vaksamhet genom att alltid vara på sin vakt och aldrig sitta tyst och dum vid bordet i sociala sammanhang. Utöver detta ställs det hårda krav på gästvänlighet, då sättet man behandlar både främlingar och vänner på anses definiera ens karaktär och värde inför gudarna.

Kanske handlar den moderna kravlösheten mer om en frihet från en organiserad tro än en frihet till att göra vad man vill. Men om man faktiskt tror på Oden och Freja måste man också acceptera deras villkor. Att sitta vid Odens bord kräver ett liv präglat av mod och dådkraft, vilket är egenskaper som är allt annat än kravlösa. De nordiska gudarna är inga mysiga föräldragestalter utan de är naturkrafter och krigsherrar. Om man vill till Folkvang eller Valhall räcker det nog inte med att bara känna sig som en viking, man måste nog bevisa för Freja att man har gjort sig förtjänt av sin plats

Freja: Ja ni tuffa pojkar, har ni vad som krävs för att komma till Folkvagn?