Stjärnportens väktare: Är Mithras tolv följeslagare en astronomisk kod?
Inom den romerska Mithraskulten fanns inga predikningar eller heliga skrifter. Istället möttes de invigda i underjordiska grottor prydda med stjärnor. Ny forskning tyder på att det vi ibland liknat vid ”lärjungar” i själva verket var en avancerad karta över universum och att de invigda var kosmiska kodknäckare. I över tvåtusen år har mysteriereligionen kring guden Mithras fascinerat och förbryllat. Under Romarrikets storhetstid var kulten den kristna kyrkans största rival, särskilt bland soldater och handelsmän. Men där de kristna talade om tolv män av kött och blod som följde sin mästare, tycks Mithras anhängare ha blickat mot något betydligt större: stjärnhimlen.

En karta i sten
När man kliver in i ett mithraeum, de små, fönsterlösa tempel som grävts fram över hela Europa, är det en sak som dominerar: bilden av Mithras som dödar en tjur, en så kallad tauroktoni. Runt denna centrala scen finns ofta tolv figurer eller symboler. Under lång tid har betraktare lockats att se dessa som guden Mithras ”lärjungar”, men dagens religionshistoriker ser något helt annat.
De tolv figurerna är Zodiaken, stjärntecknen. Men för en Mithrasanhängare var dessa inte bara horoskop; de var stationer på en kosmisk resa.

Kodknäckarna i underjorden
Mithraismen var vad vi idag skulle kunna kalla en esoterisk tro med gnostiska drag. Grundtanken var att den mänskliga själen är fångad på jorden och att vägen hem till ljusets rike går genom stjärnorna. Men himlen var inte öppen för vem som helst; den vaktades av kosmiska krafter.
Att bli invigd i kulten innebar att lära sig en kod. Genom sju olika steg, från ”Korpen” till ”Fadern”, fick medlemmarna lära sig de hemliga lösenorden och de astronomiska sambanden som krävdes för att navigera förbi planeterna och stjärnbilderna.

Pilens hemlighet
Ett tydligt exempel på denna kodning är den mytological scenen där Mithras skjuter en pil mot en klippa för att skapa vatten. För den oinvigda såg det ut som ett mirakel. För den invigda var det en astronomisk nyckel: vissa forskare menar att pilen representerade stjärnbilden Skytten, och handlingen symboliserade hur guden frigör livgivande energi i universum.
På samma sätt tolkas varje ”stordåd” som Mithras utförde som en interaktion med zodiakens krafter. Det var en mytologi skriven i astronomi, där varje handling flyttade kosmos ett steg framåt.

Mithras som Kosmokrator
Varför var denna kunskap så viktig? Romarna levde i skräck för Ödet, tanken att stjärnorna bestämde allt. Genom att knäcka koden och bli en följare till Mithras, ansåg man sig ha hittat en gud som stod över stjärnorna.
Mithras kallades ofta för Kosmokrator, världshärskaren. Den som förstod hur man läste zodiaken, och som kände till Mithras roll som dess herre, behövde inte längre frukta ödet. Genom att ”koda av” stjärnhimlen kunde den invigda efter döden passera genom zodiakens portar och förenas med guden i hans eviga rike.

Slutsats
Mithras tolv ”följare” var alltså aldrig människor. De var de kosmiska lagar som guden bemästrat. I de mörka grottorna i det antika Rom satt män och studerade stjärnornas rörelser, inte som vetenskapsmän, utan som andliga kodknäckare på jakt efter vägen hem till stjärnorna.

Referenser
Ulansey David The Origins of the Mithraic Mysteries
Wynne-Tyson Esme Mithras, The Fellow in the Cap