Vårens ankomst vid Hornborgasjön

Över Västgötaslättens mjuka bryn,
skär ett rop genom den gråblå skyn.
Från fjärran söder, på trötta vingar,
vårens budbärare sin hälsning bringar.

Vid strandens vass och silverblankt vatten,
där dimman ännu dröjer kvar efter natten,
landar de tusen i en mäktig skara,
för att vila, dansa och i frihet bara vara.

De bugar och hoppar i en uråldrig dans,
i solens bleka, men vaknande glans.
Gråa fjädrar mot himmelens fond,
ett trofast löfte, ett evigt band.

Hör du ljudet? Ett trumpetande kör,
som hela bygden vid Hornborga hör.
Nu är vintern slut, nu vaknar jorden,
när tranorna åter har landat i Norden.

(Henrik Andersson)