Guldbleckens gåta: Frej och Gerd i den vikingatida konsten
Trots att vikingatiden sällan efterlämnade namngivna porträtt, tror arkeologer att vi kan se jättinnan Gerd och guden Frej på de små guldbleck som kallas guldgubbar. Dessa frimärksstora föremål har hittats i stora mängder vid forntida maktcentrum, som Uppåkra i Skåne och Aska i Östergötland.

De mest kända avbildningarna visar en man och en kvinna som står vända mot varandra i en öm omfamning eller en rituell hälsning. Inom forskningen tolkas detta ofta som det mytologiska bröllopet mellan fruktbarhetsguden Frej och jättinnan Gerd. Motivet symboliserar då hur naturens krafter förenas för att skapa växtkraft och ordning.

Kvinnofiguren (Gerd) bär ofta en lång klänning med släp och en karakteristisk frisyr, medan mannen (Frej) ibland håller i en stav eller en kvist.
Eftersom blecken ofta hittats i stolphål till stora hallbyggnader, tror man att de fungerat som offergåvor för att välsigna byggnaden och de som bodde där.
Även om vi aldrig kan vara 100 % säkra på figurernas identitet, ger dessa fynd oss en unik inblick i hur vikingarna föreställde sig sina gudomliga makter i mänsklig gestalt.

 Frej finns dock avbildningar kvar av, mest kända fyndet, en liten sittande bronsfigur från 1000-talet funnen i Lunda socken i Södermanland.

Fyndet från Aska i Östergötland som tros föreställa Gerd och Frej.